onsdag, september 30, 2009

Vi som älskar att fynda

Vi älskar att fynda. Visst gör vi? Halva reapriset på något vi sedan tidigare tittat länge och noga på. Rabattkupong som passar exakt till ett planerat inköp. Något i second hand-butiken som verkar som skapat för just mig, prislappen inkluderad. En loppispryl som matchar exakt det man redan har hemma – men människan som rensat bland sina tillhörigheter har ju inte fattat hur snygg den är, hur omistlig! TACK!

Så långt är jag med. Men det finns andra som har en helt annan syn på det där med fynd. Nu har till exempel någon fyndat ett par begagnade boots, i storlek 42, på Tradera. De bruna skorna är oputsade och slitna, utan färg på tåhättorna, med tydliga spår av knölar och tår. Bootsen gick på auktion, utropspris 2 500 kronor, klubbade för 7000.

Vad var det då som drog? Jo, den som gått omkring i de där skorna en gång var Christer Pettersson, fälld för mordet på statsminister Olof Palme. Vem som köpte förtäljer inte historien, men det var säkert någon som anser sig ha gjort ett riktigt kap – fast knappast i avsikt att gå på långpromenad. Inte i sådana rysliga fotbeklädnader. Obegripligt.

Sedan var det ju det där med Ingmar Bergmans kvarlåtenskap. En supersuccé, sedd ur auktionsfirman Bukowskis vinkel. 19 miljoner kronor hade de 337 sakerna inbringat sammanlagt när budgivningen var avslutad härom natten, också det tämligen obegripligt. Någon har fyndat ett fiaspel, helt o-originellt och omvittnat obegagnat, för 15 500 kronor. Hade nog gått att köpa ett likadant för ungefär en hundring. En sprattelgubbe i papp från ett bergmanskt barnbarn gick för 29 000 kronor. Rena knallfyndet, ungen kanske är begåvad och för genialiska gener vidare, vilket kan komma att höja värdet på sprattelgubben ytterligare!?

Demonregissörens nattduksbord fullklottrat med sömnlösa ångesttankar klubbades för 340 000 kronor, d v s 17 gånger utropspriset. Och hans säng gick för 37 000 – han som sov så illa! Ska någon kunna sussa sött i den? Bergman kanske spökar, det borde vara hans stil!

Billigast av de ”filmhistoriska” sakerna blev en polsk hedersbetygelse, en medalj. Pris: 2 500 kronor. Och vem vet, för någon var det kanske ett fynd.
Jag tror jag håller mig till de där jag nämnde inledningsvis, det blir lugnast så. Dessutom billigare, mycket billigare. Och oanvänt, oklottrat, oslitet. Idoler kan man väl ha ändå. Och dyrka på annat vis.

Copyright Klimakteriehäxan

Vill du kolla in alla klubbslagen för Bergmans prylar - klicka här!

4 kommentarer:

  1. Skulle inte velat haft någon av dessa saker om jag så fått betalt för att ta emot dem.

    CP:s skor... urk. Och Bergmans grejor är nog fulla med demoner.

    SvaraRadera
  2. Håller med - fast nattduksbordet hade varit lite kul att ha, om inte annat så för att jaga bort ensamhetskänslorna under sömnlösa nätter...

    SvaraRadera
  3. Jag köpte ett par 900-kronorsbrallor för 200 spänn häromdagen, bara för att de hade hängt sen förra vintern... Det tycker jag är fynd. Inte sjutton bryr jag mig om åldern på dem - ingen har haft dem på mer än i provhytten och kvaliteten är utsökt.

    SvaraRadera
  4. Själv är jag drabbad av svårartad scond hand feber. Senaste fyndet en skinnjacka för fyrahundra. Att den var i nyskick gör inte saken sämre.

    Jag håller med dig, dyrka ska göra med distans. Den som ser för mycket upp till någon annan blir aldrig riktigt fri.

    SvaraRadera