Boktips för mammor

På söndag är det Mors dag igen, och det föranleder Mia i bokhörnan att fråga: Har du något bra boktips? (lämpligt som morsdagspresent, antar jag förstås att hon menar).

Nu är ju även mammor väldigt olika sinsemellan även om de delar på den där titeln. Men nog finns det böcker som både är fascinerande och lyckas ha ett kvinnoperspektiv samtidigt, även om det kanske inte är direkt nödvändigt dagen till trots! "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic) av Julie Otsuka är en sådan. "Svalors flykt" av Majgull Axelsson också.

Vill mamma ha ett gott skratt finns det andra håll man kan gå åt. Sök exempelvis upp min gamla amerikanska favorit Erma Bombeck, allt hon skrivit är roligt! Man drar på munnen redan åt böckernas titlar: "If life is a bowl of cherries, what am I doing in the pits?", "The grass is always greener over the septic tank" eller "When you look like your passport photo, it´s time to go home". En som verkar som gjord för morsdagsfirande är "When God created Mothers" men just den har jag faktiskt inte läst. Hon har skrivit massor! Tyvärr har inte mycket av henne översatts till svenska.

Copyright Klimakteriehäxan

Till havs!

Havet har alltid fascinerat mig. Älskar att färdas på det om vädret är snällt. Älskar att bada i det. Älskar att ha det som utsikt. Men jag hyser enorm respekt för dessa vattenmassor som kan bli livshotande på ett ögonblick: häftiga vågor, lömska strömmar, taggiga klippstränder som man absolut inte vill föras till. Har upplevt dessa tre faror och minns det med en rysning!

Fast man kan njuta av havet utan att vara i dess närhet över huvud taget. Då läser man om det, om saker som utspelar sig på eller i eller åtminstone väldigt nära oceanen. Och just havet är nyckelordet för denna veckas tisdagstrio, så har Ugglan bestämt.

Björn Larsson har skrivit "Drömmar vid havet" och det kan faktiskt vara en av de allra bästa böcker jag läst överhuvud taget. Fyra sinsemellan mycket olika människor får sin individuella historia berättad, med en huvudperson som gemensam nämnare och länk. Det är kapten Marcel som under färden med sitt fartyg träffar de här människorna och trots att det verkar helt omöjligt knyts deras öden samman. Jag har förklarat min kärlek till denna bok förut, skäms inte för att upprepa min rekommendation.

"Fyren mellan haven" (The Light Between Oceans) är en gripande roman, skriven av M. L. Stedman,  om ett barnlöst par som hittar en baby på stranden vid den fyr de har hand om. De tar hand om barnet med stor kärlek, men en dag visar det sig att det inte är föräldralös flicka, som de trott. Det finns en mor som söker den baby hon förlorat. Har filmats med Alicia Vikander i huvudrollen. Snyftvarning!

Jag darrar lite på manschetten när jag ska välja min tredje titel. Ernest Hemingways "Den gamle och havet" (The Old Man and the Sea) ligger bra till. Det gör också Tove Janssons "Pappan och havet". Men jag fastnar nog ändå för japansk-amerikanska Julie Otsukas gripande historia om kvinnorna som skeppades iväg till Amerika på falska premisser för att så småningom råka ut för rasism, fattigdom, krigets fasor. "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic) är på sitt sätt en historielektion och en mycket läsvärd sådan. Otsukas "Simmarna" (The Swimmers) slängde jag mig sedan över, men den tyckte jag inte var alls lika bra!

"På stranden" (On the Beach) heter en roman av Nevil Shute som också blev stjärnspäckad film. Men min bild har absolut ingenting med vare sig boken eller filmen att göra ... mer än att det är ett på-stranden-vid-havet-foto!

Copyright Klimakteriehäxan

Ett oemotståndligt återfall

Det där med bokmärken, det är en liten nisch som i mitt fall blev knökfull för länge sedan. Att jag har inte mindre än 86 inlägg här på bloggen med den etiketten är väl bevis nog. Men nu finner jag mig stå inför ett oemotståndligt återfall.

Gled in på en liten reakoll i en av mina favoritbutiker. Skulle, som vanligt, ingenting ha. Och köpte, som vanligt, ändå något. Bonusen med detta reafynd upptäckte jag först hemma: "This is my culture" står det i guld på den grå etiketten, och så firmanamnet i versaler: Culture. Därtill en liten lös metallstjärna i guld. Snacka om lämpligt bokmärke! 

Lägger in det i "Simmarna" (The Swimmers) av Julie Otsuka, som jag hämtat på biblioteket och strax ska börja läsa. Ser fram emot den med stora förväntningar, efter att ha läst "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic). Rekommenderas varmt (om du inte redan läst den, förstås).

Nej, jag behövde inte ett bokmärke till men nu blev det så här i alla fall. "Bokmärkesentusiaster" som överlevt tror jag numera bara är två, Hannele och BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Läst och lärt

Att läsa är att lära, nog är det nästan alltid så? Och det man lär sig, det kan vara av de mest skilda slag. I denna veckas kulturfråga undrar Enligt O: Vilka böcker har fått dig att vilja lära dig mer?

Nu för tiden är det enklaste sättet att söka mer kunskap förstås att konsultera Google, kamraten som i princip aldrig sviker ... och nog googlar jag både det ena och det andra!

När jag läst historien om överlevaren från det isländska skeppsbrottet i Einar Kárasons "Öppet hav" blev jag tvungen att kolla: är det verkligen möjligt för en människa att överleva i timtal i iskallt havsvatten utan skyddsdräkt? Ja, nu vet jag att det går, även om de flesta inte klarar det. Ett litet under var det hur som helst, och en väldigt läsvärd historia dessutom!

Julie Otsuka har skrivit två böcker som öppnade mina ögon för hur en asiatisk minoritet bestående av invandrade japaner hade det i USA under andra världskriget: "Vi som kom över havet" (The Buddha in the Attic) och "När kejsaren var gudomlig" (When the Emperor Was Divine). Det kändes som att jag inte hade en aning om deras otroligt svåra situation, det blev mer googlande av det och jag fick nya insikter.

Av en slump hittade jag Mary L Trumps självbiografiska "Too Much and Never Enough (How my family created the world´s most dangerous man)" på biblioteket och den fick följa med mig hem. Handlar förstås om USA:s president Donald Trump. Har den boken i bakhuvudet snart sagt dagligen, eftersom den där mannen, som är författarens farbror, hela tiden gör sig påmind i såväl smått (sugrör av plast) till stort (tänker ta Grönland, Kanada och Panama-kanalen). Lär mig mer om honom och hans obegripligheter dagligen trots att jag förstås helst skulle vilja slippa!

Skulle nog kunna räkna upp ganska många fler böcker eftersom man som sagt hela tiden stöter på nya företeelser i alla fall om man väljer att läsa olika genrer. Men nu stannar jag med de här tre!

För att du som läser detta inte ska deppa ihop över Trump igen just här och nu bifogar jag en bild på våren, den som än så länge mest finns inomhus: blommande pärlhyacinter, en sådan ljuvlighet! (fast de är blåare i verkligheten än på mitt halvusla foto).

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarläsning och flaggan i topp

Det är ofta så att man läser mer på sommaren än på vintern, vilket (åtminstone för mig) har den superenkla förklaringen att man dels brukar ha semester, dels vistas utomhus mer och då gärna i en bekväm sittmöbel i skuggan. Med detta i bakhuvudet svarar jag denna gång på frågan om en tisdagstrio från Ugglan & boken, som undrar vad jag ser fram emot att läsa i sommar.

Sista delen av Åsa Larssons deckarserie (ser att förlaget kallar det "spänningsroman", är det nån skillnad?) om Rebecka Martinsson, "Fädernas missgärningar", tycker jag är den som drar mest i mig just nu. Har läst alla de tidigare i serien och gillat dem. Ska bara avsluta Susan Abulhawas "Det blå mellan himmel och hav" först.

Eftersom Larssons bok är rätt tjock (över 500 sidor) letar jag nog upp något tunnare efter det. "Simmarna" (The Swimmers) av Julie Otsuka har jag tänkt läsa sedan jag avnjöt "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic), en mycket annorlunda historielektion med japansk infallsvinkel. Den här nyare romanen som åtminstone startar i en simhall berättas på 176 sidor. 

På tredje plats tänker jag mig endera en hyllvärmare – jag har hur många som helst att välja bland – eller en gammal goding som omläsningsbok. Fast egentligen borde jag bita ihop och läsa andra halvan av Anna-Karin Palms tokhyllade biografi över Selma Lagerlöf: "Jag vill sätta världen i rörelse". Kroknade efter första delen, blev mer litteraturhistorisk essä än den livsskildring jag hoppats på ... kanske funkar den nu, när sommaren bjuder på läsväder?

Vår flagga är i alla fall hissad, Nationaldagen till ära. Men det vore en överdrift att påstå att den flammar stolt. En stilla vågrörelse i tyget kan dock ses av och till, i gult solsken mot bakgrund av knallblå och molnfri himmel. Det får väl räcka för att fylla dagens blågula kvot. Är hur som helst otroligt nöjd över att jag kom ihåg den över huvud taget!

Copyright Klimakteriehäxan

Läsvärd trio

Rak helgfråga från Mia i bokhörnan denna gång: Fick ni något läst i jul- och trettonhelgerna? Ja faktiskt, och jag tycker jag kan och vill rekommendera alla tre. Fler tror jag inte det blev ... 

"Jul – 24 berättelser" av Selma Lagerlöf använde jag som min adventskalender, och det gillade jag. Måste naturligtvis inte sparas i elva månader, den kan läsas när som helst. Jag hade definitivt inte läst alla delarna tidigare, Selma skrev en hel del kortare texter i veckopressen innan hennes karriär tagit fart och hennes författande blev lönsamt.

"När kejsaren var gudomlig" (When the Emperor Was Divine) av Julie Otsuka avhjälper lite mer av mina bristande kunskaper om USA under andra världskriget. Här förpassas människor av japanskt ursprung till isolering i läger, under eländiga förhållanden. Att de känner sig som amerikaner efter många år i landet hjälper inte: de likställs med fienden. Mycket läsvärd. Bra komplement till Otsukas andra bok i samma ämne: "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic).

"Studie i mänskligt beteende" måste vara den roligaste roman Lena Andersson skrivit. Här möter man en rad kvinnor vars öden märkvärdigt nog författaren lyckas länka ihop. Och när en av dem, Matilda, oskuldsfullt ifrågasätter me-too-rörelsen och dess yttringar blir det väldigt spännande på ett stillsamt sätt! Boken ligger med rätta på bästsäljarlistorna nu.

Copyright Klimakteriehäxan

Dussinet fullt i en boktolva

Lotten som har en fin bokblogg utlyser i slutet av året en utmaning som varar i tolv månader. Hon kallar det för Boktolvan. Jag upptäcker detta i elfte timmen tack vare Skriv-Robert! Det går ut på att läsa tolv böcker av tolv olika författare som man inte läst något av tidigare. 

Den som deltar "på riktigt" väljer, om jag förstår saken rätt, tolv författare från en lång lista som Lotten gjort upp. Sedan ska man leta upp och bläddra sig igenom en titel per namn.

För egen del erkänner jag direkt att jag "missuppfattat uppgiften", för på hennes lista fanns idel namn (nästan) jag inte var bekant med. Omöjligt att hinna ikapp när man som jag upptäcker utmaningen när bara fem dagar återstår av året! Däremot blev jag inspirerad att kika på min egen lista över vad jag egentligen läst – skulle jag hitta tolv författare där som jag inte tidigare läst något av? Eller har jag bara hållit mig till gamla goda favoriter?

Där fanns de, absolut. Både svenska och utländska. Både minnesvärda och lätt glömda. Får göra en liten rensning för att komma ner i tolv, men här är resultatet, varje boktitel med en kortkort "förklaring"! Några har jag lyssnat på, andra (de flesta) har jag läst på papper. Ingen inbördes rangordning mellan de här titlarna som gör dussinet fullt:

Emma Hamberg: Je m´appelle Agneta (svensk humoristisk feelgood med sikte på lite mognare damer)

Julie Otsuka: Vi kom över havet / The Buddha in the Attic (en sorts historielektion av bästa slag, hennes nästa bok var inte alls lika bra)

Martin Österdahl: Be inte om nåd (krim, stundtals riktigt ruggig)

Valérie Perrin: Färskt vatten till blommorna / Changer l´eau de fleurs (ännu en bok av henne ute nu på svenska, jag är nyfiken!)

Anna Hedenmo: Solitär (biografi över den fascinerande Anette Kullenberg)

Catharina Ingelman-Sundberg: Brännmärkt (historisk roman som utspelar sig på sent 1300-tal och delvis bygger på verkliga händelser i form av ett massmord)

Varg Gyllander: Somliga linor brister (krim i Stockholm, författaren är väl bevandrad i polisarbete  eftersom han är anställd av Polisen)

Petra Mede: Skam och högmod i Sävedalen (uppväxthistoria, trodde den skulle vara roligare än den var)

Thomas Tynander: Allan Mann, svensken som stred mot Hitler och Stalin (biografi över en krigshjälte, bygger på omfattande research och gav mig nya kunskaper)

Kjell Eriksson: Prinsessan av Burundi (har av oklar anledning ända tills nu missat denne flitige deckarförfattare, den här historien är faktiskt rätt originell)  

Carolina Schûtzer: Under stjärnorna i Paris (en av många i feelgood-genren där så många ingredienser återkommer i bok efter bok, oavsett författare ...)

Eli Åhman Owetz: Sköna Maj (mycket märklig bok, skriven – sägs det – för folk som börjat bli till åren och därmed lätt dementa, påminner i mångt och mycket om en supersnäll barnbok)

Dussinet fullt, alltså.  Och flera nya bekantskaper som jag gärna återvänder till, medan andra snarare får finna sig i att offras i nästa bokhylleutrensning, när den nu är kan tänkas bli av ... Kanske hittar du ett lockande namn bland dem som tills nyligen var okända för mig?

Copyright Klimakteriehäxan

Framtidens klassiker?

Vilka böcker från 2000-talet tror du blir framtida klassiker? Det är Enligt O som undrar, i Veckans kulturfråga. Och det tål att funderas på!

Jag tänker att det bör handla om böcker som på ett eller annat vis är originella, inte enbart välskrivna. En sådan är storsäljaren "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs) av Valerie Perrin. Här får man (minst) en kärleksskildring, ett kriminaldrama och fina resonemang mellan en äldre man och en kvinna som finner en härlig gemenskap bland växter och grönsaker! Jag njöt av den.

"Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic) skrevs av Julie Otsuka, amerikanska med rötter i Japan. Det är en gripande skildring av en del av andra världskriget som inte kom ut förrän 2011. En sorts historielektion i perfekt förpackning om hur illa en stor asiatisk minoritet behandlades i USA när kriget pågick.

"Köttets tid" tyckte jag var en hisnande historia som Lina Wolff berättade med bravur och lite oväntade grepp. Enligt mig utan tvekan hennes bästa! Här finns också kärleken och brotten och en kanonbra upplösning sätter punkt!

Att Fredrik Backman kommer att bli läst i många år framöver utgår jag ifrån. Jag väljer att peka på "Min mormor hälsar och säger förlåt", för i den menar jag att han verkligen lyckas med alla momenten och resultatet är snudd på briljant, dessutom med lite humor emellanåt.

Omöjligt i sammanhanget är att hoppa över Chimamanda Ngozi Adichie, nigerianskan som måste få Nobelpriset i litteratur någon gång framöver. "Americanah" har en klassikers alla egenskaper i skildringen av integrationsproblem, svart-vita relationer och 2000-talets våndor. Mästerlig är också hennes tidigare "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) om inbördeskriget i Biafra, ja allt hon skriver är bra!

Lägger till en ryss i exil också: Vladimir Sorokin. Hans "Snöstormen" liknar ingenting annat, kanske ska den kallas fantasy? Jag sög den i mig som om den hade varit en saga jag verkligen längtat efter. Trots att jag inte gillar fantasy ...

Copyright Klimakteriehäxan

En trio som spretar ...

Idag är det prepositionerna som styr över Tisdagstrion, eftersom Ugglan bestämt att böckerna vi pekar på ska ha "över" eller "under" i titeln. Då bestämmer jag mig för att göra en liten fuling ... vissa friheter får man ta sig!

Eller hur? Det blir hur som helst en trio som spretar åt helt olika håll.

Här kommer den: "Ingen skriver till översten" (El colonel no tiene quien le escriba), en av den  colombianske Nobel-pristagaren Gabriel Garcia Marquez kortare och mer lättlästa romaner. Kom på den direkt eftersom jag har den på väggen, som en affisch som jag fått personligen och signerad av författaren själv. Hela bokens text går att läsa i bilden, som dessutom blir ett porträtt av denne ytterst vänlige man! Tyvärr har den blekts med åren, jag fick den någon gång på 80-talets första halva.

"Klockorna ringer över Värmeln" är en bok som med jämna och ojämna mellanrum efterlyses på diverse antikvariats sajter. Skriven av Per Westerlund, en i övrigt såvitt jag begriper idag helt okänd författare, men han levde större delen av sitt liv i Norrland som "oäkta same" och predikant, senare präst. Trots allt visar det sig att han skrev ungefär 35 böcker, bland annat om Indien, scouter och indianer! Och värmlänningar, alltså! 

Historien han berättar här tilldrar sig i hjärtat av Barndomslandet och ska bygga på den dramatiska händelsen när kyrkan började brinna en julidag 1799. Bara enstaka inventarier kunde räddas undan lågorna, som psalmtavlorna och en del av predikstolen. Boken kom ut 1953 och "alla" köpte och läste den där folklivsskildringen där man kände igen miljöerna och också kunde identifiera några av huvudpersonerna. Jag har ett ex, men vet inte var ... vore intressant att läsa den igen!

På tredje plats japanska Julie Otsuka och hennes "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic) som jag precis läst. En märklig bok, som känns obehagligt allmängiltig och aktuell: om misslyckad integration, ojämlikhet, grymhet, kulturkrockar. Året är 1919. Unga flickor lockas från sitt hemland till USA under falska förespeglingar, medan sanningen visar sig vara att de japanska män som tar emot dem egentligen bara vill ha någon som sköter hemmet, orkar arbeta hårt och som de kan ligga med utan att det måste betalas. Och så kommer kriget och "riktiga amerikaner" tittar ännu mera snett på japanerna. Otsuka har ett spännande språk, koncentrerat och bitvis nästan suggestivt. Hela historien får plats på 174 sidor! 

Här blir det en extra tisdagstrio! Med lite mer om Gabriel Garcia Marquez, som fick Nobels litteraturpris 1982 – jag var med när han fick beskedet en torsdag i oktober, det kan du läsa om här! Träffade honom ett par gånger till och det var då jag fick dels "porträttaffischen", dels ett antal böcker. Här på bilden ser du en och samma roman, "Krönika om ett förebådat dödsfall", tryckt på tre olika språk. Och det är det tredje som är kryddan i sammanhanget, och som författaren tyckte att jag skulle ha som en kuriosa-pryl: texten är översatt till indianspråket quechua! Flera av GGM:s böcker kom ut på det språket, som talas av ungefär tio miljoner människor i Latinamerika. Så den översättningen hade en publik som åtminstone i teorin var lika stor som den svenska!

Copyright Klimakteriehäxan

Ess (?) bland S

Nu har vi kommit till S när vi ska presentera en boktriss som Mia i bokhörnan vill ha: en författares namn (för- eller efter-) på S, en boktitel som börjar på S och så ett bokomslag där något väsentligt leder tanken till bokstaven S. Här finns det sannerligen att välja på, det gäller att välja bort!

Har just avslutat Karin Smirnoffs "Havsörnens skrik", hennes fria fortsättning på Stieg Larssons Millennium-trilogi som hon tagit över efter David Lagercrantz trio. Hans böcker har jag helt hoppat över och jag var på god väg att ge upp även Smirnoff. Ändrade mig efter en lång paus. Kommer inte att läsa fortsättningen. Stieg L:s böcker var jättebra, ren girighet är väl det som gjort att man inte lät det räcka med dem. Vilket hade varit bäst.

"Solitär" är en färsk biografi över den märkliga journalisten och debattören Annette Kullenberg, skriven av kollegan Anna Hedenmo. 
Man får veta mer om denna fascinerande dam, som jag förvisso träffat och faktiskt blev ganska rädd för ... helt oberäknelig som hon var! Ingen i Sveriges mediavärld idag liknar henne, och det ska man kanske vara glad för, även om hon var rätt spännande.

Att välja omslag blev riktigt lätt, eftersom jag nyligen läste Julie Otsukas "Simmarna" (The Swimmers). Tyvärr tyckte jag inte att den var alls lika bra som "De kom över havet" (Buddha in the Attic). Men två simmare finns hur som helst utanpå. Och inte nog med det, det är inte bara ett snyggt omslag, bokens titel börjar ju också på "rätt" bokstav!

Copyright Klimakteriehäxan