Första dagen tillbaka på jobbet. Perfekt cykelväder, det var min första tanke när jag öppnade persiennen i morse, till ackompanjemang av alla glada sommarfåglars kvitter. Fast aj och hoppsan, hojen är ju inte pumpad! Fick ta bussen.
Men faktum är att jag inte kommit ens halvvägs innan jag insåg, att oavsett lufttrycket i däcken blir det nog inget cyklande alls. För då tittar jag än en gång skräckslagen ut över Skeppsbron. Bilar, bussar, mopeder, cyklar och fotgängare vill alla komma först. Och på cykelbanan är trängseln total, hjälmarna få, incidenterna legio. Alla tycks vara ute i absolut sista, inte minuten, utan sekunden. Och cyklisterna är faktiskt värst.
Med livet som insats för att komma till arbetsplatsen? Nej.
Väl framme råkar jag få syn på en två veckor gammal insändare i DN. Skribenten - det kunde nästan ha varit jag - uttrycker sig så här:
”Nu har cyklisterna kommit ut, jag ser dem fladdra förbi utan cykelhjälm, utan cykellyse, och fullt upptagna med att prata i mobiltelefon. De kan tacka alla uppmärksamma fotgängare och bilister för att det inte händer fler cykelolyckor. Förresten, varför kräver Cykelfrämjandet och andra påtryckarorganisationer att Stockholm ska bygga fler cykelbanor när cyklisterna inte cyklar på dem? Då behövs de ju inte.”
-Stellan Åberg, Stockholm, på Dagens Nyheters insändarsida. Hade det varit en regnig dag skulle han också ha kunnat nämna de glada trafikanter som far fram på sina tvåhjulingar med ett paraply i ena handen ...
Läs mer om äventyr i Stockholmstrafiken för cyklister och andra! Här, här och/eller här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
För att inte tala om alla cyklister som tycker att det är helt OK att åka MOT trafiken på enkelriktade gator.
SvaraRaderaMen sedan finns ju alla fotgängare som bara går rakt ut i gatan och anser att bilarna kan bromsa, oavsett hur nära dom är. (Värst är dom som kör ut en barnvagn först, tänk om bilisten inte hinner bromsa!)
Och alla bilister som vinglar lite hit och dit och när dom kommer nära så ser man att dom sitter och pillar på mobilen, ringa ett samtal eller skicka sms spelar inte så stor roll, dom ser inte mycket av trafiken omkring sig.
Vår stad är tyvärr ganska farlig att vistas i, tänk om vi skulle börja sammarbeta och visa hänsyn? Fast det kanske vi inte har tid till...
I Sthlm skulle jag varken cykla eller köra bil...
SvaraRaderaJag älskar att cykla i stan öch jag försöker föregå med gott exempel. Tanter, barn och andra som färdas med hjälp av fötterna har inget att frukta från mig.
SvaraRaderaJag bodde i Stocholm för ett par år sen och det första jag utrustade maken och mig själv med var cykelhjälm och reflexväst. Två billiga livfösäkringar i den där stan.
SvaraRaderaAnna
Humlan - du har tyvärr rätt.
SvaraRaderaBloggblad - i bil har man åtminstone ett plåtskal runt sig!
Bruno B - OK, tror dej - men akta dej för alla andra cyklister bara!!!
Anna - hoppas det går bra.
Humlan, i vår stad så finns det en liten cykelbanefil längs kanten på enkelriktade gator så att man kan få cykla mot trafiken. Fast en del ljushuvuden tror att man ska cykla med trafiken på dem. Och då blir det ju lite trångt ... Medcykling sker ju som vanligt på rätt sida.
SvaraRadera