Ändå sker det alldeles för ofta att händer används till så fel saker. Utan händer skulle färre illdåd begås. Knivar skulle inte höjas i vredesmod. Inga skjutvapen skulle avlossas. Strypgrepp skulle inte kunna tas. Hårda knytnävsslag bleve omöjliga att utdela. Enligt islams sharialag är ett inte ovanligt straff för stöld att få händer avhuggna. Märkligt nog tycker jag mig se en viss logik i det, även om jag förstås inte önskar oss samma lag här.
Ibland har händer fått symbolisera fred. Som i Liss Erikssons skulptur "La Mano" som finns på Katarinavägen, nära Slussen i Stockholm. Den ska hedra de frivilliga svenska soldater som stupade i det spanska inbördeskriget. (Bilden, t h, från Wikipedia).En annan hand som fått klassikerstämpel är formgiven av Estrid Ericson, framstående designer på 1900-talet och grundare av Svenskt Tenn. Hennes skapelse fanns som brevtyngd, numera tror jag bara halsbandshänget finns kvar – jag har ett och tycker mycket om det, folk kommenterar det inte sällan.
Jag kan dessutom stoltsera med åtminstone två bordslampor som håller upp sin ljuskälla i ett par kupade händer, någon blomkruka också. Så jag har gillat händer väldigt länge, också de "konstgjorda"!
Men mest älskar jag mina stora, tunga händer vars proveniens jag aldrig lyckats klura ut. Ni ser dem på bilden överst i det här inlägget. Det var ett spontanköp, trots storleken, och jag har verkligen aldrig ångrat det! Har sett verket i mindre varianter men aldrig fått vet vem som skapat dem eller varifrån de kommer. Ibland får de hålla en blomma, som på fotot, ibland ett levande ljus, ibland någon liten designpryl jag gillar. Oavsett innehållet älskar jag dem alltså! Tycker de utstrålar värme och omtanke trots det hårda materialet. Kärlek, rent av. Som alla händer borde göra.
 |
| Estrid Ericsons hand i tenn. |
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Jag är extra rädd om mina händer eftersom det är mitt främsta arbetsredskap som massör - även om jag använder hela kropp så ska ju kraften ut genom händerna. Gillar din skulptur. Ha en fin fredag!
SvaraRaderatänker nog inte särskilt mycket på händer. Min tandläkare var mycket rädd om sina, när han ramlade tog han aldrig emot med händer, gick hellre med gipsad fot. Min mor hade starka händer och nypor, och hon kunde fläta små flätor på dockor. Hon handarbetade mycket. Som trädgårdsarbetare målar jag sällan mina naglar, tror att jag gjorde det till sonens slottsbröllop (all dyr smink jag köpte gav jag till äldsta barnbarn).
SvaraRaderaKnivar tänker jag inte på, dit sträcker sig inte min fantasi.
Minns du när du var i Göteborg och undrade över de höga nya husen vid Järntorget? Dottern och jag har bokat rum på Clarion Hotel Draken, äta trerätters och god hotellfrukost 🙂