torsdag, juli 17, 2025

Som ett brev på posten

Det existerar väl helt enkelt inte en enda bransch där det inte finns utrymme för produktutveckling? Inom solfjädersproduktionen har den uppenbarligen ägt rum. Eller vad sägs om det snygga "vykortet" som jag en gång sände till min mamma när vi var i Japan? Det kom fram i oskadat skick, som ett brev på posten.

Det kan faktiskt vara ursprungsvarianten vi ser, med rötter i Japan ända ner på 600-talet. Faktum är att de allra äldsta solfjädrar man känner till såg ut ungefär så här, platta och bara lite större än en handflata. Så småningom försågs de med "skaft".

Mamma sparade kortet, jag återfann det efter hennes död, mindes mitt enda besök i Japan och tog naturligtvis hand om den lilla sötnosen med typiskt japanskt motiv. På grund av storleken (ungefär som ett kaffefat) är denna solfjäder inte lika effektiv som de vanligare hopfällbara, men den funkar ändå och är fin att vila blicken på dessutom! 

Till saken hör att man kan hitta större solfjädrar i den här "tallriksformen". Men den platta solfjädern har den uppenbara nackdelen att den är betydligt krångligare att ha i ficka eller handväska. Den som kom på den hopfällbara konstruktionen var förstås ett geni! Frågan är om det är den ultimata designen eller om någon kan ta solfjädern ett snäpp till?

Kommer på att jag
en gång till kan tipsa om en bok som i och för sig inte direkt handlar om solfjädrar, men om den japanska geishan, som förvisso fick lära sig hur en "sensu" bör hanteras. "En geishas memoarer" (Memoirs of a Geisha) skrevs av Arthur Golden och framstår (för mig, jag vet ju inte säkert), som ett helt äkta vittnesmål om hur man utbildades till detta kulturellt och traditionellt laddade kvinnoyrke. Insikter som jag senare byggt på bl a med Liza Dalbys "Geisha". Dalby (från USA) var den första icke-japanska kvinna som fick gå utbildningen och pröva på det där väldigt speciella livet.
Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

  1. Ditt solfjädersprat fick mig att minnas solfjädern jag fick av min malaysiska väninna. Den är större än din lilla gulliga ”japanska pingisracket” (det heter väl en racket?), men samma grundform. Ser ut som den är flätad av gräs eller liknande växtmaterial.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har sett såna också! Finns verkligen många olika. Alla bra när det är för varmt!

      Radera
  2. Anonym12:33 em

    Vet inte om det är ”samma ursprung” men det finns typ fönstersolfjädrar.. alltså stora solfjädrar som är inskydd//solskydd i fönstret.
    Inget att vifta med men lär ju ha nån form av funktion.

    Jag fick som tonåring en autentisk solfjäder från Japan, sparade den till Elin var liten… då blev det en leksak 😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev anonym…

      Radera
    2. Tror att jag också sett det nånstans nångång. I Japan har jag sett män använda jättestora solfjädrar i nån sorts kampdans! Funkar självklart som leksak, hoppas det inte var nån dyrgrip du hade!

      Radera
  3. Hanneles bokpardis1:02 em

    har nog kvar en solfjäder man fick som present på asiatisk restaurang i Göteborg (!)

    SvaraRadera
  4. Här fick jag både läsa texten och titta på bilden flera gånger. För jag hajade inte handtaget. Trodde först att det var en tallrik med handtag. Men satte man ett handtag på vykortet, eller är jag helt snurrig nu. Kanske är 28 grader i skuggan åtta för mycket för mitt tröga huvud;-)

    SvaraRadera