fredag, juni 20, 2008

När skor och fötter inte går ihop

Ett av livets absoluta glädjeämnen heter skor. Jovisst finns det mycket mer att glädjas åt än något så världsligt, men vi som gillar skor (vi är många!) tycker att kärleken ofta är besvarad och relationen dessutom hyggligt okomplicerad.
Alltså har jag gott om skor.

Jag köper skor av ren och skär lust, jag köper skor som tröst, som belöning, som souvenir. Det kan till och med hända att jag köper skor för att jag anser mig behöva dem. Röda är roligast, men man samlar dessutom självklart på sig en hel del andra färger: svarta förstås, men också vita, blå, lila ... En del är till och med riktigt skojiga i många kulörer, ett par pumps har Marilyn Monroe på tån, andra är sanslöst vackra fast hopplösa att gå mer än tio meter i, det märks redan i affären – men en välklädd kvinna har ju något på fötterna även när hon sitter, eller hur?

Högst ogärna skiljs jag från skor. Det har förstås hänt att de gått sönder och lagningen blivit för dyr eller rent av ogenomförbar, men de flesta blir kvar, mot bättre vetande. Alltså kan jag visa upp alla möjliga olika skomodeller i otaliga årgångar: vassa tår, runda tår, trubbiga tår, smala klackar, fyrkantiga klackar, klackar som är smala från sidan fast fyrkantiga om man ser dem bakifrån … För att inte tala om läckra sandaler, snygga loafers, knytskor av herrtyp (åh! Jag köpte ett par i guldfärgat skinn en gång, de stals!!!)

Nu när ni känner till läget måste ni ursäkta mig när jag ska klaga min nöd.
Jag kan inte ha de där skorna. I princip inte ett enda par. Som trogna läsare här på bloggen vet, så blev jag opererad i en fot för ett halvår sedan. Och när min hallux valgus-knöl väl var borta såg jag fram emot att botanisera i min skohylla, återknyta bekantskaper, vädra gamla trotjänare. Men foten vill inte. Den är helt OK att gå med, men den vill inte ha skor. Alltså framlever jag nu mina dagar i ett par Ecco-sandaler av vandringstyp. Sköna, visst, men …

Ska jag till jobbet kliver jag i mina Ecco-sandaler. Behöver jag sticka iväg och handla har jag Ecco-sandaler på fötterna. Ner i tvättstugan? Ecco-sandal på. Blir jag bortbjuden kommer jag i Ecco-sandaler, till krogen går jag i, ja ni har redan gissat det, Ecco-sandaler. På rätt så fint mingelparty härförleden var jag garanterat ensam om att ha Ecco-sandaler. I den mån jag tråder dansen kring midsommarstången (ytterst tveksamt) så gör jag det i Ecco-sandaler.

Förstå mig nu när jag säger, att jag är utsatt för ett lidande. Inte jämförbart med en massa äkta elände, nej då, det vet jag – men jag lider likväl, och tänker längtansfullt på min skohylla med alla älsklingarna som bara står där och väntar, till synes helt utan existensberättigande.
Å andra sidan lönar det sig föga att klaga.
Jag får vara glad att det finns Ecco-sandaler.
Och att jag kan gå.
Suck.
Trevlig midsommar, förresten!

Copyright Klimakteriehäxan

13 kommentarer:

  1. Anonym10:04 fm

    Vad säger foten att det är för fel eftersom den bara vill ha sandaler?

    Den borde ju vara snäll och rar nu och tolerera vilka skor som helst, tycker man.

    Trevlig midsommar!

    SvaraRadera
  2. Du kommer att ha hela sortimentet av sandaler. Tur att det finns en del snygga.

    SvaraRadera
  3. Nån halluxvallux har jag inte - men breda och platta fötter som lätt blir ömma... så jag känner igen problemet. Små nätta skor får jag njuta av på andra. Jag KAN ha annat än s(k)andaler, men då måste det vara dyyyyyra mjuka polstrade... iofs kan de vara snygga, men priset... jojo. Som tur är, räcker god kvalitet länge.

    SvaraRadera
  4. Obs! Jag är FÖR fri stavning :)

    SvaraRadera
  5. Hihi, jag skämdes lite, när sonen byggde en fin skohylla till mej och räknade dem... Maken bryter nästan ihop, när jag sår i hallen bland ett antal skor och säger: Jag har inga skor som passar..

    Ha en skön midsommarhelg, det regnar nu, så det blir marimekko-stövlar till min prinsessklänning :)

    SvaraRadera
  6. Fniss ...det är lika illa här. Älskar skor och har hur många som helst. Köper dem ofta och ibland två par åt gången...MEN vad går jag omkring i? Jo Eccosandaler!
    Har en envis hälseneinflammation som inte ger med sig riktigt så alla mina skor ligger på hyllorna i ett förråd och kommer aldrig ut på promenad.

    Ha en skön midsommarhelg!

    SvaraRadera
  7. Glad midsommar önskar Mors Deka från något blåsiga Listerlandet. Nyss kom en liten skur, men jag hoppas de moln blåst bort.
    Jag är visserligen lite sjuk, men jag hoppas på bra väder för dem som ska fira ute.
    Sköt om dig. Välmött i bloggsfären efter helgen.
    JätteKRAMEN!

    SvaraRadera
  8. Förstår precis problemet. Sedan fibrodebut så accepterar mina fötter (och rygg) enbart vandringssandaler. Dock av märket Reebok. Eventuellt kan det även gå med Bierkenstock-slippers.

    SvaraRadera
  9. Glad Midsommar. Mina fossingar skriker högt i protest mot skor, Jag kan få skoskav i tofflor...

    SvaraRadera
  10. Anonym10:47 em

    Nedsjunkna fotvalv orsakar mig smärta när jag försöker gå i högklackat med tunna lädersulor. Men några Eccosandaler har jag inte behövt införskaffa ännu. Dock en och annan platt sandal utan fotbädd.......

    SvaraRadera
  11. Ack ja, man kan trösta sig med att man åtminstone inte är ensam!

    SvaraRadera
  12. Jag har inte ens något vettigt skäl. Jag handlar vackra skor och ställer dem i garderoben och hasar runt i Birkenstock.

    Har du tittat hos Scholl (eller hur de stavar)? De hade en hel del sandaler som var snälla mot fötterna och hade lite roliga färger och pärlor och jox. Kanske bra kompromiss?

    SvaraRadera
  13. Anonym2:15 em

    Hur har det gått för dig med foten, börjar den vänja sig vid tanken på andra skor än Ecco? Att den inte "vill", menar du att den inte fortfarande är svullen?

    Frågar eftersom jag gjorde samma typ av operation för fem veckor sedan och är oerhört glad idag åt att jag i alla fall får på mig ett par Converse. Visserligen för stora men i alla fall. Hoppades att svullnaden skulle gå ner relativt snart men nu när jag hör din historia blir jag lite rädd över att relativt är längre än jag hade tänkt mig.

    Självklart vet jag att allt är individuellt och alla läker olika men då du beskriver det du gått igenom med operationen så bra och välbekant så ville jag fråga hur det har gått.

    SvaraRadera