söndag, september 06, 2009

Trafikinfarkt

Ni har hört ordet massor av gånger: trafikinfarkt. Ett tillstånd i vilket vår kära huvudstad numera konstant befinner sig i.
Och om inget snart händer kommer samma åkomma snart att drabba ett stort antal av stadens invånare. Jag är en av dem som absolut finns i riskgruppen.

Man borde ju vänja sig. Vänja sig vid att varje sommar ska (nästan) alla broar byggas om, (nästan) alla gatubeläggningar bytas ut, (nästan) alla busshållplatser flytta, (nästan) alla cykelbanor dras på nytt sätt, (nästan) alla dubbelfiliga gator bli enkelfiliga. Och det som man i minnet har som en fungerande rondell ska prompt förvandlas till ett enda stort hål där det kanske ska ligga några rör eller så. Som en extra krydda renoverar man hus och då kryper byggnadsställningarna ut i gatan och blockerar halva körfältet. Ovanpå allt lägger vi sedan ett EU-toppmöte och bilden är fullkomlig.

Det är faktiskt så vi har det, vi som envisas med att inte bara bo i Stockholm utan också försöker förflytta oss i samma stad.
Biltrafiken ringlar sakta, sakta för att stå still långa stunder. Rödljuset blir grönt både en och två och tre gånger, man står kvar orörlig. Folk blir lite desperata och gör konstiga manövrer, som egentligen borde leda till långt fler olyckstillbud än de gör. Det enda som rör sig är klockans visare, som obönhörligt avslöjar hur lång tid en sträcka som det ”normalt” tar en kvart att köra lätt blir en drygt timslång biltur.

Nu tänker ni, att tar man bilen får man skylla sig själv. Det finns ju kollektivtrafik! Ja, det gör det. Men t-bana är inget bra alternativ för min del. Buss är enda möjligheten. Och råkar man ha lite konstiga arbetstider, som jag, då funkar det bara enstaka dagar.

För en dryg vecka sedan klev jag ombord på en hållplats vid NK. Drygt fyrtio minuter senare hade vi kommit till Slottet. Det hade tagit mig kanske fem, högst tio minuter att gå dit, men det regnade, jag hade inte insett hur mycket trafik det var – och jag hade som tur var en bra bok att ägna mig åt.

Ibland kan man kliva av bussen vid Nybroplan och gå till fots tvärs över Blasieholmen. Då passerar man kanske fyra-fem bussar på den linje man just gick av, de sitter fast runt Norrmalmstorg. (Hela den sektionen påminner mer om en stor p-plats, fast det sitter någon i varenda bil.) Hoppade på 55:an efter en sådan promenad. Den körde femti meter innan det blev stopp. En stressad chaufför tog mikrofonen och sa med en djup suck:
-Jag är lessen, det här är en trafikdag utan motstycke. Jag är redan 39 minuter försenad, bara så ni vet.

Det är bara det att nu är varje dag sådan. Klart att trafikinfarkt hotar oss alla, busschaufförer, bilister, passagerare! Och den som eventuellt får för sig att ta en taxi riskerar till råga på allt att bli ruinerad, eftersom också en stillastående bil har en tickande taxameter. Fast det är klart, kanske hinner man ut och fixa något enklare ärende under den resans s k gång - fordonet står ju där det står ...

Men varför cyklar inte människan då? är nästa fråga.
Jo, människan cyklar inte längre därför att det har blivit så otroligt farligt. Eftersom så himla många andra cyklar, trampar i maxfart och totalt utan hänsyn till trafikregler och omgivningen, vare sig den är försedd med hjul eller utan.

Alltså är det apostlahästarna som är alternativet. Skulle ibland inte ens ta längre tid, skulle vara bra för hälsan, billigare också. Men allt man alltid släpar på? Och vädret? Och att man måste duscha och byta om när man kommer fram?
Ibland funkar det, framför allt på hemväg från jobbet, och bonuseffekten är att man känner sig ofantligt duktig för att inte säga helyllepräktig, ett föredöme för mänskligheten, en sann miljövän.
Eventuellt är det ett tillstånd som förebygger trafikinfarkt, i alla fall hos oss vanliga dödliga. Vad staden beträffar är risken stor att infarkten är kronisk.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Den bra boken som gjorde flera sega bussresor uthärdliga var Eva Franchells "Väninnan". Om historia som hände nyss. Ifall du också blir sittande ...

PS Och apropå bussåkare älskar jag den lilla historia Fredrik Skavlan bjöd på i DN i går: Han tog länge två olika bussar till SVT. Gick av bussen vid Operan, gick bort till Dramaten och gick på en ny buss. Men det var samma buss hela tiden ...

7 kommentarer:

  1. Anonym3:09 em

    Jag läste "Väninnan" på 43'an.
    Den var bra där med!

    SvaraRadera
  2. Och vad pratar folk som jobbar i stan om på fikarasterna numera... Jo, hur lång tid det tar och vilka vägar man kan ta för att ta sig till- och från jobbet.

    Någon påstod att det ska bli bättre nu i september, frågan är HUR mycket bättre, det har ju varit rusningstrafik-trängsel hela dagarna på kollektivtrafiken under våren också.

    Och så har vi ju dessutom en avstängd t-bana som ställer till det i vissa delar av stan.

    SvaraRadera
  3. Att flytta till Sthlm är inget alternativ, det hör jag.

    Att åka en mil ut till landsbygdsskolan tar 12 minuter. Om det är många traktorer på vägen kan det ta 15-18 minuter.

    Att gå till skolan där jag är mest... tar 1 minut. Ååååååå, vad jag är glad att jag jobbar där igen efter många år i andra änden av stan. Dvs 3 km bort med 5 rödljus - och uppförs- resp nerförsbacke åt båda håll. .

    SvaraRadera
  4. Tyvärr är det inte bara i Stockholm som detta tillstånd råder numer, läste häromdagen en anlys man gjort här i Norrköping om trafiken, vi kommer att stå still totalt om låt oss säga ca 5 år om inget radikalt görs. Befolkningen ökar och därmed ökar en redan för stor biltrafik.
    Att cykla har ju tyvärr blivit det farligaste man kan göra i dagens städer, har varit nära att sätta livet till vid ett par tillfällen när jag cyklat på cykelbanor, här har oxå en hel del cyklister fått för sig att dom enbart skall cykla på gångbanorna, så nu är det farligt att gå oxå.
    Kanske en motor på ryggen vore något för då kunde vi flyga på lite lagom höjd dit vi skall, men det kan vi kanske bara göra några år, för sedan är det nog fullt i luften oxå;)
    Bra inlägg om ett STORT problem.

    annette

    SvaraRadera
  5. Anonym9:22 fm

    Himla bra inlägg!

    Det är ju tyvärr precis på detta sättet det är att transportera sig i huvudstaden.
    I lördags eftermiddag skulle vi in till en Vernissage i Gamla Stan. En bilfärd som tar ungefär 20-30 minuter. I lördags tog det ungefär 90 minuter. Anledningen var att många utrikesministrar skulle flyga hem. Det var verkligen köer som såg ut som parkeringsplatser!

    Vi började bli konfunderade då det var en massa poliser i varenda korsning på Ulvsundaleden. Men jag la inte samma att de skulle hem på lördagen eftersom jag hade fått för mig att de skulle hålla på tom söndag!

    Fasters Vernissage i Gamla Stan var kanon!

    SvaraRadera
  6. Anonym12:42 em

    Kommentaren om FS var kulgullig!

    K-sprutan

    SvaraRadera
  7. Det MÅSTE väl i alla fall lätta på, nån gång? EU-gubbarna har åtminstone åkt hem nu!

    SvaraRadera