CITAT om att kissa

"Kämpar du också med frekvent urinering?"

-Nu snackar vi reklamfraser som biter! Ett medicinföretag vars namn jag väljer att inte publicera måste ha hittat om inte världens, så i alla fall Sveriges mest fantasilösa copywriter på en annonsbyrå som verkar ila mot undergången. OK, ämnet är inte särskilt glittrigt, men hallå!!!! lite bättre borde det väl ändå gå om man, i en paus mitt i ett spel i mobilen, ska hitta köpare till ett "undergörande" piller?!

Fokus Europa

Just denna majvecka är det lite fokus på Europa: Europadagen den 9 maj, den där påkostade och superjobbiga musiktävlingen Eurovision Song Contest avgörs i Portugal, Macron firar ettårsdag av sitt presidentuppdrag i Frankrike. För att ta några exempel. Johanna i deckarhörnan hänger på när det ska bli topplista:
Veckans topplista handlar om att lista fem författare eller böcker från grannländerna i EU eller övriga Europa. 

Jussi Adler-Olsen får representera Danmark. Med förslagsvis "Marcoeffekten". Mitt i vår nutid, mitt i Köpenhamn.

Jeffrey Archer kommer med från Storbritannien för att han är så härligt lättläst: "Kain & Abel" var först i en riktigt underhållande trilogi.

Tove Jansson har satt Finland och Mumindalen på kartan för många. "Vem kan trösta Knyttet?" är oslagbar högläsning.

Bernhard Schlink kom i min väg med "Högläsaren", en historia om och i efterkrigs-Tyskland som gick rakt in i hjärtat.

José Saramago från Portugal fick Nobelpris i litteratur 1989. Han debuterade ovanligt sent, långt efter sin 50-årsdag, men har skrivit många böcker. "Alla namnen" rekommenderas!

Copyright Klimakteriehäxan

Heja Margaretor!

Dags för ännu en tematrio. Det här är temat serverat av Lyrans Noblesser:
Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnat Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!

Nummer ett är Margaret Atwood. Å, alla dessa briljanta böcker som hon skrivit! Inte bara "Tjänarinnans berättelse". "Kattöga". "Oryx & Crake". "Den blinde mördaren". "Alias Grace". Jag har nog ett tiotal av hennes böcker, fast många fler finns ju.
Och aldrig får hon Nobelpriset som hon sannerligen vore värd (även om det kanske är något mindre åtråvärt nu jämfört med tidigare). 

Margareta Strömstedt förtjänar en plats här. Hennes Majken-serie, till exempel, i vilken man får vara med om en sträng uppväxt i Småland. Eller läs "Julstädningen och döden". Och om du råkar vara Astrid Lindgren-fan – Margareta, som stod Astrid nära i många år, har skrivit en initierad biografi om Pippis och Emils "mamma".

Marguerite Duras går till historien inte minst för sin självbiografiska bok "Älskaren". En tunn volym sprängfylld av passion, i asiatisk miljö! Och "Hiroshima min älskade" hänger nog med. Båda finns i filmversion.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om lediga platser

"Det ska bli väldigt roligt, ja, rent av underhållande att se vilka som tackar ja till en plats i denna misär."

-Författaren Kerstin Ekman kommenterar att Svenska Akademien nu säger sig vara redo att välja in fyra nya ledamöter sedan fyra avhoppare, en av dem Ekman, formellt beviljats utträde i dag. Själv lämnade hon stol nummer 15 redan 1989, missbelåten med hur De Aderton hanterade Rushdie-affären.

Nu är den här: sommaren!

Den är här nu. Sommaren.
Bäst att njuta så snabbt och så mycket som går!

Vilken tur att det finns rött nagellack, tänker jag när jag på prov sätter ner fötterna i sjön som vid första anblicken ser väldigt badbar och inbjudande ut. Benen i den där äkta vinterfärgen grå-beige-grön-lila är inte roliga att skåda, så röda naglar piggar definitivt upp! Men vattnet är för kallt, så något dopp blir det inte, inte i dag. Kalla mig badkruka om du vill!

Njuter av annat i stället. Ser armén av liljekonvaljespjut göra sig redo. Lupinerna jobbar på att utöka sitt revir, stort redan innan. Solstrålarna leker i vattenytan. En fjäril vägrar att posera för min kamera. Vitsipporna samlar sig på solsidan av diket, nästa omgång låter vänta på sig. Jag skrämmer upp ett andpar, kanske har de ett bo med äggen på plats?

Otroligt vackert är det. Så njutbart. Måste passa på. Man vet ju aldrig hur länge det varar!

Ser ut som nån sorts djungel eller palmer i en stor oas, eller hur? Lupiner!!!

Copyright Klimakteriehäxan

Med genuskrig i öronen

Har tillbringat stor del av eftermiddagen med radions P1 som sällskap. Det blev några timmar fyllda av feminism!

Först lyssnade jag på Lotten Collin som i "Radiokorrespondenterna" rapporterade om utvecklingen i Latinamerika där det pågår ett "genuskrig". Det visar sig att det går bakåt för feministerna, präster blir politiker, abortmotståndarna har medvind och det där med kvinnors inflytande i samhället står inte högt i kurs.

De undersökande journalisterna som gör programmet "Kaliber" ägnade sig sedan åt katastrofsjukhuset Nya Karolinska. Där har 58 (ja! femtioåtta!) barnmorskor sagt upp sig under de senaste arton månaderna. I och för sig inte en könsrelaterad konflikt, men manliga barnmorskor är i minoritet. Nu sa en av de avhoppade, en mycket rutinerad person, att hon varnar både personal och barnaföderskor att komma till det nya sjukhuset. Jag får det också till en kvinnofråga.

Lägg till det ännu en sändning av det utmärkta programmet "Stil" som Susanne Ljung håller i. Det är nästan alltid jättebra, Ljung och hennes redaktion lyckas hitta ämnen och vinklar som andra inte kommer på. Nu handlade det om Ruth Bader Ginsburg, äldsta ledamoten av USA:s högsta domstol. Hon är en 85-årig dam som vet vad hon vill och inte tänker lämna plats för en domare som Donald Trump skulle föredra. En fråga som engagerat henne var den om samkönade äktenskap. Ginsberg är mäktig och har blivit något av en förebild i kvinnorörelsen i USA.

Om du också vill lyssna så har jag som du ser lagt in länkarna i texten. Radio går utmärkt att kombinera med årspremiären i solstolen! Ska man tro meteorologerna är det dags nu!

Copyright Klimakteriehäxan

Naturnära

Trots att jag bor i vad som nog måste betraktas som mitt i en storstad finns naturen nära. Dels den som människan har påverkat genom att plantera lökar i en hel backe, vilket bjuder på en fantastisk skönhetsupplevelse dag efter dag just nu. Du kan precis som jag se "utvecklingen" för så här såg det ut för ett par veckor sedan!

Dels har jag kommit till insikt om att vi, förutom någon hare och enstaka räv och grävling och vilsegånget rådjur, har bäver runt knuten. Snyggt och prydligt har de (en hel familj, tror några grannar) gnagt av flera träd. Något dammbygge har jag i alla fall inte sett till ännu.

Men håll med om att man kan leva naturnära i vår huvudstad!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om att ha tur

"Om hartassar verkligen bringade tur så hade de suttit kvar på hararna."

-Elsa, nästan åtta år, huvudpersonen i Fredrik Backmans tredje roman "Min mormor hälsar och säger förlåt" (som jag just, äntligen, läst), funderar kring det där med vad som eventuellt kan medföra lycka. Det ligger väl en hel del i det konstaterandet tycker jag ...
Kanske hittar du fler "lördagscitat"om du klickar här!

Gula gubbar som invaderat världen

Du har ju också mött dem, i olika sociala medier och kanske också i andra sammanhang. De kallas "emojis" och har på mindre än tio år invaderat världen, gett oss något som liknar ett nytt språk. Jag skriver om företeelsen på gratissajten News 55, bland annat detta:

"Till en början var de gula figurerna något som nästan bara japaner skickade. Men på sisådär tio år har emoji-armén intagit resten av världen. Idag lär det finnas flera tusen varianter av sådana här ikoner. Floran är helt enkelt enorm, och den är inte enhetlig – olika telefonmärken har exempelvis olika emoji-utbud inlagda.

Eftersom användandet bara ökar gäller det att hänga med. Du som läser detta är förmodligen också en av dem som avslutar dina budskap med en gubbe! För nio av tio kompletterar sina inlägg i sociala medier med en emoji, åtta av tio använder dem i sms och det uppskattas att mer än sex miljarder emojis används varje dygn i världen ..."

Hela min text läser du när du klickat på den här länken.
Kul om du kommenterar, kanske också delar för fler att läsa!?!

Copyright Klimakteriehäxan

En alldeles vanlig torsdag

Det blir ingen upphetsning kring väggurets slag klockan 13 den speciella torsdagen i oktober, ingen spänd väntan på att den vita dörren ska slås upp, inget besked om att ännu en författare just blivit åtta miljoner kronor rikare.

Inget Nobelpris i litteratur år 2018, helt enkelt. Unikt. Men man måste ju alltid försöka se saker och ting från den positiva sidan, eller hur?
Alltså kan världens alla författare sova gott den där oktobernatten mellan onsdag och torsdag. Ingen anledning att ligga vaken och knöla om kudden fjorton gånger i väntan på en telefonsignal. Ta sovmorgon, det är min rekommendation!

Vi i "andra änden" av priset slipper reta oss på något. Exempelvis behöver vi inte gnälla att "ännu en oläst och okänd skribent" har grävts upp ur anonymitetens djupa grop. Inga stön om krånglig poesi och brist på svenska översättningar kommer att höras. Inte behöver vi heller sörja att både Margaret Atwood och Joyce Carol Oates än en gång får klara sig utan de där miljonerna.

Och, handen på hjärtat, hur hade det egentligen låtit om den som kliver ut genom Akademiens dörr ståtat med titeln "tillfällig ständig sekreterare"? Den språkliga praktvurpan hade inte varit en prydnad för något endaste litet Nobelpris.

Det blir helt enkelt en torsdag som alla andra. Ingen rusning i bokhandeln, inga vadslagningsrekord, ingen panikjakt på experter till radio och tv, ingen storsatsning på nytryckta bokupplagor, inget sökande efter kvalificerade översättare.
Det blir en alldeles vanlig torsdag.

Copyright Klimakteriehäxan

En fortsättning på den här texten om hur tv-tittarna "drabbas" finns att läsa här, på gratissajten Nyfiken Grå!

Tack för din kommentar!

Helgfrågan handlar en gång till om livet i Blogglandia. Mia i bokhörnan vill denna gång veta vad vi, hennes bloggarkollegor, tycker: Är det viktigt att kommentera?

Mitt svar är JA. Tänker att eftersom jag själv blir glad över att se spåren av att någon läst, tittat och tyckt, blir nog andra glada om jag lämnar ett litet avtryck efter mitt besök. Vill man själv ha kommentarer måste man alltså själv kommentera, tror jag – och lever därefter. I ständig förhoppning om att ha fångat någon annans uppmärksamhet. Även om jag envist håller fast vid att jag bloggar mest för min egen skull ...

Bonusfrågan var den här veckan av det enklare slaget: Vad läser du nu?
Till min egen förvåning läser jag en bok av Carin Hjulström, "Kajas resa". Har inte läst henne förut och vet ännu inte vad jag tycker, har bara kommit en liten bit in i historien som verkar åtminstone delvis bygga på en verklig händelse, ett brott som bokens huvudperson (en journalist) fascineras av.

Passar på förekommen anledning på att tacka för din kommentar redan på förhand!

Copyright Klimakteriehäxan

Apropå lökväxter

Det är framför allt lökväxternas storhetstid just nu: tulpaner och narcisser och påskliljor har avlöst krokusarna men kraften som finns i alla dessa lökar i världen får aldrig underskattas.

Alltså betraktar jag med stor respekt den gula löken som tröttnat på att ligga och vänta på sin tur här i mitt kök och i brist på bättre börjat skicka ut fina gröna blad.

Nu får den sin belöning: åker ut i en kruka på balkongen bredvid plocksalladen och basilikan. Där får den leva friluftsliv och fortsätter förhoppningsvis att växa. Späda lökblad smakar gott i salladen! Och blommor får andra lökar leverera.

Copyright Klimakteriehäxan

Fika med utsikt

Det är NU du ska skynda till Kungsträdgården om du vill njuta av det rosa körsbärsblomsmolnet av årgång 2018. Nu har i princip alla trädens alla knoppar slagit ut på parkens båda sidor, och de som vecklade ut sig först är på väg att blekna och strö trötta kronblad över marken.

Visst, jag förstår om det är tjatigt att se i princip identiskt likadana bilder dag efter dag, år efter år, men synen är både anslående och oemotståndlig, även om jag naturligtvis känner till att blommande fruktträd är en njutning att skåda var de än står! Och att ta en fika med den där utsikten är väldigt trevligt, även om det var en aning kylslaget i dag när solen höll sig borta. Fast fiket höll med fleecefilt.

 Copyright Klimakteriehäxan

Förlaga och kopia

Förlagan finns att hämta bakom knuten. Kopian har åtskilliga år på nacken, designad av Clara Waever. En skatt, varken mer eller mindre.

Copyright Klimakteriehäxan

Arbetarlitteratur på 1 maj

Det är 1 maj och temat för veckans topplista är arbetarlitteratur och Johanna i deckarhörnan föreslår att vi ska lista fem arbetarförfattare vi vill läsa.

Får man ta med någon som inte är svensk? Ja det måste väl vara lovligt, eller hur? Vi har förvisso ett gäng som har etiketten arbetarförfattare sedan väldigt länge men jag väljer att vidga begreppet ett snäpp eller möjligen två. Här alltså fem titlar som jag tycker förtjänar att nämnas i sammanhanget (och som jag alltså redan har läst, så det där med vill läsa föll visst bort):

"Malm" av Ernst Didring är en tvättäkta svensk klassiker om bygget av Malmbanan. Hårt arbete, fina personskildringar och förvisso en historisk infrastruktursatsning. En liten extra poäng är att jag upptäckte den efter att den berömde "Envojjen" Arne S Lundberg personligen sagt åt mig att det var ett måste att läsa serien, som består av tre delar.

"Berättelsen om Nancy" är en tredelad historia den också, av Elsie Johansson, i stort självbiografisk. Nancy växer upp i ett arbetarhem under enkla förhållanden och får så småningom jobb på Posten. Vi tas rakt in i svenskt 30- och 40-tal.

"Stadserien" av Per Anders Fogelström är omöjlig att hoppa över. Hundra år i Stockholm, "mina drömmars stad", i slit och släp men också med värme och kärleksfull omtanke trots att feta råttor nafsar efter små barns tår. 

"Niceville" (The Help) av Kathryn Stockett lyfter fram alla de svarta kvinnor som under slaveriliknande förhållanden ser till att mängder av hushåll och (vita) familjer i amerikanska södern har kunnat fungera. Bra också som film!

"Majsmänniskor" (Hombres de Maíz) är en bok skriven 1949 av en tämligen bortglömd Nobelpristagare, Miguel Angel Asturias. Han fick priset 1967, bland annat för just den här berättelsen om indianer, fattigt landsbygdsliv och arbetet på de livsviktiga majsfälten i hans hemland Guatemala.

Se där fem böcker/historier som kanske kan få oss moderna nutidsmänniskor att inse hur fruktansvärt bekvämt vi ändå har det, även om vi stöter på en och annan förtretlighet på vägen!

Copyright Klimakteriehäxan