Sista ordet om New York

Mina bloggläsare har fått/tvingats hänga med mig när jag äntligen återsåg New York. Från att ha varit en flitig besökare hamnade jag i ett läge där jag under 25 år aldrig kom längre än till Newarks flygplats, och det tog faktiskt 20 år det också ...

Nu tar resan slut också i bloggform. Och den gör det med ett fynd från Moma-shoppen, alltså den härliga butik som Museum of Modern Art har alldeles vid Rockefeller Plaza.
Fyndet är faktiskt en möbel, tro ingenting annat! En pall, din för 600 USD (plus 25 USD för frakt om du inte tänkt hämta den själv).

Den heter alltså "The End" och är formgiven av italienaren Maurizio Cattelan. Nog ser den tung ut, men den är i själva verket lätt, tillverkad av någon sorts skumplast som påstås vara sittvänlig. Kamrat Google berättar att Cattelan är berömd för att utmana det som brukar kallas "god smak" med sina kreationer. Han vill gärna provocera, göra satir. Hur många exemplar han sålt av just den här pallen vet jag förstås inte.

Om jag köpte en? Nej, jag gjorde inte det. Resor tar slut ändå, vart de än går. Den här gjorde det. Och som tur är är det härligt att komma hem, det är ibland det allra bästa med att vara borta!

Därmed är sista ordet sagt om min tripp till The Big Apple. Men jag hoppas förstås komma dit igen.
Om du vill se alla inläggen och alla bilderna (cirka 50!) klickar du bara på etiketten "New York" här nedan. Så är du med på hela resan!

Å, ännu en bild från Central Park tänkte du kanske? Men inte. Denna gröna oas, med höga byggnader i fonden, är bildbeviset för att det är fint att komma hem. Fotot är taget från toppen av Floras kulle, över Humlegården i Stockholm. Jättefint, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

New York blommar

Förmodligen har de underbara magnoliaträden nu hunnit bli gröna. Det har ju faktiskt gått ett par veckor sedan jag lät kameran gå varm under mina dagar i New York. Men det är väl därför man fotograferar – för att behålla synintrycken, göra om dem till bildminnen?!

En sak är i alla fall säker: det finns sämre ställen än Manhattan att möta våren på. Inte minst för blomsterprakten, olika arter, skilda uttryck! Och många blommiga intryck!

Visst är det blommor? En evigt fräsch bukett. Konstverk att beskåda när man vandrar The High Line.

Rosa magnolia - en oslagbar favorit mellan skyskraporna!

Den här vita magnoliavarianten är förstås vacker den med ...

Från planteringen utanför Rockefeller Centre.

Man glömmer lätt att titta ner när trädens bedövande blomkaskader pockar på uppmärksamheten.

 Copyright Klimakteriehäxan

Vykort från New York

Det blev många bilder under mina dagar i New York, staden som jag återsåg efter ungefär 25 år. Manhattan är fortfarande fullständigt fantastiskt, med alla sina människor, alla sina skyskrapor, alla sina avenyer och alla sina ögonbedövande vyer. Men jag skickade inte ett enda traditionellt vykort därifrån, den vanan är utrotad inte bara hos mig utan hos de flesta, tror jag. Här ändå lite vykort, tagna med min egen kamera!

Fortfarande är Manhattan stundtals kontrasternas plats, fast det är långt glesare mellan tiggarna än exempelvis i Stockholm. Men tak över huvudet kan förstås fortfarande vara en bristvara. Här en trött man på Dag Hammarskjöld Plaza, som rymmer en av de fina små gröna oaserna mellan enorma höghus.

Kul fasad på ny kåk. Men vad var det nu för företag som bor här?

Samma skrapa, annan vinkel.

Vem sa att väggar måste vara raka? Denna fasad finns i Meatpacking District.

Folkliv och såpbubblor på Washington Square.

Vy över East River, Roosevelt Island, Queens och Queensboro Bridge.

Det nya One World Trade Center med omgivning.

Utsikt över East River från 38e våningen. Svindlande!

Copyright Klimakteriehäxan

Galet i New York

Times Square – ett galet ställe oavsett tiden på dygnet.

... på Times Square förstås!

Alex the naked Cowgirl ...

Överkroppen hamnade kanske någon annanstans? W 13th St.

Marcus Samuelsson är inte ende svensk som påverkar utbudet i matbranschen.

Här fikats absoluta motsats: hotell Plaza. Galet elegant, galet dyrt!

10 Downing St - har jag hamnat alldeles galet nu? Hello David Cameron, are u home? Congratulations to the election victory! Fast det var visst fel ändå ... för han bor ju inte i NY.

Reklam kan vara fantastisk. Men fattar de inte att budskapen slår ihjäl varandra?

Copyright Klimakteriehäxan

Vem har plats för alla böcker?

Vad ska man göra med alla sina böcker? 
Ja tänk om jag visste det. 
I denna veckas Bokbloggsjerka är det frågan hur man får plats med alla böcker som gäller.

Mia Eggiman är upphovet till "ämnet". Hon skriver: Jag har bokhögar överallt och ingen särskild struktur så jag bökar in böckerna där det finns plats. På senare tid har jag dock börjat läsa allt fler e-böcker, både på min läsplatta och Kindle, och det bästa med dem är att de rymmer i stort sett hur många böcker som helst."

Vad jag vet är att jag är en av många som inte kan låta bli att skaffa fler böcker trots att hyllorna är sprängfyllda. Och trots att jag redan har många böcker som inte blivit lästa, av olika anledningar.
I hyllorna står volymerna i dubbla rader, vissa böcker ligger i travar för att jag inbillar mig att fler får plats då.

Ursprungstanken är att all skönlitteratur, oavsett språk och format, sorteras in i bokstavsordning efter författarens efternamn. Dock hamnar mina (inte särskilt många) poesiböcker i en egen samling, liksom ett gäng faktaböcker. Kokböckerna har ett eget hörn nära köket. Men det är ändå skönlitteraturen, romanerna, som ligger mitt hjärta närmast. Fast bokstavsordningen är inte längre helt pålitlig på grund av rådande överbelastning.

Inte sällan försöker jag mig på en utrensning men resultatet brukar bli magert. Det är känslorna som kommer emellan. Men någon gång har jag ändå lyckats. Sålde på loppis för 30 kronor kilot, försedd med hushållsvåg. Om det blev bättre plats för nytillskotten? Tyvärr. Märktes ingen skillnad. Och då sålde jag ändå rätt många kilon!

En period hade jag samlat ihop en lång rad utrensat. När vi hade gäster var de tvungna att, innan de tilläts gå hem, ta med sig minst en bok mot löfte att aldrig lämna tillbaka den ... det funkade ibland i alla fall ... och åtminstone några blev glada!

Övervägde Kindle men avstod, mest med tanke på allt det olästa jag redan hade i tryckt form. Läser ett och annat på platta, men det blir mest kortare saker. Provprenumererade på Storytel, men fortsatte inte, av samma skäl som jag inte blev Kindle-användare.

Naturligtvis är det sant att det nästan obegränsade digitala lagerutrymmet innebär en lockelse. Men hur vänjer men sig av med den gamla intensiva kärleksrelation man har till papper? Jag bara undrar. Och något bra svar på jerkan hade jag uppenbarligen inte!

Copyright Klimakteriehäxan

New York – modestaden

En flicka att trampa på. Sandro Botticellis "Venus födelse" förvandlad till skosula i en cool herraffär.

Ur skyltfönstret hos Luis Vuitton. Klart originellt mönster på tyget eller hur!?

"Alla" har butik på Manhattan. Stora designers, små affärer, klassiska modenamn, nya stjärnskott. Bara att välja. Går man till något av de stora varuhusen, exempelvis Macy´s, går mycket att se under ett och samma tak. Med nuvarande dollarkurs blir det lättare att avstå shopping, men titta är som alltid gratis och väldigt underhållande.

För visst blir man glad när en herrsko, gjord i Italien, fått en klassisk målning på sulan? Försäljaren i butiken delade min misstanke att konstverket rätt snart skulle vara bortslitet, men i skyltfönstret prydde det definitivt sin plats.

Chelsea Market kan bjuda på såväl Diane von Fürstenberg som mat, skor och roliga husgeråd. Banana Republic som förr specialiserade sig på kläder som passade på safari har blivit elegant, med smycken, väskor och plagg som definitivt inte funkar i öknen. H&M är jättestort i New York och har kanske de allra snyggaste skyltfönstren på hela Femte avenyn ...

Från Chelsea Market tar man sig enkelt upp på The High Line, en parkanläggning nästan två kilometer lång. Man promenerar på det som en gång var järnvägsspår, en bit upp i luften, med utsikt över New Jersey – som skaffat sig en egen skyline nästan lika imponerande som Manhattans!

Inte kom jag ihåg att modet fått en alldeles egen gata. Det är sjunde avenyn som har extranamnet Fashion Avenue, mellan Times Square och 31St Street. På trottoaren hedras en lång rad namnkunniga amerikanska modeskapare med stora runda "medaljonger" som man kliver på. En skiss på ett för designern typiskt plagg kompletteras med en kort presentationstext. Modets egen Hall of Fame!

För den som gillar trender och vill hänga med är beskedet från New York enkelt och rakt (om än inte så enkelriktat som gatuskylten antyder): i sommar har tjejer lång kjol eller klänning och jeansjacka över ganska bara axlar. Platta sandaler eller svindlande klackar. Lätt som en plätt!

Liza Minnelli älskade Halston. Själv kom jag aldrig längre än till doften ... Andra designers som hedras på Fashion Avenue är Oscar de la Renta och Marc Jacobs, till exempel. Men de är många, namnen som satt New York på modekartan.

Copyright Klimakteriehäxan

New York har många oaser

Inte tänker väl någon i första hand på blommor och grönt om New York kommer på tal?! Men faktum är att den där enorma storstaden bjuder på många små och stora oaser, långt fler nu än jag kan påminna mig ha sett vid tidigare besök.

Central Park är förstås störst och självklar. Fullständigt underbart att vandra omkring där när träden är skirt gröna och vårens blommor tävlar i prakt. Hästdroskorna kör runt med de besökare som redan travat benen trötta på gatorna, en orkester spelar gladjazz i en öppning, i en annan pågår en akrobatisk happening av hög kvalitet.

Men många andra ytor i staden har tagits i anspråk för planteringar, bord, stolar och bänkar. Rastplatser, ställen att äta medhavd lunch, läsa en tidning eller rent av ta sig en lur.
Och mellan Femte Avenyn och entrén till Rockefeller Center är blomsterprakten bedövande.

En sak har alla de här vackra och rogivande platserna gemensamt: det är förbjudet att röka. Nikotinberoende personer har fått det besvärligt i USA. Det gäller att leta efter ställen där det fortfarande är lovligt att tända en cigarrett.

Copyright Klimakteriehäxan

Matdags i New York - och tisdagstema ENKEL

Tror nästan jag törs lova att du inte stött på denna maträtt tidigare. Bara en enkel lunch, men ändå ...
"Lobster Roll" heter den på menyn på Luke´s Lobster, en av många diskar på mattorget under flotta Plaza Hotel, alldeles i kanten av Femte Avenyn och Central Park.

Vad man får är alltså hummerkött "fresh from Maine". I ett korvbröd. Frågade om man kunde välja mellan olika sorters bröd, men se det kunde man inte. Så det fick bli som matkreatören tänkt sig. Inte särskilt svårt att ta efter heller, om nu någon skulle få lust att göra det.

För visst var det gott. Vad kan man göra med en hummer så att den inte blir god? Ett vitt korvbröd är inget hinder! Men jag äter nog hellre detta ädla skaldjur serverat i lite annan form. Priset? 15 USD. Ja och så den där evinnerliga dricksen som ska på, förstås ...

Copyright Klimakteriehäxan

PS Veckans tisdagstema är ENKEL och annat enkelt hittar du till om du klickar på länken.

Gratis i New York – dag 2

När färjan lägger ut har man utsikt både över den gamla anläggningen och tvärs över floden.

Det är inte mycket som är gratis i New York, men färjan till Staten Island är det. Så om man vill se den berömda Manhattan Skyline är det bara att gå ombord.
När jag gjorde det var det självaste John F Kennedy som stod för åkturen.

Visst blåser det på sjön, men den som vill kan gå inomhus. Resan tar inte lång stund – man åker tur och retur med en minut i land – men man hinner se sig (nästan) mätt på både husfasaderna och Frihetsgudinnan. Ut till henne, på Liberty Island, for jag första gången jag var i NY, men det gör jag aldrig om.

Jag tog trapporna upp, först genom "diademet" och sedan genom facklan, och det är en klättring jag minns med fasa. Hett, trångt och alla tryckte på, man hann inte ens sakta in för att slänga ett öga på utsikten. Efter 9/11 har man tydligen stoppat besöken i damens översta delar. Ändå får man räkna med minst en halvtimme i säkerhetskontrollen.
Men besökarna strömmar dit ändå – titta noga på fotot så ser du kön!

Hon heter egentligen "Liberty Enlightening the World" och är 46 meter hög. Sockeln hon står på är lika hög.

Många tar selfies med Frihetsgudinnan. Fast inte jag ...

Copyright Klimakteriehäxan

New York - ett återseende - dag 1

Förr i världen hade jag ofta ärenden till New York. Det började med besök hos släkten. Sedan hos kompisar. Och lite semester. En period jobbade jag i Centralamerika, men hade min chef på Manhattan. Alltså åkte jag dit. Kände mig riktigt hemma, trivdes, trots kriminalitet, trängsel och ett evigt dividerande kring dricksen när man gick på krogen ...

Nu har jag äntligen varit där igen. Fast det har gått ungefär 25 år sedan sist. Dividerandet kring dricksen kvarstår. Allt annat, nästan, kändes förändrat.
Femte avenyn, förr en ljuvlig gata, som en enda lång teaterscen, hade tappat rätt mycket av sin tjusighet. Främst berodde det kanske på alla renoveringar och byggen som pågår. Till min häpnad hade St Patricks Cathedral blivit vit (den har alltid varit svart innan).

Nya skyskrapor hade stigit mot himlen, gamla hade bytt namn. Mitt bokparadis Barnes & Noble hade förlorat all sin charm. I dag är det en butik, visserligen stor men inte enorm, som säljer böcker, jodå, men också en massa kort och presenter och prylar, som tvingat litteraturen att maka på sig. Näthandeln skördar sina offer!

En annan sak som var slående var antalet amerikanska flaggor. The Star Spangled Banner hänger numera nästan överallt. Det gjorde den inte förr, men efter 11 september 2001 har bland annat den effekten uppstått, verkar det som.

Förra gången jag besökte NY stod tvillingtornen där så ståtliga på Manhattans södra del. De var så höga att när man stod vid fönstren på besöksvåningen, med den enorma utsikten, kändes det som om väggen buktade in under fötterna.

Minnesmärket efter gamla World Trade Center är två mäktiga kvadratiska bassänger i vilket vattnet alltid rinner, och försvinner, ner i ett hål i mitten. Runt bassängen har namnen på alla de omkomna huggits in i svart marmor. Besökarna är många: turister, som jag, och anhöriga. Det går att fästa en blomma vid ett namn man vill hedra om man anstränger sig lite ...
Och i stället för de två tornen finns nu ett: One World Trade Center (bilden överst).

När jag går bland de enorma husen kommer jag på mig själv med att spana efter flygplan på farlig rutt. Det är lätt att inse att man inte skulle hinna undan om det ofattbara skulle hända igen.
Vinden drar kall runt ryggen trots att solen värmer.

Många i räddningstjänsten omkom. De har fått en egen minnestavla.

Copyright Klimakteriehäxan

Här är de - framtidens klassiker!

Ingenting är svårare att sia om än framtiden, det är ju vedertaget. Ändå är det precis det som vi förväntas göra i denna veckas Bokbloggsjerka! Utmaningen heter duga: Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år?

Så fruktansvärt svårt att komma fram till något som känns rimligt! Men det är klart: man måste ju försöka. Och då börjar jag i barnbokshyllan. Där finner vi naturligtvis JK Rowlings "Harry Potter". Visst överlever väl han? En annan bok sprängfull av otyglad fantasi är "Loranga, Masarin och Dartanjang" av Barbro Lindgren. Nog klarar den vansinnigt skojiga trion trycket? För de allra yngsta tycker jag att Lena Anderssons ordlösa pekböcker om Kanin förtjänar ett långt liv.

I vuxenhyllan blir det svårare att välja. Fast den historieintresserade borde vilja läsa "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) av Chimamanda Ngozi Achibie, om Biafrakriget, i bländande romanform. Samma gäller "Flyga drake" (The Kite Runner) av Khaled Hosseini, om Afghanistan. För att inte tala om "Vilda svanar" (Wild Swans) om kulturrevolutionen i Kina, oförglömlig! Av Jung Chang.

För våra efterlevande kanske det blir intressant att läsa Margaret Atwoods framtidsskildringar, "Tjänstekvinnans berättelse" (The Handmaid´s Tale, 1985) och "Oryx & Crake" (2003). De lär ju ha facit: blev det verkligen så här i världen? "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" (The Curious Incident with the Dog in the Nighttime) av Mark Haddon måste ha varit först med att ta utomstående med in i en autistisk hjärna. Också en bedrift som kan hålla in på nästa århundrade.

På svenska har vi Jonas Gardell som en möjlig framtida André Gide, som låter de homosexuella ta plats i litteraturen ("En komikers uppväxt", "Torka aldrig tårar utan handskar"). Den redan tjugo år gamla "Kvinnan som mötte en hund" av Elsie Johansson har ett tema som aldrig kommer att bli föråldrat: ensamhet. Hjärtskärande bra!

Hjärtskärande är också Majgull Axelssons i särklass viktigaste bok: "Rosario är död". Låt mig bara hoppas att den är helt uråldrig om hundra år, att den situation som skildras förpassats till världshistoriens mörkaste hörn. Där den hör hemma. Men innan vi är där anser jag den vara obligatorisk läsning, för alla.

Oj så många potentiella klassiker jag hittade! Kul jerka-uppgift! Den kom denna gång till på initiativ av Robert W.

Copyright Klimakteriehäxan