Dagen efter FN-dagen

Att bussflaggan slokar på FN-dagen känns
helt symptomatiskt.

Råkade överhöra en fråga ställd från en medresenär till en annan på bussen i går, den 24 oktober. Vederbörande undrade varför det satt en flagga på bussen? Han fick inget svar. Jag satt förvisso där och hade kunnat berätta att det var inte bara exakt två månader till julafton, det var FN-dagen också. Och därmed flaggdag. Fast jag sa inget. Men började ändå tänka på saken ...

FN-dagen högtidlighålls sedan 1948, och valet av datum beror på att det var då FN-stadgan trädde i kraft. Själva FN, Förenta Nationerna, kom till 1945 och efterträdde då NF, Nationernas Förbund, som bildades efter första världskrigets slut 1920.

Grundtanken i detta internationella samarbete är förvisso god. Det handlar om att hitta nya sätt att lösa internationella konflikter utan krig, de ska i första hand klaras upp via diplomati och förhandlingar. Idag har FN 193 medlemsstater med, som det verkar, högst skiftande ambitioner när det gäller att avsluta krig i stället för att sparka igång dem.

Att fira den här dagen känns därmed inte ett skvatt befogat om ni frågar mig. Vad gör FN egentligen, numera, som gör världen bättre? Nästan ingenting som jag kan se! Extremt välavlönade människor sitter i fina kontor i bl a New York och Geneve, en enorm administration som spänner över hela klotet kostar fantastiska summor. Korruption bevisas titt som tätt, nedtystade skandaler avslöjas (det finns förstås många fler ännu inte upptäckta), medan katastroferna som drabbar "vanligt folk" avlöser varandra. Vi ser en pågående förstörelse av obegripliga mått, människoffer i skrämmande mängd.

Sverige är med i FN, det är ju självklart, och FN har haft svenskar på framträdande positioner, vi har deltagit i diverse fredsbevarande insatser etc. Vi lägger in uppåt nio miljarder per år i FN:s kassaskåp. Det verkar inte räcka till ens en liten smula fred ... Men naturligtvis borde FN kunna göra insatser både här och där! Behovet finns, det är förmågan som förefaller saknas.

Naturligtvis görs ett och annat som är bra, allt annat vore ju helt omöjligt, men om man summerar alltihop blir nog resultatet på plussidan minimalt, är jag rädd. Jobbade själv i två år som FN-anställd och visst, jag såg en del goda insatser för Centralamerikas fattiga barn,  men borde inte man/vi ha gjort mer?

"Den knutna pistolen" som jag har runt halsen.

Om FN ska ha en framtid borde den börja skapas inte nu, utan nyss. Att lägga ner alltihop går förmodligen inte, fast det vore rationellt. Kan annars tänka mig att FN-skrapan på Manhattan skulle kunna göras om till ett pampigt hotell. Statyn "Den knutna pistolen" som gjorts av (svensken) Carl Fredrik Reuterswärd och är en konstnärlig protest mot våld skulle få stå kvar på komplexets innergård, som en påminnelse om de fina ambitioner som en gång fanns i det där huset, medan man lite lätt ironiskt lyste frid över FN:s minne. Med freden finge det väl gå lite hur som helst, är jag rädd.

------------

Bilden på den slokande bussflaggan får, trots oskärpa, helt enkelt bli ett bidrag till Veckans foto, som Åke är motorn i. Plussar på lite fler foton som förevigar den vackra hösten i min närhet. Och nej, de är sannerligen inte tagna i dag ..!

Copyright Klimakteriehäxan