Vin och etikett

Alla som känner mig vet att jag gärna dricker ett glas vin till fredagsmiddagen, det kan vara rött eller vitt (i enstaka fall rosé) beroende på vilken sorts mat vi äter. Men det är heller ingen hemlighet att jag i grund och botten inte kan ett smack om viner. Mina smaklökar är inte av bästa sort, mitt luktsinne försämrat sedan väldigt länge. Ändå anser jag att jag kan uppskatta den ädla drycken!

Undrar du då hur jag vet vad jag ska bära hem för flaskor från Systembolaget? Jo det kan jag berätta. Min metod är superb: jag går på etiketten, dess grafiska form i kombination med det namn producenten valt att sätta på sitt vin.

En svart katt från Chile är lätt att bära hem.

Den svarta katten, "Gato negro", är en gammal prisvärd variant från Chile vars namn vi hunnit vänja oss vid. Men det finns nya bekantskaper i Systembolagets sortiment!

Alltså har jag på sistone druckit "The Idiot" (Italien), "Mucho mas" ("mycket mer" från Spanien) och  "Cigarra" (portugisisk "syrsa"). Återstår att köpa och smutta på "Satyr" (mytologiskt djur från Libanon), "The Bomb" (från Italien) och varför inte "In the Mood" (från Sydafrika, kräver kanske bakgrundsmusik med Glenn Millers orkester?).

"Bread & Butter" är ju för de flesta en livsnödvändighet, men eftersom det vinet kommer från USA har jag inte prövat det. Kanske finns det kvar när Trump inte längre gör det? Får testa då i så fall. (Jag inser förstås att min pyttelilla köpbojkott av amerikanska produkter inte ger något eko in i Vita Huset ... fortsätter ändå!)

Om man går utanför Systembolagets hyllor finns fler lockande sorter. Det verkar som om spanjorerna tar ledningen när det kommer till att hitta på skojiga namn (fast på engelska) för vinmakarnas produkter. Eller vad sägs om "Just fucking good wine", "You look great" och "Knock knock"? Vem vet, kanske också någon sommelier med omfattande kunskaper i enologi kan uppskatta ett vin som har ett roligt namn?

"Vett och etikett" är något man får lära sig för att smälta in i sociala sammanhang. "Vin och etikett" kan man ägna sig åt i största enskildhet, man måste ju inte – som jag – berätta att man inte begriper bättre!

Copyright Klimakteriehäxan