Somliga går i trasiga skor

Det kan förefalla fånigt, jag inser naturligtvis det. Men det kan inte hjälpas: jag blir ändå glad varje gång jag upptäcker ett nytt sätt att tillvarata resterna i vårt överflödssamhälle, smulorna från den rike mannens bord.

Så när jag blir varse att man nu kan lämna skor för vidarebefordran till dem som behöver dem bättre än jag skyndar jag hem och gräver i skåpen. Fem par, alla i användbart skick, får jag med mig i den första vändan, det kan bli fler. Fast de felköpta sandalerna jag hittar är nog inget att satsa på i sammanhanget ...

Om jag fattar det rätt är en skovårdskedja inblandad, tydligen beredd att förstärka klackar, sulor och sömmar om det behövs. Snart kan kanske en flykting i Syrien kliva i mina svarta Reebok-trainers eller Dotterns nyss så trendiga, stadiga kängor.

"Shoes 4 Life" heter projektet som på sin hemsida påpekar att alla säkert har minst ett par skor över där hemma, skor som ingen använt på länge och säkerligen inte kommer att använda igen.

Snacka om win-win-situation! Den trånga skohyllan blir rymligare, somliga som går i trasiga skor eller rent av barfota får nytta av det utrensade och miljön blir också en vinnare, eftersom användningen förlängs och därmed vägen till sopstationen. Så jag väljer att tro på lockropet "Ditt bidrag hjälper".

Copyright Klimakteriehäxan

PS Kanske pågår insamlingen också i din närhet? I Stockholm hittade jag uppsamlingslådan inne i flådiga Mood-gallerian, bland tjusiga modebutiker och hängivna shoppare ...

Tisdagstema STEN

God morgon, tisdag! Är det sådant väder hos dig att din tvätt kan torkas utomhus i dag? Den luktar alltid så mycket härligare, renare, då, vad det nu kan bero på, det är så sant som vore det hugget i sten. Men ibland är det svårt att hitta ett ställe att sätta upp den där tvättlinan på. Ja, det kan vara riktigt besvärligt. Fast varför ge upp?

Inte ens mitt i en stenöken ska det väl vara omöjligt, eller hur? Att det inte är det bevisar min bild, från Gran Canaria. Mängden klädnypor antyder att det kan vara ganska blåsigt bland de där stenarna, men då torkar det ju å andra sidan ännu fortare!

Själv ska jag inte tvätta alls i dag, eftersom jag gjorde det i förrgår. Och vi som bor i stora flerfamiljshus, vi kan i bästa fall torka ett eller annat på balkongen, men det där strecket med de fladdrande plaggen på, det hör Barndomslandet till. Därmed också den allra fräschaste doften av nytvättat. Som på Kanarieöarna rimligen bör innehålla ett stänk av havssalt, eller hur?

Jaha, då är ännu ett bidrag i bloggstafetten tisdagstemat på plats. Fler STENbilder väntar via den här adressen. Kanske har någon mer än jag en vän som heter Sten som får sitt porträtt publicerat? Jag var frestad, men valde att avstå ...

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om gamlingar

Teckning: S-B Bärnarp

"Det är skrämmande att gamla människor man träffar ofta visar sig vara betydligt yngre än man själv är."

-Dagens strip i serien "Medelålders plus" av Sven-Bertil Bärnarp i Dagens Nyheter. Inte varje dag serien innehåller så hög igenkänningsfaktor ... men denna gång så – eller hur? Bärnarp, nu 75 år gammal, gör serien i samarbete med sin fru Anna-Greta Schaffer och den har publicerats sedan 2001. 2008 fick den Adamson-priset av Svenska serieakademin för sitt sätt att med humor skildra hur livet kan te sig när man fyllt 65. I fjol fick Bärnarp också ta emot Stora Gerontologipriset för sin "skildring av det goda åldrandet".

Blåvit invasion?

Oj, vad är nu detta?
Fina shoppinggatan mitt i huvudstaden verkar ha tagits över av Blåvitt. Och då tänker jag inte på Coops/Konsums gamla satsning, den självdog väl för ganska länge sedan. Nej, det måste vara IFK Göteborg som slagit till. Eller Änglarna, som deras fan club kallas. Har vi invaderats från väst? Utsatts för en ängelattack?

Det är alltså Biblioteksgatan som försetts med "gardiner" av breda blå och vita band. Rätt snyggt, om någon frågar mig. Även en grå himmel ter sig lite ljusare, lite blåare! Och eftersom alla butikerna här säger sig ligga i "exklusiva Bibliotekstan" så måste man väl hitta på något litet extra ... gott om turister är det i alla fall, och shoppar friskt gör de säkert också. Om inte annat så på rean.

Copyright Klimakteriehäxan

Fredagsmys

Klart för räkfrossa. Brödet, osten och desserten ser ni dock inte.

Det fanns en tid när det var nästan regel: på fredag kväll åt man räkor med bröd, ost och vitt vin. Tror att jag talar om 70-tal, och främst gällde det nog bland de lite äldre.

Jag hade en period en kollega, manlig, som alltid men absolut på fredagar ville bevisa sin manlighet. Det gjorde han genom att komma inseglande efter lunch med en påse räkor, en nybakad baguette och en flaska vitt vin i en påse.

Han viftade glatt med sina inköp och berättade för vem som ville höra på om vilka fröjder som väntade bara arbetsveckan tog slut om några timmar ... vi ville väl egentligen inte lyssna alls, men det var svårt att undgå. Och att han väntade sig en romantisk afton med räkornas hjälp gick inte att betvivla, lika lite som man ifrågasatte hans entusiasm för de där rosa kräftdjuren.

Vi är väl många som delar den, inte sant? Färska räkor, de må vara fångade av båtar från svenska Smögen eller ha kommit in från norskt vatten, men goda är de. Kombinationen med bröd och vitt vin klagar jag inte heller på, även om jag helst vill komplettera med grönsaker (avocado!) och en eller flera goda ostar.

Räkfrossa är kalas, så enkelt kan det vara! Minimalt köksarbete krävs. Viktigast av allt är att göra sig av med skalen på direkten, annars får man ångra sig.
Och så här års kan fredagsmys med färska svenska räkor med lite tur dukas upp på balkongen. Riktigt härligt!
God fredag på er!

Copyright Klimakteriehäxan 

PS  Hoppsan, hörde jag hur någon tänkte högt? Något om rökta räkor? Nej nej nej! Rök inte mina räkor, det har jag sagt till om för länge sedan! Den texten, även den fredagsinspirerad, finns ju här!

Goda nyheter

KappAhl

Hemtex

En reasväng på stadens gator har gett god utdelning.
Klar vinst, faktiskt, om än inte för mig personligen. Men vår miljö, den går det en liten aning bättre för!

Det visar sig nämligen att KappAhl nu (fast jag vet inte när de började) följt i H&M:s fotspår och i sina butiker tar emot påsar med gamla kläder och textilier. Som tack för besväret får man, där precis som hos konkurrenten, en rabattcheck på 50 kronor att använda när man handlar (för minst 300 kronor). Väldigt sympatiskt, inte sant?

Dessutom är också Indiska på väg åt samma håll. Där samlar man återvinningsplagg som går vidare till Myrorna (Frälsningsarmén). Och hör och häpna (uppdatering torsdag em): Hemtex gör det också, med utlovad rabatt som belöning! Det hade jag inte heller sett tidigare.
Praktiskt och klokt, alltihop.
Visst är det härligt med goda nyheter!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om Facebook och bilder på kvinnor

"En bild på en kropp där blodet sprutar efter att huvudet har huggits av går alltså bra. Men en liten, liten blodfläck på en fullt påklädd kvinnas byxa är inte acceptabel eftersom den kan misstänkas ha att göra med något så läskigt som mens."

-Ledare i DN i dag, skriven av Amanda Björkman. Om Facebook, kvinnor, bröst och dubbelmoral. Jag föreslår att du läser hela texten, speciellt om du är FB-användare (och det är ju de allra flesta nu för tiden).

Nyttan av nypon

Nyponbuskarna blommar för fullt just nu, i olika rosa toner eller, som här, i nästan renaste vitt. Humlesurret i busken berättar att vi är många som uppskattar prakten. Däremot är vi inte särskilt bra på att ta reda på de vackert röda nyponen när de mognat – bären som ger oss en sådan skojig sak som gammaldags klipulver, men oftare nyponsoppa och nyponte.

När jag var barn älskade jag just nyponte, fast jag trodde visst att det hette "pyponpe", så löd historien när mamma berättade om min förtjusning över den första varma dryck jag lärde mig tycka om.
Soppan kunde ätas både varm och kall, den var nyttig, rik på c-vitamin, men ingen favorit, inte då, inte nu heller.

Däremot tyckte vi att det där med klipulver var spännande. Om jag minns rätt så skulle man peta ut fröna ur de mogna nyponen för att låta dem torka i solen. Runt de torra fröna satt en luddig "krans". Den petade man bort och det var själva klipulvret. Sedan gällde det att placera det på någons bara hud, förslagsvis i nacken, under kragen, utan att den som var målet för behandlingen märkte något.

Sedan, en kort stund senare, skulle vederbörande börja krafsa och klia sig som den värsta apa. Och busungarnas lycka var gjord! Fast så vitt jag minns funkade det sisådär.
Det är inte för inte som jag uppskattar nyponbuskens blommor mest, taggarna till trots.

Det nyttiga nyponet betraktas som en av de viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation, enligt Wikipedia. Alla sorter går att äta!

Copyright Klimakteriehäxan

Citat om bokslukare

"Vi betedde oss som tolvåringar i slukaråldern. Växelvis i skuggan och i solen låg vi hela dagarna och bara läste, för att vi kunde. För att läsa i en park, på en brygga eller klippa är sommar."

-Johanna Palmström i dag i DN:s kulturdel om hur hon planerade sin semester- och sommarläsning. Och genomförde den. Nio böcker på två veckor, bland annat klassikern "Stolthet och fördom" av Jane Austen. Härligt!

Tisdagstema SYSSELSÄTTNING

Vad är sysselsättning?
Är det något du gör för att du vill eller för att du måste? Är det jobbet du tänker på i första hand, eller hur du ska använda din fritid?

Oavsett vilket av alternativen du väljer så kan ordet laddas med positiva eller negativa egenskaper, efter eget skön.
Själv tjuvstartade jag, visar det sig, på veckans tisdagstema redan igår, förstås utan att ha en aning om det. Men då skrev jag om en sysselsättning som jag i högsta grad ogillar, men som jag ibland ändå måste ägna mig åt: strykning.

Det är inte många gånger om året som mitt strykjärn och min -bräda får komma fram. Men igår, en måndag när sommaren tog paus, hände det alltså. För det är ju mest sommarkläder som kräver viss utslätning, åtminstone i min garderob. Linne- och bomullskläder, så snygga i modebutiken, så snabbt superskrynkliga när de används, ställer det där kravet. Och då är det bara att välja: glömma bort de plagg man redan äger och köpa nya – eller krypa till korset, det vill säga stryka. Vilket jag alltså valt.

En sak är positiv med den här sortens mindre roliga sysselsättning: man (läs jag) blir otroligt stolt och nöjd med sig själv och det man just åstadkommit. Nu hänger alla mina nystrukna sommarkläder på rad för att svalna. Klämmer jag in dem i garderoben direkt blir strykningen i princip som ogjord.

Belåtet tittar jag på raden av (ganska) släta tunikor, blusar och byxor, väl medveten om att några långbrallor i linne inte kom med. Inte den här gången. Jag är självgod ändå.
Men nu satsar jag på annan sysselsättning.
Ha en bra tisdag!

Copyright Klimakteriehäxan

Rekordtråkigt

Högsommarsvettigt. Enformigt. Urtrist. Men ibland ofrånkomligt.
Jag utnyttjar det uteblivna finvädret. Tittar ut på den regnvåta omgivningen. Suckar. Och tar fram strykbrädan.

Finns det något hemarbete som är mer otacksamt än strykning? Som så snabbt blir osynligt? Som alltid experterna gör bättre än du själv, snabbare dessutom? Mitt svar är glasklart, entydigt och tvärsäkert: nej, det gör det inte.

Men visst vet jag att det råder delade meningar i frågan. Jag känner folk som med liv och lust slänger sig på strykjärnet och skickligt och noggrant slätar ut allt på den där brädan som ofta försöker trilskas i upp- och nedfällningsstadiet genom att smälla ihop över fingrarna. De stryker handdukar, lakan – ja till och med kalsonger och trosor. Inte nog med det, de äger speciella, mindre strykjärn som packas ner i väskan inför varje resa!

Aldrig har jag gillat denna syssla. Minns med vilken lättnad vi fick kjolar och byxor i terylene, kläder i banlon och vad det nu kunde vara för märkliga konstfibrer som dök upp. Man tvättade och hängde, och så var det bra med det.

Fast det där, det är historia. Modebranschen ville annat. De där plastbesläktade materialen andades inte, föll inte runt kroppen som man ville, saknade "eget liv". Snabbt föstes vi konsumenter in i naturfiberfållan. Nu köpte vi bomull igen, linne, siden och bambu. Och visst har väl ni också gått på det: en kanonsnygg skapelse i linne. Måste ha! Nöjd går man ut ur affären med en påse i handen.

Det är bara det att efter en halvtimmes kroppskontakt är plagget superskrynkligt. Trendbibeln säger att linne FÅR vara skrynkligt – men inte hur skrynkligt som helst. Alltså står vi där och svettas och stryker. Men aldrig blir den där persedeln lika snygg som när den hängde, oanvänd, i butiken.

Förr eller senare blir man ändå tvungen, detta efter att ha försökt de där genvägarna: hängt in jackan/tunikan/kjolen i badrummets varma duschångor, eller fuktat plagget över natten med en sprayflaska. Resultat: sisådär. Och visst känner jag mig väldigt duktig nu. Men varm, lite trött i ryggen dessutom. Några riktigt bra stryktips har jag aldrig stött på, tips som skulle göra saken om inte lättare så i alla fall roligare. Eftersom detta är rekordtråkigt i mitt tycke!

I dag hade jag tur. Radions USA-korrespondent Agneta Furvik hade ett långt program i P1 om olika amerikanska företeelser, man hann med såväl politik som fotboll, enkönade äktenskap och president Obamas egen version av "Amazing Grace". Det gjorde stunden vid strykbrädan mer uthärdlig.

Men vad jag egentligen vill ha, det är inte radioprogram, det är strykfria naturfibrer. Som bara blir lite lite klädsamt skrynkliga, som bara tvättas och hängs för att användas igen.
Som vore det en terylenekjol.
Då skulle jag slänga strykjärn och -bräda all världens väg!

Copyright Klimakteriehäxan

BUS lagom till JAS

Ni kan ju inte heller ha undgått att lägga märke till det: vi lever i förkortningarnas tid. Och väldigt ofta har de där moderna sammandragningarna sitt ursprung på nätet, i olika sociala medier, och då gärna på engelska: WTF (What The Fuck), LOL (Laughing Out Loud) och så vidare i all oändlighet.

Ofta handlar det om så kallade akronymer, när man skrivit ihop initialbokstäverna i flera ord så att de bildar ett nytt. Så här års dyker ett par av dem upp titt och tätt: BUS och JAS. De är för omväxlings skull helsvenska. Vad de betyder? Nej, inte Jakt Attack Spaning som det där vråldyra försvarsflygplanet uttyds, inte den här gången. Nu handlar det i stället om ett BUS, som med fördel används innan det blir dags för JAS. Det är lätt att dras med, särskilt efter den iskalla våren och allt regnandet.

Om den lyser ska inte BUS behövas ...

BUS står alltså för Brun Utan Sol och anbringas lämpligen i tid för JAS, som betyder Juli, Augusti och September. Alltså de där sommarmånaderna när man oftast har semester, söker solens strålar och försöker vila sig i form, samtidigt som man vill bli av med vinterns grågrönvita likfärg, den som biter sig fast framför allt på benen.

Men det är en konst, det där med BUS. För ett antal år sedan gjorde jag ett tappert försök. Mina ben blev randiga i olika bruna, röda och orange toner på ett högst iögonenfallande sätt. Dottern höll på att skratta ihjäl sig och jag fick hålla mig stenhårt till långbyxor vad det än gällde för klädkod och väderlek. Fast till skillnad mot ränderna på en äkta zebra gick ju mina ur, tack och lov ...

Nu har ju solen varit nådig mot oss i flera dagar och BUS borde vara överflödigt. Tycker att jag fått lite färg på näsan, trots skyddsfaktor 20. Fast det är det där med de bleka benen. Kanske läge att göra ett nytt försök? Vi har ju redan börjat knapra på JAS. Och randigt kan ju vara snyggt, i alla fall ibland!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Gjorde ett nytt försök  i går kväll. Ser helt OK ut. Men det gör inte mitt underlakan ... och jag tog långbyxor ändå. För säkerhets skull.

Varning – för vad då?

Det är Dottern som får syn på den när vi kommer susande i utkanten av Arvika. Hon tvärbromsar, gör en U-sväng. Vad var det där för skylt egentligen? Måste kollas!

Uppenbarligen är det en tjej som håller på med något vägarbete, med spade som redskap. Hon har högklackat på fötterna, i hennes kjol hänger en liten flicka som dessutom har en hund i koppel. Ett skojigt konstprojekt? Ett feministiskt debattinlägg? Examensarbete från någon designskola? Eller bara ett kreativt hugskott, som det står oss fritt att tolka hur som helst? En varning men för vad?

Jag har inte svaret, är bara nyfiken. Väldigt nyfiken, faktiskt.
Vi gick fram och tittade på skylten på nära håll: den ser alldeles "äkta" ut, gjord i samma material som alla andra vägmärken.
Här måste finnas en historia!
Vet du? Berätta! Kommentarsspalten är din!

Copyright Klimakteriehäxan

Första juli – första sommardagen

Glömde Greklandskrisen. Struntade i Almedalen. Förträngde eländet i Syrien, de sorgliga tiggarna i varje gathörn och flyktingbåtarna på Medelhavet, försökte låta bli att tänka på alla dem som har det jobbigt av olika anledningar just nu.

För i dag kom sommaren med starten på juli månad. Sol, värme, en bra bok. Och jag har äntligen tagit mig i sjön, ett ruggigt sent premiärdopp om ni frågar mig (det var faktiskt inte kallt!). Det gäller att passa på att njuta! För vem vet, detta var kanske inte bara den första sommardagen för året utan också den sista? Äsch, inte var det väl det! Förlåt!

Snart får man ägna sig åt och bekymra sig över världen igen. Fast Almedalen går bra att skippa – det är roligare att vara där än att följa det på distans, jag lovar. Även om ryktet om det ständigt serverade och gratis rosévinet är väldigt överdrivet, såvitt jag kunnat utröna när jag varit på plats.

Copyright Klimakteriehäxan

Pippi på rad – nummer 64

Hade inte varit på Ikea på väldigt, väldigt länge.
Men nu blev det av. Och hur skulle det gå till, hur skulle jag kunna låta bli att köpa deras nya pippi-design? På brickor och servetter finns mönstret som så träffande heter Önskedröm, ritat av Olle Eksell.

En servettmodell. Som jag förstås också köpte.

Inte lät jag bli. Tio fina fåglar på rad för 49 kronor, servetterna (visserligen med färre fåglar men ändå) i 30-pack för 19 spänn. Bara att slå till!
Nu står de där och speglar sig så stiligt i induktionshällen, som efterträdare till den runda Plattan, från Designtorget. Fast så småningom byter de kanske plats igen.

Man har som bekant inte roligare än man gör sig. Så helt i enlighet med den principen försöker jag pigga upp kökets arbetsbänk, med väldigt neutral kakelvägg, genom sådana här små tillskott som roar åtminstone mitt öga. Här blev det pippi nr 64 (ja de tio får samsas om ett nummer) i min kollektion "Pippi på fåglar"! Och jag tror banne mig att det är sommarfåglar (som betyder fjäril på norska, språk är lika fantastiskt som fåglar!).

Copyright Klimakteriehäxan