Veckans mening – om hundar

Människans bästa vän är hunden, det är ett urgammalt talesätt som äger sin riktighet, det vet alla som älskat en fyrbent raring. Ändå har ingen hund huvudrollen i "Glömda om söndagen" (Les oubliés du dimanche) av Valérie Perrin, men mot slutet av romanen dyker en vovve upp som sprider glädje och ro på äldreboendet där den unga Justine arbetar. Tycker mycket om boken, som var Perrins debut, skriven före "Färskt vatten till blommorna". Jag tar nog tag i "Tre" också, den står på hyllan ... (Lite extra krydda blir det när man inser att människor som funnits eller finns i författarinnans liv på riktigt lånar ut sina namn till figurer i historien. Men jag blir inte klar över om det betyder att här finns visst självbiografiskt innehåll.) Och veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser på lördagarna för att den står ut lite extra i den text man nyss läst, den lyder så här:  

Hundar är på sätt och vis som vackert väder, de får en på andra tankar.

Copyright Klimakteriehäxan