Ordet på allas läppar just nu verkar vara ”överlämning”. Debattens vågor rasar: är det rätt att fadern lämnar över bruden till den väntande mannen framme vid altaret? Eller är det att underkänna allt vad jämställdhet heter? Att visa att männen, oförtjänt, har makten hela vägen fram?
Personligen tror jag att diskussionen sedan länge är överspelad. Eller är det någon som på allvar inbillar sig att en drygt 30-årig modern svensk kvinna haft en stabil kärleksrelation i nio år – utan att ha lämnat över sig själv till föremålet för den ömma lågan för länge sedan, med hull och hår?
Inte jag i alla fall. Som dessutom tror att det där överlämnandet i de allra flesta fall är ömsesidigt. Vilket känns bra.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Själv tycker jag att debatten varit rent löjlig. Om jag som brud vill att min pappa ska överlämna mig, ska jag då nekas till det. Om det är ens egen önskan att få det så, så handlar det ju inte om könsdiskriminering utan om tradition. Att sedan bevilja det hela med motiveringen om att det är ju ett kungligt bröllop, gjorde det nästan ännu mer löjeväckande. Bröllop som bröllop. Vissa saker verkar gå till överdrift just nu....:-)
SvaraRadera:-D
SvaraRadera