onsdag, juli 25, 2007

Hårresande

Måste tvätta håret.
Men schampot är slut! Snabb utflykt till närmaste butik.

Står framför hyllan med olika produkter som alla garanterat ger ett blänkande, svallande, väldoftande, lättfixat hårsvall, i en frisyr som behåller formen och dessutom får hela omvärlden att falla i stum beundran när du kommer knallande med ditt nytvättade, nybalsambehandlade, nymoussade, nykramade, nyfönade, nyborstade, nytouperade, nysprejade hår.

Det enklaste vore att ha ett schampo, en sort, att hålla sig till. I mitt fall skulle det väl ha blivit Lustre Creme, i vit glasburk med skruvlock prytt av en blomma. Minns precis hur det luktade – och visst var det väl bra, visst blev väl håret rent? Men Lustre Creme hör, precis som så mycket annat från Barndomslandet, till historien.

Vad ska jag ta nu då? Vad ska jag tro på? Varför ska blondiner ha eget schampo, är det rent av den sorten som är idiotsäker? Redan Hassan-grabbarna slog fast är det är oklart om mjällschampo är för eller mot mjäll. Behöver den som färgar håret en egen variant? Ska schampot innehålla toning? Vill jag göra mitt hår fylligare, så lovar en sort att fixa mer volym, vill jag göra mitt medfödda krushår lite plattare finns också hjälp på flaska. Har jag fett hår eller har jag torrt hår? Har jag tunt och fett hår eller möjligen tjockt och torrt hår? Kanske borde jag välja sorten som motverkar hårets åldrande? Är äpple eller honung tillsatser att satsa på? Tillhör jag gruppen kvinnor som drabbats av åkomman ”skadat” hår? Eller tänk om jag rent av har NORMALT hår?

Inför detta hårresande virrvarr av specificerade krav och egenskaper står jag som förstenad, medan det otvättade håret hänger där det hänger, helt utan insikt i det drama, den strid som just utspelas för dessa stråns skull.
Prislapparna kan för all del vara till viss hjälp. Det finns hårtvättningsmedel till extrapris, mindre än en tjuga för 200 ml, och så finns det extravaganta sorter där halva den mängden kostar tio gånger så mycket, vilket i och för sig kan verka hårresande alldeles på egen hand, fast det inte framhävs av fabrikanten.

Jag har inte tid att stå där i butiken och vända på varenda flaska för att läsa alla instruktioner.
Blundar, sträcker ut handen, famlar lite i luften, får tag i en flaska, slänger ner den i varukorgen och går fort mot kassan innan jag anfäktas av nya tvivel.
Det blev en billig sort, fast inte den billigaste, avsedd för färgat och torrt hår. Jag har mig veterligen varken det ena eller det andra.

Väl i duschen löddrar det bra och doftar gott.
Håret blir blankt och ser rent ut.
Vad mer kan man begära av ett schampo?

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

  1. Jag lider av ständig klåda i hårbottnen - och faktiskt är det då skillnad på olika "pråducktör" som dom säger numera. Dyraste antiklåda hos frissan är bra - men dyrt. Och nu har jag hittat ett schampo FÖR klåda i hårbottnen. Helst hade jag velat ha ett MOT... men faktiskt, det kliar mindre.

    SvaraRadera
  2. Min favorit är L'Oréal Out of Bed :)

    SvaraRadera
  3. Till mig har man rekommenderat Redken, men när jag såg priset härsknade jag till och tog nåt vanligt.

    SvaraRadera
  4. En bra grundregel är att handla något som är i en flaska som är lagom storlek för badrumshyllan :-)

    SvaraRadera
  5. Problemet blir ännu intressantare när flaskorna bara har text på hebreiska. I morgon bitti ska det bli intressant att se om jag köpte schampo eller lut eller bläck eller fönsterfärgborttagningsmedel. Fast det såg mest ut som en schampoflaska.

    SvaraRadera
  6. Säljs lustre creme i mataffären?
    Den använde visst Marilyn Monroe.

    SvaraRadera