Min skörd på bokmässan

Bokmässan är över. Och med mina föresatser gick det som ni redan gissat: resväskan hade blivit väsentligt tyngre när det var dags för hemresa.
Jag har såvitt jag förstår köpt två av mässans absoluta bästsäljare: Jonas Gardells "Torka inga tårar utan handskar". Känns som att man faktiskt måste läsa den. Och så satt han där och signerade, och det var ingen kö just då, just där. Dessutom vet jag ju att karlen kan skriva. "Frestelsernas berg" är en lysande bok.

Den andra succén jag har med mig hem var ett inköp som jag i förväg helt uteslutit.
Men jag föll till föga. EL James "Fifty Shades of Grey" kostade bara 79 kronor, så jag slog till. Egentligen är det Linn Ullmans fel. Hon diskuterade nämligen den här omtalade boken i teve alldeles nyligen, och hade svängt om, från att absolut-inte-vilja-läsa till att jo-faktiskt-jag-ska-nog-läsa-den-trots-allt. Nu har jag följt i hennes fotspår. Kunde inte annat efter att ha hört hennes argument: Om 45 miljoner människor tycker detta är läsvärt vill jag veta vad det är de läser.

Men det blev ju mer ... En lovprisad tysk deckare, "Mord i byn" av Andrea Maria Schenkel, kostade 20 kronor och det hoppas jag att den är värd. Alan Bennetts "Smut" har jag tänkt köpa länge. Så frågade jag efter den senaste Pulitzer-prisvinnaren och fick det överraskande beskedet att ingen ny fanns, eftersom ingen bok i fiktionsklassen befunnits bra nog! I stället blev det 2011 års Booker-pristagare Julian Barnes´ "The Sense of an Ending". Plus en fantasy-roman som blir present. Och så en svensk deckare, Kristina Ohlssons "Paradisoffer" i nya miniformatet Excess, som lanserades på mässan i fjol för första gången.

Nog hade jag kunnat tänka mig fler titlar. "Agaat", i sydafrikansk miljö, har jag hört mycket gott om, liksom Merethe Lindströms "Dagarna i tystnadens historia" (fick Nordiska Rådets pris). Men jag tror att jag avvaktar pocketupplagan, åtminstone "Aagat" är i tegelstensformat. Sedan säljs på mässan böcker som kanske aldrig annars dyker upp i handeln mer än möjligen på nätet, men det finns ju gränser både för vad man orkar släpa hem, ordna hyllplats till – och läsa.

Och apropå det där med hyllplats så fanns en monter som gjorde reklam för Skåne, vitsigt nog kallades installationen för BOKskog! Vilket betydde glada heminredningsidéer för dig med många många böcker.
Vem vet - om du är inne på att förnya bokhyllebeståndet kanske en BOKstavsBOKhylla av skånskt snitt kan vara något? Och har du gott om plats kanske du vill ha en BOKstam? Eller annars ett BOKbord?

BOKstavsBOKhylla

BOKbord

BOKstam

 Copyright Klimakteriehäxan

Citat från bokmässan

"Att vara på bokmässan har stora likheter med att jobba på EU i Bryssel eller på FN. Det finns tre regler man alltid lyder: ser du mat? Ät! En tom stol? Sitt! En ledig toalett? Använd den!"

-Margot Wallström, aktuell med boken "Margot" av Bengt Ohlsson, och med stor erfarenhet av arbete inom såväl EU som FN.

"Det finns de som tror att bara för att man har klänning i 50-talsstil har man också 50-talsvärderingar. Det är lika smart som att påstå att de som gillar medeltidsveckan i Visby vill ha pesten tillbaka."

-Bloggaren, författaren och trendsättaren Clara Lidström, mer känd som "Underbara Clara". På bokmässan gjorde hon reklam för sin bok "Vintagepimp och hemmafix" iklädd röd klänning med svarta prickar, brett svart skärp och svarta skor och pumps med klack. Ja, lite a la 50-tal faktiskt.

Dagens bokmässenotis

Tadam! Ordningen är återställd! I morse sken solen igen över bokmässestaden! Inte ett droppe regn på hela dagen såvitt jag kunnat se.

Annars har jag inte varit med om något omvälvande, inte ens sett en skymt av Tomas Tranströmer. Lite modespaning, förstås, och den ger vid handen att Gudrun Sjödéns vänner också ofta är bokläsare. Dessutom har förvånansvärt (ja, tycker jag då) många damer nappat på Lindex Missoni-kollektion, med zigzagmönster över hela kroppen. Definitivt inget som lockar mig ...

Däremot kunde jag inte, trots de bästa föresatser, motstå en annan sorts frestelse, den med tryckta papper mellan pärmar. Fyra böcker blev det.
Och fortfarande är det två mässdagar kvar ...

Inte bara Missoni kör med zigzag, utan även Gudrun Sjödéns vänner, fltigt representerade på mässan ...

Copyright Klimakteriehäxan

Dagsnoterat från bokmässan

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) hade ny t-tröja.

Det rådde desperat, frenetisk iver i morse i mässlokalerna. Folk rättade till detaljerna, packade upp det sista, med ett öga på klockan och ett mot insläppet där folk var på plats för att komma in fort, slippa trängas, hitta eventuella guldkorn.

Och ett och annat klokt ord yttrades redan i starten. Som till exempel när litteraturutredningen presenterar sitt betänkande och en av panelisterna slår fast, att läslust går i arv. Alltså måste föräldrar motiveras att redan tidigt börja läsa för och med sina barn, annars missar man något mycket viktigt.

Det har nämligen hänt saker med svenska folkets läsvanor. Från att ha varit världsledande när det handlar om bokläsning och läsförståelse  kan vår position numera definieras som "världsmedioker". En annan i utredningsgruppen  konstaterar, att översättaryrket är evigt krångligt: ju skickligare översättare, desto mer kvalificerade texter – och därmed färre läsare ... ingen gynnsam utveckling!

En av våra främsta läsfrämjare, Alfons Åberg, får pris på fredagen av kulturministern. Hon hade dagens roligaste t-tröja, en present från Biblioteksfrämjandet (ifjol stod det "Tant vere här" på många damer på mässgolvet). Jan Guillou har förvisso också värvat läsare, framför allt med "Ondskan", och en annan ungdomsvärvare är förstås David Lagercrantz med Zlatan. Nu säljer Guillou andra delen av sin historiska trilogi, men signeringskön var inte jättelång. Inte heller Lasse Berghagen drog storpublik, men så snart allmänheten släpps in (på fredag eftermiddag) ändrar sig säkert den bilden.

Fast trängseln är verkligen ojämn. För samtidigt som de stora förlagen satsar för fullt sitter en hel del utställare alldeles ensamma i sitt lilla bås. De ser ut att ha jättetråkigt, eftersom ingen verkar bry sig. En och annan författare piggar upp, som till exempel Viveca Lärn, för dagen i chockrosa Doc Martens-kängor som matchade hennes i övrigt svarta och rosa outfit. Louise Hoffsten var en av seminariedeltagarna när det handlade om skola och kreativitet. Hon var helsvart, men piggade upp helheten med ett glittrigt bälte.

Göran Rosenberg hade kastat slipsen när han gick för att hämta 100 000 kronor, stipendium från Natur & Kultur. Memoaraktuelle Tommy Körberg verkade inte veta vad han skulle göra med blombuketten han hade förärats. Bob Hansson såg precis så bohemisk ut som man fördomsfullt väntar sig av en poet. Tomas Tranströmer förefaller ha ett späckat program, trots att han inte längre kan tala. Serietecknaren Gunna Grähs forsade fram, antagligen med nya strippar i tankarna.

Ett av de roligaste inslagen i det enorma utbudet är tablettförpackningen med etiketten Islamofobil. En utförlig instruktion medföljer: ta en tablett när du är på väg att säga dumma saker om människor av andra religioner, det är huvudbudskapet. Trettio kronor kostar kuren! 

En entusiastisk bibliotekarie hade köpt så många böcker för egen konsumtion – deckare och fotoböcker – att hon blev tvungen att gå till hotellet och lasta av innan hon skulle återvända för att handla mer. 

Själv har jag klarat hela dagen utan att slå till på en endaste liten tidning!
Och regnet då? Jo tack, bara bra. Det vill säga att det öser ner nästan hela tiden.

Copyright Klimakteriehäxan

Dags igen: Bokmässa!

 

I morgon är det dags igen. Bok & Bibliotek öppnar i Göteborg, för 27:e gången. Poseidon lyser vackert grön efter sin spavistelse, men Karin Boye har fortfarande time out – ja, jag talar om Götaplatsen ...

Vädret visar sig från sin allra sämsta sida. Varje gång jag varit här på mäsan tidigare har solen strålat och termometern visat klar sommartemperatur, vilket har varit ganska jobbigt för de trendmedvetna som kommit hit i höstens nyaste kreationer, i ull och tjocka tyger.
Men i år är det riktigt blött och grått, paraplytvång råder och taxirörelsen har glada dagar.

Riktigt lika glada verkar inte mässpersonalen och utställarna vara, i alla fall inte så här kvällen innan folk släpps in. Här snickrar man och målar färg på en vägg som ska bli grön, men som knappast kan hinna torka, lasttruckar far härs och tvärs, folk sliter med blytunga bokkartonger, flyttar möbler, häller upp bjudkarameller och fifflar med elsladdar och datorer. Bitvis är mässhallen tom och öde, där ska snart 100 000 besökares trängas. Att förberedelserna ska kunna vara klara om bara några timmar verkar helt omöjligt.
 
Nobelpristagaren Tomas Tranströmer, omslagspojke på mässkatalogen i tidningsformat, är på plats och äter middag vid bordet bredvid vårt. Mindre berömda pennor ser sig om i förhoppningen att bli igenkända. Ljudnivån i baren är hög, de berömda räkmackorna kommer ut från köket i en strid ström. Snart är stadens alla hotellrum fyllda, författarna har signeringspennorna klara, skyltarna med lockpriser kommer att dra kunder.

I år är Norden temat. Vilket medför att man exempelvis kan köpa böcker på färöiska, vilket jag tror inte hänt förut. Bland de svenska dragplåstren utmärker sig Jonas Gardell och Tommy Körberg. Alfons Åberg finns med på ett hörn, liksom 100-årsjubilerande Svensk hemslöjd. Själv önskar jag att jag skulle kunna gå och lyssna på Ingrid Betancourt, fransk-colombianskan som levde kidnappad i Colombias vildmarker (särskilt nordisk är hon förvisso inte men hennes historia är spännande!), men det kommer tyvärr inte tiden att medge.

Och än en gång har jag som ambition att INTE köpa en massa böcker. Men det är klart: är det kanonpris på exempelvis en ljudbok som lockar slår jag nog till. Dessutom ska jag försöka hitta till vrån där veckotidningarna säljer ut sina överblivna bonuspresenter, ni vet "tre nummer av tidningen, en supermodern väska, en trendig sjal, en skål och en sminkväska för bara 79 kronor". De där prylarna tycks aldrig gå åt, hur lockande erbjudanden det än kan tyckas vara. I fjol köpte jag Iittala-lyktor till vrakpris ... men inga böcker!
Vi får väl se hur det går.

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema GÅTFULL

Ensam i skogen. Tyst. Solskenet silas mellan grenar och stammar.

Men hur ensam är jag egentligen? Kantarellerna kan väl inte räknas trots att de är ganska många, men vad finns där borta, där grönskan och granriset tätnar, dit min blick inte når? Gömmer huldran sig här? Var bor trollen?

Lurar en räv där? En varg? En björn rentav? Eller i alla fall en älg, det lär vara gott om dem här på trakten? Rådjur? Kanske bara mygg?

Håll med om att det är något gåtfullt över skogen, som bara står där, år ut och år in, i alla väder. Alla de där djuren passerar ibland, men undviker nog helst varje kontakt med människor. Och vad än de där tvåbenta skogsmullarna har för sig på sina vandringar över rötter, mossa och stenar så avslöjas det aldrig. Skogen behåller sina hemligheter, prövar inte sina gåtor som alltså aldrig får sin lösning.

Just denna tisdag är nämligen det påbjudna temat GÅTFULLT och klicka på länken kanske du inte bara får ta del av gåtor – det kan finnas svar på dem också, vem vet?!

Copyright Klimakteriehäxan

En framtidsvision ...

Här en framtidsvision - och vem vet, framtiden är kanske närmre än man vill tro ...

Skyltsöndag med pippi

Var var det nu de bodde? Vad skulle det stå på skylten sa ni? Var det verkligen på den här gatan? Vänta nu, vilket nummer sa de? Fick vi en kod? I så fall, hur löd den? Kan det vara här? Eller nästa?

Ibland är det lätt att glömma saker som till exempel en adress. Men om porten skiljer ut sig från övriga genom att ha numret integrerat i en trevlig fågel blir det absolut enklare att minnas.

Alldeles oavsett hur hög glömskefaktorn är tycker jag att den här nummerskylten är en av de trevligare jag stött på, och då inte bara för att jag har pippi på fåglar ...

Nu får portnummerfågeln ny aktualitet, som dagens skylt i SKYLTSÖNDAG.

Det var Pumita som började, vi får väl se om hon har något på lut också i dag.

Skyltar du också på din blogg? Lägg en länk i kommentarerna så man får kika!

Copyright Klimakteriehäxan

EROTISKT i Veckans fönster

Dundersuccé.

Det finns väl inget mer passande ord i sammanhanget.

Boken kom ut för mindre än ett år sedan och är redan översatt till 45 språk. Hon som skrivit den behöver aldrig mer anstränga sig för att tjäna mer pengar.

Folk har nämligen blivit som tokiga. Alla ska läsa EL James ”Fifty Shades Of Grey” eller som den heter i svensk översättning ”Femtio nyanser av honom”.

”Brännhet höstläsning” står det i reklamen. Recensenterna har inte varit lika överväldigade, men det spelar i det här läget ingen roll. Köpsuget är skapat och stabilt.

Och det lär vara erotiken som drar. Sexskildringar man inte läst förr, åtminstone inte i så kallat riktiga böcker, med hårda pärmar, inköpta i en alldeles äkta bokhandel. Huvudpersonen är oskuld när historien börjar, men det är ett tillstånd som går över efter inte särskilt många sidor, tycker jag mig förstå.

Tänk att vi uppenbarligen är så svältfödda på handgripligt kärleksliv i skriven form! Tänk att en brittisk tvåbarnsmamma utan tidigare författarframgångar plötsligt blir rik som ett troll på att skildra det hon säger är hennes egna fantasier, i en medelålderskris (hon fyller 40 nästa år).

Nu blir boken naturligtvis film också. Kanske en riktigt lång rulle, eftersom boken egentligen är en trilogi och man enligt författarinnan måste läsa alla tre för att riktigt förstå …

Om jag läst den? Nej.

Om jag ska läsa den? Tror inte det. En väninna kunde inte stå emot frestelsen, men det låter som om hon börjat krokna redan efter sisådär femtio sidor.

Det finns ju så många andra böcker jag inte hinner läsa. Och så många andra sexiga saker att titta på, om lusten faller på. Dessutom är det väl med sex som med en massa andra företeelser: det är roligare att delta än att vara åskådare. Men när nu Veckans fönster skulle ha EROTISKT som tema tyckte jag det föll sig alldeles naturligt att ta en sväng förbi bokhandeln – ja, jag var spiksäker på att skyltningen skulle finnas på plats, utan att kolla i förväg …

Det gjorde den. Naturligtvis. Erotik i ett fönster. Och växel tillbaka på två hundralappar.

Copyright Klimakteriehäxan

UPPDATERAT MED ETT CITAT
"Jag är den minst romantiska snubben som någonsin funnits. Första gången vi firade jul ihop gav jag henne en konservöppnare och min tidigaste erfarenhet av kinky sex är när hon försökte stoppa upp den i min rumpa."

-Niall Leonard, gift med EL James, ger en inblick i privatlivet i en intervju publicerad i senaste numret av A Perfect Guide.

Citat - om idioti i modebranschen

"Modehuset Jil Sander har återigen bevisat att 
det går att sälja precis vad som helst till vansinniga priser, bara det står rätt logga på produkten. 
Förra våren lyckades märket göra en orange plastpåse till årets mest eftertraktade och hajpade väska. Och nu till hösten följer de upp succén med – en papperspåse för 2000 kronor. Sugen? Sorry, den har redan sålt slut."

-Notis i veckans nummer av Sofis mode, en bilaga till Aftonbladet. Och nog för att väskor kan ha en särskilt plats i våra hjärtan, men detta är faktiskt inte ett utan flera snäpp över gränsen. Hur är folk funtade? Om man råkar ha 2000 kr över finns det väl roligare saker att satsa på? 
Väskan,  ja påsen alltså, är gjord i brunt papper med vaxpappersfoder och vädringshål på sidan, om man vill ha sin matlåda däri. Nog kan det väl bli nödvändigt med matlåda rätt länge för den som köpt den här ... Det enda man kan hoppas, det är att påsen åtminstone hamnar i återvinningen när den gått sönder. För det lär den göra relativt snart.
Bilden hämtad/snodd/lånad från LA Times.

Tisdagstema SPEGELBILD

De bästa spegelbilderna, det är definitivt inte de jag möter över handfatet i mitt badrum en vanlig vardagsmorgon. Men ute i naturen kan man med lite tur möta bedövande vackra speglingar. Jag misstänker att mitt (dubbel)bidrag till Veckans tisdagstema inte är särskilt originellt.

Fast det där med vatten, det är något speciellt. Och när det är spegelblankt, då blir det läckert: dubbelt upp av såväl skog och bebyggelse som av en simmande gräsand, en fågel som rör sig i så maklig takt att det inte ens bildas ringar på ytan. Jo förresten, titta, det gör det - under näbben!

Copyright Klimakteriehäxan

Voilà! Skyltsöndag på franska!

Ibland vill människan skylta med sin kärlek, ropa ut över hela jordens yta hur underbart det känns, hur lyckan bara spränger och bultar lite här och där i kroppen.

Kanske blir föremålet för den ömma lågan överöst av ömhetsbetygelser, men dessutom av presenter. Och då passar sådana gåvor som bär på ett tydligt budskap extra bra, det har ju exempelvis Efva Attling förstått att omsätta och dra nytta av när hon formger sina smycken.

Så där tror jag att också den människa har tänkt som bestämt sig för att brodera den här kudden och sedan sälja den. Men vad skulle motivet vara? tänkte hon (nog var det väl en kvinna?). Något med äkta känsla, självklart. Rosor blir bra. ”Jag älskar dig” i korsstygn, kanske? Rätt långt. Tar plats. Och tid.

Dessutom är det ofta så att svenskar är rädda för att använda just den frasen och hellre tar till ett inlån från utriket. ”I love you” som nu för tiden till och med kan förkortas till ”I love u” skulle ju betyda mindre jobb med nål och tråd! ”Ich liebe dich” är förhållandevis jättelångt och tyska framstår sällan som särskilt charmigt (åtminstone utanför Tyskland är det väl säkrast att jag lägger till).

Men så är det det där med franskan. Det låter ju så romantiskt, inte sant? Få se, hur är det de säger nu igen? Jovisst: ”Je t´aime”! Kanonbra, det tar vi!

Så skrider hon till verket, låter nålen hoppa upp och ner genom tyget med stor frenesi, bokstav efter bokstav kommer på plats, i stjälksöm.  

Kanske utropar hon också ett helfranskt ”Voilà!” när storverket är klart. Stoppar i en innerkudde, ställer ut sitt handarbete i skylten, väntar på den kärlekskranka kunden.

Frågan är bara om kund och kudde kommer att hitta varandra. För är kunden franskkunnig förstår han/hon inte budskapet.

Det står ju ”Je t´amie” där bland rosorna.

Men kanske kommer någon köpsugen förbi, någon som nöjer sig med rosor och struntar i själva texten.

Till nästa kudde med kärleksbudskap skulle man annars kunna rekommendera ett italienskt: ”Ti amo” eller det snarlika spanska ”Te amo” (”Te quiero mucho” blir ju en hel bordlöpare!).

Annars finns ju faktiskt alternativet att gaska upp sig, dra djupt efter andan och, på vanlig svenska, säga: "Jag älskar dig". Mer utbroderat än så tror jag inte det behöver vara. 

Copyright Klimakteriehäxan

Det är Pumita som initierat Skyltsöndag - ingen "äkta" bloggkedja, kanske, men vi är några som hängt på. Är du en av dem - lämna länk i din kommentar!

Sant sagt om skönhet

"Det är svårt att bortse från utseende.Som ung kvinna har man en omtycknadspotential. En del gratis vare sig man vill eller inte. Det där förstår man inte förrän man börjar förlora det utseende man haft."

-Författaren, debattören och feministen Nina Björk i intervju i Dagens Nyheters söndagsbilaga. Björk slog igenom med boken "Under det rosa täcket" 1995 och är nu aktuell med en ny bok, "Lyckliga i alla sina dagar".

MAJESTÄTISKT i Veckans fönster

Snart sitter de där bakom fönstren i linbanekorgen, på väg upp på Zeppelin-toppen i utkanten av det internationella forskarlägret Ny Ålesund på Svalbard.
Det tar betydligt längre tid innan de är majestäter på riktigt, men allt tyder på att de blir det, alla tre: danske kronprinsen Fredrik, Norges Haakon och Sveriges blivande regent Victoria.

När korgen väl börjat sega sig upp längs bergssidan får de tre nordiska tronarvingarna (genom fönstren, förstås, hur annars ...) en fantastisk överblick över is, snö och vatten i formationer man sällan ser till vardags om inte man lever i arktisk miljö, förstås. Men titta och håll med om att detta kan kallas för kungligt vackert, ja rent av majestätiskt!

Denna gång är det MAJESTÄTISKT som är påbjudet för att delta i bloggfotokedjan Veckans fönster.
Andra tolkningar av begreppet kan du finna om du klickar här

Copyright Klimakteriehäxan

PS Mina bilder togs i juni 2008, om någon undrar. Och om du också är nyfiken på Svalbard och Ny Ålesund rekommenderar jag att du hänger med Anne Lundberg dit i det här programmet!

Citat om köks-tv

"Att vispa maränger är extremt tråkigt. Att se människor vispa maränger i tv är om möjligt ännu mer bedrövligt."

-Aftonbladets tv-kritiker Cecilia Gustavsson har tittat på en seriepremiär i TV4, "Kockarnas kamp". Jag såg inte programmet, men jag tror att jag förstår precis vad hon menar. Och håller därmed med. Själv har jag nämligen aldrig lyckats med maränger. Nu har jag gett upp - det är ju i alla fall inte precis vad man menar med hälsokost ...