måndag, april 01, 2019

När skratten tystnar

Jesper Rönndahl, ankare i Svenska nyheter. Foto Sveriges Television.
Att kalla det för sorg vore väl att ta i när man som vi lever i en värld full av elände och ledsamheter. Men ett tråkigt besked var det vi fick sent på fredagskvällen. Det var då Jesper Rönndahl avslöjade att hans tid med satirprogrammet ”Svenska nyheter” i Sveriges Television tagit slut.
När vi äntligen hade fått ett helsvenskt humorprogram som förtjänade just den etiketten: humor!  I tre säsonger har Jesper varit det glada ansiktet som kommit i bild klockan 22 på veckans sista vardag och presenterat den ena smarta texten efter den andra. Han har levererat dem mästerligt: jag har arbetat med många programledare men ingen har varit i närheten av den elegans med vilken Jesper läser prompter! (Prompter, det är den elektroniska ”fusklapp”, alltså manuset, som folk i bild ser när de tittar in i kameran.) 
Här satt en man som fattade att pauser kan vara minst lika viktiga som orden som omger den lilla lilla tystnaden. Han har inte vevat okontrollerat med händerna hela tiden heller, så där tröttsamt som folk ibland gör när de tror att det de har att säga verkar mer genomtänkt ju mer man viftar.
Det här programmet har också varit kemiskt fritt från de där kändisintervjuerna med ansträngda frågor, de vi annars sett i åratal och fortfarande ser (med samma kändisar!) i rader av program. Ingen har varit med för att sälja sin bok eller göra PR för en ny låt/film, tänka sig!
Programmets verkliga storhet har bestått i ämnesvalet. För i ”Svenska nyheter” har man förvisso tagit upp veckans viktigaste händelser, men man har också vänt på stenar som vanliga nyhetsprogram inte rör. Och eftersom det inte handlar om nyheter ”på riktigt” har man kunnat föra kampanjer, som den för organdonation till exempel – med storslaget resultat.
Visst, vi har inte storskrattat hemma i sofforna hela tiden. Det kinesiska äventyret blev lite jobbigt, en del bråk uppstod kring en video om IS för att nämna två knepigheter. Och när Jesper bjöd tittarna att sätta sina barn i ny sorts skolkö blev det körigt på nätet … men det gick rätt lätt att förlåta eller hur?
De så kallade side-kickarna har genomgående varit tämligen o-roliga. Man fattar att de behövs, men önskar att de vore så mycket bättre … åtminstone i närheten av programmets nivå i övrigt.
Naturligtvis är inte allt detta lysande programmaterial en enmansshow, det är inget tv-program, bra eller dåligt. Jesper har uppenbarligen haft en fenomenal redaktion som jobbat med honom, kläckt idéer, finslipat detaljerna, jagat bilder och citat. På själva sändningsdagen har ett 20-tal personer arbetat ända in i kaklet.
Men nu blir det alltså inte fler program. Det är svårt att se en ny människa knalla in i samma studio och försöka fylla de Rönndahlska 42orna (eller vad grabben nu kan tänkas ha för skostorlek).
Som skäl för att avgå säger han att han inte är tillräckligt intresserad av politik. Vilket får mig att tänka, att det kanske var det som gjorde att det blev så lyckat: här satt en kille som inte var expert men som tänkt efter och ställde relevanta frågor vars svar både han och vi gärna ville ha. Gamla käpphästar hamnade i nytt ljus.
Nu har de där härliga fredagskvällsskratten tystnat medan mer eller mindre intelligensbefriad underhållning fortsätter. För den som vill ha tv-roligt på riktigt har rullgardinen dragits ner. Vi kan bara hoppas att någon lyckas dra upp den igen. Enkelt är det inte.
Copyright Klimakteriehäxan

13 kommentarer:

  1. Ja du... Han kommer verkligen att vara saknad! Så många klockrena analyser med glimten i ögat och att ta upp "elefanten i rummet" har han inte heller varit rädd för.

    Verkligen synd att han inte är intresserad av politik...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är många som kommer att sakna honom!

      Radera
  2. byblixtra8:45 em

    Jag har bara sett enstaka program men de har varit riktigt bra. Visste inte att han skulle sluta som programledare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror jag sett alla och uppskattat det mesta.

      Radera
  3. (inget skämt:
    https://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/04/enid-blyton-har-en-egen-hylla-hos-mig.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror jag missat alla aprilskämt. Eller så har jag gått på dem intet ont anande ...

      Radera
    2. äger en liten Blyton som du översatt

      Radera
  4. Förlåt och ursäkta, men jag klarar inte av att lyssna på honom! Och jag har försökt, flera gånger. En hurtfrisk skånepåg med ett ständigt leende på läpparna. Allt låter enligt mig precis likadant när han läser. Men, jag förstår att han bland andra är populär, Jag hade dessvärre gärna sätt programmet om det varit en annan uppläsare för texterna är vassa och roliga. Smaken är som baken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. En evig tur ändå att vi FÅR tycka olika!!! Men att ett program som sänds kl 22 drar över en miljon i publik visar ändå att vi som varit positiva är många.

      Radera
  5. Har sett enstaka program med Jesper Rönndahl, mest på grund av att det följde en serie som jag ville titta på efter hans program. Måste säga att jag gillade det jag såg, även om självaste programidén var "snott" från såväl engelska som amerikanska "förebilder".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, genren är på intet sätt ny. Man envisas ju t o m med en sån där stadsbildsbakgrund som alla de klassiska amerikanerna haft. Men ingen svensk variant har såvitt jag kan minnas varit i närheten av den här kvaliteten.

      Radera
  6. Tack för ett otroligt välskrivet och intressant inlägg. Det får mig att bli nyfiken på fler program av honom. Jag har bara sett två tidigare, men de lär väl finnas tillgängliga på TV Play ett tag till.
    Ingrid

    SvaraRadera
  7. Det är verkligen tråkigt att Jesper Rönndahl slutar. Har varit fredagens höjdpunkt!

    SvaraRadera