"Jag har inte sett ett barn lyssna på radio på 40 år."
-Visst är det märkligt? Jag tror inte att jag känner en enda icke-journalist under 40 som lyssnar på P1, denna för mig alldeles omistliga kanal!
Den som satt ord på fenomenet i dag är DN-medarbetaren Mia Tottmar, under vinjetten "Stockholm i mitt hjärta". Men jag tillåter mig tro att ungas främlingskap inför radiomediet är landsomfattande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag har det, när min Dotter var 5 år. Det var när "Emil i Lönneberga" intervjuades i radio,så hade hon kammat håret och ställde sig framför en av högtalarna, frågade mig, Mamma ser han mig nu. Vad svarar Mamma då, nej det gör han inte.Du ska lyssna på radion.Ser jag honom.Nej det är inte på teve.Hon är snart 40 nästa Mars.Hon var en riktig liten Emil själv, med en bysse ( som hennes Pappa snidat)och en mysse.Jag är dålig på att lyssna på radio, sen datorn kom in i mitt liv.Endast Melodikrysset på Lördagarna. Förr hade jag radion på hela dagarna. Nu sen jag fått tinnitus, besvärar det mig med en massa oljud.Förskräckligt. Borde lyssna mer.P1 i allra högsta grad.Tack för ordet.Är dålig på att kommentera.Hur gör man det.? Skön kväll. Kram från Häxan Mi
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaJag är idag hela 31 år gammal.
Jag lyssnar med passion på P1 (favoriterna är "ring P1" och deras dokumentärer.)
Jag har varit en trogen P1-lyssnare sedan jag var 27 år ung.
Vidare kan jag berätta att min idag 27årige svåger, och iallafall en av hans vänner (som dessutom är yngre än 27) också föredrar P1 framför de andra radiokanalerna.
Det ni! Glädjande va?
Även om inte 31 räknas som direkt ungt så gör väl ändå 27 det?