torsdag, juli 19, 2007

Om storlekens betydelse - och betoningens

Ibland går det inte att låta bli: jag förvandlas till språkpolis. Självutnämnd, det erkännes, och ofta inte ett skvatt överens med Fredrik Lindström, den auktoritet som nu för tiden väger tyngst i alla sådana diskussioner. Förvisso har han akademiska meriter att stå på, det har inte jag.
Men vi har ju inte bara tryckfrihet i det här landet, vi har väl tyckfrihet också?

En kväll för inte så länge sen hade jag just sett en lång dokumentär om kvinnor i Afrika, ett program i en serie om situationen för ”det svaga könet”. Så dyker hallåan upp i rutan, ler hult och säger:
-Om en vecka visar vi nästa program i serien, då handlar det om KVINNOR i Indien (eller var det nu var, minns inte så noga).
Är hon dum i huvudet eller? ”Då handlar det om kvinnor i INDIEN” ska det vara!
Hallådamen i fråga är långt ifrån ensam om att glömma bort vilket budskap hon är tänkt att framföra.

Hur man betonar orden i en mening är minst lika viktigt som att man får till meningen rent generellt. Men det är en insikt som inte är tillräckligt spridd.
Genom att trycka på olika ord i satsen förändras ju innebörden radikalt!
Testa själv får du se – jag ska ge dig ett exempel att prova på här!

Så här ser vår grundmening ut, helt utan nyansering:
Han hade en ovanligt liten snopp.
Dags nu att bestämma var man vill lägga tyngdpunkten i satsen. Och sedan flytta den. Alltså:
HAN hade en ovanligt liten snopp. (I motsats till en annan kille.)
Han HADE en ovanligt liten snopp. (Men nu har han genomgått penisförlängning.)
Han hade EN ovanligt liten snopp. (Nu handlar det om ett biologiskt under: den här grabben har två, olika stora.)
Han hade en OVANLIGT liten snopp. (Den är inte något skryta med i bastun, det är helt klart.)
Han hade en ovanligt LITEN snopp. (Fast den fanns där, även om den knappt syntes.)
Han hade en ovanligt liten SNOPP. (Jämför med näsan, den är rejält tilltagen!)

Kom sedan inte och säg att betoningen inte är viktig. Betydligt viktigare än storleken.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

  1. kulsprutan10:02 fm

    Så härligt att få börja dagen med ett gapskratt (läser det här just efter att ha intagit en ovanligt LITEN frukost)!
    Och så RÄTT du har!

    Det sista är ju INTE ovanligt precis! Eller ska det vara ´inte OVANLIGT´? Tja, vi kan väl ta båda i det här fallet då.

    SvaraRadera
  2. Fniss...Jag håller med dig. Och även om jag uppskattar Fredrik Lindström, så har han inte alldit rätt.

    SvaraRadera
  3. Matildas fikarum5:05 em

    Betoning hörs ju inte i text, och FÅ författare använder knep för att påvisa betoning. Tyvärr. MYCKET går förlorat i skrift.

    SvaraRadera
  4. Anonym7:30 em

    Jättebra exempel! Jag är också lite språkpolis. I småskolan lärde vår lärare oss vikten av ett kommatecken med detta exempel Till fängelset kom ett telegram om en fånge där det stod: avrättas inte uppskjuten!Stod där: avrättas inte, uppskjuten! Eller avrättas, inte uppskjuten! Ett kommatecken var alltså skillnaden mellan liv och död. Detta minns jag alltså idag, efter snart 50 år.

    SvaraRadera