Glad påsk!

Påskliljor i 30-talsstuk på ett litet kort får bli mina budbärare när jag önskar er gladast möjliga påsk, trots rådande nuläge. Året var 1940, pappa var 23 år och värnpliktig flottist på Oskar Fredriksborg strax utanför Vaxholm, en period han gärna berättade om under resten av sitt liv. Birgit, som skickade kortet, nämnde han dock aldrig vad jag kan minnas ...

Notera portot: fem öre. För egen del har jag inte skickat ett endaste påskkort, det var nog ganska många år sen sist. Misstänker att inte så många andra heller har värnat om den gamla traditionen. Och det kan inte skyllas på att det i dag krävs elva kronors frankering.

Nu till en annan tradition: Eftersom det är torsdag är det också dags för Helgfrågan från Mia i Bokhörnan. I dag med den rakast tänkbara frågan: Vad läser du just nu?

Jo jag läser med öronen, vilket för närvarande funkar bättre än på papper. Och jag njuter! Boken? Inget mindre än "Kristin Lavransdotter" av Sigrid Undset. Det har gått tjugofem år sedan jag läste den för första gången, den är lysande även nu! En fantastisk kärleksroman som utspelar sig på 1300-talet. Det är radioföljetongens nästan trettio år gamla version, inläst av Ann Lundgren, jag hör. Just den här röstades av radiolyssnarna fram till en av de bästa genom tiderna. Bra val!

En bonusfråga också: Vad är ditt favoritgodis? Ack ja, tänk om jag kunde svara kort och koncist på den ... jag gillar alldeles för många sorter! Bjud mig på skumkycklingar, choklad, marsipan, jag har inte vett att tacka nej till nåt! Men i år jag har bara köpt godisbitar som ligger inslagna i papper eller i färdig påse.

Copyright Klimakteriehäxan

En annorlunda påskhare

När jag var barn fanns inte Påskharen, åtminstone hade den djurarten inte kommit till Barndomslandet. Nu dyker hararna upp lite varstans. De på min bild är ändå av ett något avvikande slag, inte sant? Jag hittade dem på graffitiplanket vid Hornstull, där motiven växlar i en hastighet som skulle göra mig jätteledsen om jag varit den som skänkt tid, färg och möda åt att skapa en bild där.

Lite nyfiken på Honey Bunny blev jag. Det visar sig att hon är seriefiguren Bugs Bunnys ex. Honey Bunny såg dagens ljus redan på 60-talet, tecknad av Robert McKimson, och termen lär också användas som ett rart tilltalsord, typ "lilla sötnos" eller så. Den dök upp i Quentin Tarantinos "Pulp Fiction", en film som jag valt bort i tron att den var onödigt våldsam i min smak. Inte anade jag då att där fanns en sån annorlunda påskhare ...

Copyright Klimakteriehäxan

Vårkänslor av lite skilda slag

Hur har vi det med vårkänslorna? Lite blandat med virus kanske? Ja, allt annat vore väl konstigt. Men när Mia i bokhörnan bestämde ämnen för tisdagstrion hade hon självklart vanligt aprilväder, ljusare dagar och kanske en och annan liten tanke på romantik i skallen. Temat är nämligen vårkänslor. 

Osökt kommer jag att tänka på "Ronja Rövardotter". ”Bli inte rädd Birk, sa Ronja. Nu kommer mitt vårskrik! Och hon skrek, gällt som en fågel, ett jubelskrik så att det hördes långt bort i skogen.” 

Tack för den Astrid Lindgren, vi borde nog brista ut i vårskrik lite till mans även om glädjen över att den årstiden är här denna gång blandas med andra känslor. Fast den Lindgrenska varianten på primalskrik skulle kanske lätta på trycket!

Rachel Carson, en amerikansk biolog, kom 1962 ut med boken "Tyst vår" (Silent Spring) och den blev en startpunkt för den moderna miljörörelsen. Carson och hennes kollegor kunde visa hur kemiska bekämpningsmedel använda i jordbruket bokstavligen ledde till att fågelsång tystnade, djur dog. Få böcker har förmodligen gjort lika stort avtryck i samhällsdebatten och -utvecklingen. Den har till och med kallats "världens viktigaste bok".

"En dag" (One Day) av David Nicholls börjar just den dag då vårterminen tar slut. Två unga människor möts och kommer märkligt nog fram till att de ska fortsätta ses – en gång om året, på samma datum. Vilket de också gör, i tjugo år åtminstone. En underbar roman, tyckte jag.
Rundar av med lite vintergäck.

Snart utblommad: vintergäck. Men nog sprider den lilla blomman vårkänslor!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 76

SCHÄSLONGSKORT

-I tider när företag, kulturinstitutioner och frilansare plötsligt ser den ekonomiska framtiden som ett enda stort svart hål dyker denna företeelse upp. Att hängivna supportrar löser säsongskort till sin klubbs matcher eller att man blir medlem i en fanklubb är vanligt. Men då vet man förstås att det finns evenemang att se fram emot, saker som gör att kortet är värt att satsa på. I dag är läget annorlunda och fans ombeds lösa årskort trots att i princip all verksamhet är nedlagd och ingen vet när det kan komma igång igen. För egen del har jag dessutom fått uppmaningen att stötta både Skansen och Rackstadmuseet genom att betala in en årsavgift. Men oavsett hur hängiven tillstundare man är får man nog finna sig i att ligga kvar på den där schäslongen. TT skrev texten i vilken företeelsen uppmärksammas, och idén föddes i Göteborg (ja var annars?), i fotbollsklubben BK Häcken.

Den som känner sig vissen kan behöva piggas upp

Visst är det väl vanligt att vi frågar varandra hur vi mår när vi möts. Ungefär lika vanligt är nog rutinsvaret "jo tack", kanske med ett litet påhängt extra ord som "hyggligt" eller rent av "bra". Fast numera svarar jag att "jag mår bra – såvitt jag vet". Tycker också att jag märker att jag känner efter hur jag mår på ett sätt och med en frekvens som jag absolut inte är van. Hittills utan sjukdomssymptom av något slag.

Men tyvärr är det många som känner sig vissna nu, lika vissna som blombuketten som fångade min blick i ett fönster härom dagen ...  och den som är vissen behöver självklart piggas upp!
Någonstans måste det ändå gå att hitta lite tröst i eländet, eller hur? I Spanien, hårt drabbat av covid-19, har man konstaterat att försäljningen av öl, vin, choklad, glass, chips och oliver har skjutit i höjden. Det finns förmodligen en logisk förklaring: stressen kring coronapandemin ökar behovet av fett och socker.

Att karantän- och isoleringstiden sammanfaller med påskveckan kommer kanske att dölja att samma fenomen är ett faktum även i Sverige. För visst blir det inköp av en hel del godis, om än inte i mängder som kan kallas för hamstring. Kanske en flaska champagne också, bubblor är bra mot tristess och i brist på sociala äventyr inte dumt att ha på lut i kylen. Och det vore ju direkt korkat att inte ha lite glass hemma!

Som tur är finns det kalorifattigare glädjeämnen man kan njuta av så länge vi tillåts vistas utomhus. Jag tänker på alla ljuvliga vårblommor, sörjer att jag missar både blåa och vita sippor i Barndomslandet i år. Men gläder mig åt den härligt blåa mattan av scilla och vårstjärnor som lyser medan en man och en hund verkar vara de enda som är ute förutom jag.

Copyright Klimakteriehäxan

En annorlunda påskvecka

Påskveckan är här. Det blir en annorlunda helg. Inga mysiga familjemiddagar, inga påskkärringar som är ute och flyger, allt är i princip inställt. Men ägg, Janssons frestelse, sill och godis ska vi väl inte behöva bli utan. 

För den som i likhet med mig vant sig vid att jaga skyltar till Pumitas gamla initiativ, Skyltsöndag, är det bara att se sig om. Nog finns det väl ett och annat i skyltväg att visa? Som det där påskkortet, från 40-talet, skickat som en hälsning till min pappa. I adressfältet har han fått titeln "påsktrollet"!

Vad graffitimålaren hade i tankarna när han kastade loss på klotterplanket vid Hornstull är både glasklart och oklart: har mamma blivit sjuk? Eller är det bara en hyllning i största allmänhet? En glad påskhälsning?

När det gäller skylten som påpekar att "här är det ängsmark" får man bara hoppas att bina är läskunniga och blir tacksamma. Fast inte ser området runt skylten särskilt lovande ut för en honungsproducent ... 

Att fika utomhus är ett av få nöjen som fortfarande är tämligen godkänt, så länge folk inte sitter i knät på varandra utan håller distans. Noteras kan också det kraftigt ökade antalet termosar som plötsligt kommit fram. Riktigt många har picknick lite både här och där, och det ser ju väldigt trevligt ut, förstås.

Hur ska då kafeerna göra för att behålla eller rent av skaffa nya kunder? Ett sätt kan möjligen vara att "skylta" med eleganta mönster i den vispade mjölkens skummande yta på cappuccinon ... Det här lövet imponerade stort på mig!

Lagom till morgonkaffet, som inte var alls lika vackert som den där cappuccinon (men gott ändå), dök en annons upp i papperstidningen. Tycker att den också kvalar in som skylt. Rätt smart skylt, dessutom!

Låt mig runda av denna söndagsskyltning med en repris. Den här skylten har ett budskap som vi alla behöver just nu.
Och som vanligt hittar du till fler skyltbloggare via den här länken som tar dig till BP.

Copyright Klimakteriehäxan

På resa fast kvar hemma

I dessa karantäntider går det att hitta en hel del som görs för att vi ska stå ut när de sociala kontakterna krympt till ett minimum.
Således inför Svenska Dagbladet en extra korsordssida varje dag, med både Vårkrysset och fler sudoku. Dagens Nyheter bjuder på vårföljetong och har öppnat sin nätsajt för gratis läsning.

Sveriges Television har lagt om i programtablån och bjuder bland annat på gympapass, som den som inte ids ta tag i det på förmiddagen kan klara av när som helst annars på dygnet via SVT Play. Gott om serier och filmer är det också. C-More raggar nya kunder genom att dela ut lösenord för en gratis provmånad.

Filmer finns det i själva verket hur många som helst att hämta på diverse streamingtjänser. Resebyrån Ticket försöker trösta sina potentiella kunder med förslag på hur man reser med hjälp av en långfilm. För visst kan man väl försöka intala sig att man är på spännande upptäcktsfärd, trots att man sitter kvar hemma i soffan?

Tickets lista omfattar tio förslag på filmer som bjuder på exotiska miljöer och äventyr:
• The Beach - följ med Leonardo Di Caprio till en av världens vackraste stränder i Thailand.
• Sju år i Tibet - upplev magiska landskap och vyer i Tibet med Brad Pitt.
• Mamma Mia - lämnar dig med en solkysst längtan till grekiska ö-världen.
• Australia - följ med på en nervkittlande rundresa i Australiens outback.
• Slumdog Millionaire - Mumbais slumområden kommer nära.
• Under Toscanas sol - upplev vackra omgivningar på italienska landsbyggden.
• Castaway - lär dig att överleva på en tropisk öde ö i Stilla havet med Tom Hanks.
• Crazy Rich Asians - har du aldrig varit i Singapore ger denna film en underhållande förhandstitt.
• Eat Pray Love - smaka på Rom, meditera i Indien och upplev kärlek på Bali i samma film.
• Amélie - filmen har lockat tusentals till att åka till Paris, se om den även lockar dig.
Om du klickar på länken ovan kan du läsa mer om filmerna.

Jag har faktiskt sett flera av dem. Låt mig stryka under rekommendationen vad gäller "Sju år i Tibet". Den bygger på en bok av den tyste bergsbestigaren Heinrich Harrer. Jag läste den som barn och var helt uppslukad. Filmen är ganska trogen originalhistorien och var kul att se, med den snygge Brad Pitt i huvudrollen.

Däremot vill jag varna för "Australia" med Nicole Kidman. Ett utdraget lidande för alla, såvitt man inte är galen i att titta på kor (det är alltså inte jag). Se i stället på lyckopillret "Mamma Mia" eller "Slumdog Millionaire", jättebra story!, eller charmiga "Amelie från Montmartre" som var stekhet när den var ny. 

Vy från Capri. Ett resmål jag gärna återvänder till. Helst IRL.

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i april

Just nu läser jag nästan ingenting, mer än morgontidning och saker som folk länkar till från Facebook. Har en rad påbörjade böcker, ingen som biter. Löser korsord i stället. 

Just nu tittar jag på flera tv-serier, bland annat danska DNA. Spännande. Och ofta Filip & Fredriks frågesport i Kanal 5, "Alla mot alla". Trots att jag egentligen inte står ut med den där duon, men de har totat ihop en rolig variant på ett urgammalt tema.

Just nu lyssnar jag på en klassiker, Albert Camus' "Främlingen" (L'Étranger) som radioföljetong, en inläsning av Shanti Roney. Har läst den förr. Mycket bra.

Just nu längtar jag efter att expertisen ska säga att det värsta med coronakrisen är över. Även om den inte tar slut på riktigt.

Bloggen Kulturkollo har infört den här sortens månadsuppdatering. Tänkt att plockas upp den första lördagen var och en av årets månader, så nu var det dags igen! Om fyra veckor får ni alltså njuta av nästa nummer i den här serien ... 

Välkommen april, hoppas du går fort!

Copyright Klimakteriehäxan

Lördag är en dag för att titta på konst

Hade du tänkt dig ett litet museibesök denna lördag, för att njuta av konst kanske? Det passar förmodligen inte så bra. Inte IRL i alla fall. Men chansen finns ändå, för ett stort antal museer, konsthallar och gallerier runt om i världen inbjuder till deltagande i Slow Art Day nu den 4 april. Man bjuds alltså på en virtuell visning av utvalda verk.

Det finns undersökningar som visar att vi i genomsnitt ägnar ungefär 8 sekunder åt att se på ett konstverk, innan vi flyttar blicken till nästa. Nu ska man titta en lång stund, hitta nya detaljer, upptäcka känslor som konstverket väcker.
Svenska Nationalmuseum deltar, i övrigt är det stängt tills vidare.

Självporträtt av Vincent van Gogh, ett klassiskt konstverk. Vem som står för den
dagsaktuella bearbetningen vet jag dock inte ... men man måste väl få dra lite på
munnen ibland, trots det allmänna läget?

Copyright Klimakteriehäxan

Frågan är väl fri?

Elisa Matilda håller fanan högt och presenterar fem nya frågor fredag efter fredag, för hugade bloggare att besvara. Här dagens skörd, frågor framställda i hövlig ton får man anta, eftersom temat är artighet (det kan ju inte vara oartigt att fråga eftersom frågan väl är fri?):

1. Ser du till att hålla upp dörren för folk? Ja, det är självklart.
2. Säger du tack för maten även om du ”bara” är hemma? Ja. Fast jag lagat den själv ... En betingad reflex, kanske?
3. När du träffar någon du inte träffat på länge och ni säger att ni måste ses snart, blir det någonsin av? Ibland men långt ifrån alltid.
4. Rättar du folk när de säger något fel? Försöker hålla emot. Bra att vara tolerant. Men folk som inte kan säga Schweiz gör mig i alla fall tokig, även om jag biter ihop.
5. Vad tycker du om butikspersonal som kommer upp och frågar om du vill ha hjälp? Det kan ske på så olika sätt, men ofta är det bara vänligt och hjälpsamt. Fast ibland kan det kännas påfluget, om de inte ger sig, så att säga!

Om man möter oartighet kan man kanske svara med en ilsken blick ...

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 75

UTANPÅGAMMAL

-Där slog han huvudet på spiken, Mattias Kronstrand, vars diktsamling "Villostigar" just kommit ut. Så där kan det kännas när man tycker att man trots allt är hyggligt ungdomlig – en perfekt beskrivning! Hannele hittade och läste honom. Författaren har gett ut böcker för både barn och vuxna. Själv är han "bara" 50 år, nyss fyllda. Möjligen utanpågammal? Det vet jag ingenting om.  

Påskläsning

Mia i bokhörnan har tagit sikte på den annalkande påsken. Därav helgfrågan: Har ni hittat någon bra bok ni ska läsa i påsk? Blir det påskekrim eller något annat?

Å så jobbigt ... min läströtthet har inte gått över ... har flera böcker påbörjade men det blir liksom inte av att jag tar tag i dem. Däremot lyssnar jag relativt flitigt på folk som läser för mig medan jag är ute och går på mina corona-promenader. 

Har sent omsider upptäckt Radionovellen, Radioföljetongens lillasyster eller möjligen -bror, och betar av den ena efter den andra. Finns många att välja bland! Började med "Missing People" av Karin Smirnoff, riktigt bra. Nanna Johansson, en ung kvinna med mycket humor, har skrivit "Jordgubbsmjölk" och den gillade jag också. Några av de andra har jag inte varit så imponerad av, men det blir antagligen fler i helgen ändå.
Nästan alla är 24 minuter långa, ett hanterligt format.

Mia har också en utmaning och med den följer bonusfrågan: Hänger ni med på påskläsutmaningen? 
Nej. Skulle kännas urjobbigt att i nuläget delta i en tävling om att läsa mest och fortast. Bara stressande. 

Copyright Klimakteriehäxan

Bara att erkänna: jag är beroende

Det har blivit dags för en så kallad träda-fram-are.
Jag har blivit beroende.
Vi vet ju alla att man kan bli det, fort och lätt och så gott som obotligt, även om man verkligen försöker, letar motmedel, ber om hjälp.

Men sedan jag fick smak på Icas butiksbakade Gourmet tranbärsbröd är jag fast. Ett surdegsbröd med krispig skorpa, många bär i innanmätet. Extrapris just nu till råga på allt. I affären ligger det där i hyllan och doftar nygräddat. Det är ljummet, det känns genom papperspåsen. Om jag inte lägger band på mig så mycket jag någonsin kan skulle jag kunna äta upp hela, bara glufsa i mig 350 gram, på ett par minuter. Utan att låta någon annan få så mycket som en smula.

Det där brödet är inte bara tilltalande, det talar faktiskt till mig också. Påsen har en personlig hälsning till konsumenten, alltså mig, signerad just "Hälsningar! Brödet". Så här står det:
"Jag trivs bäst om du förvarar mig i rumstemperatur i en tygpåse eller inlindad i en handduk. Jag gillar också att ställas med snittytan nedåt på en skärbräda. I plastpåse blir jag seg och i papperspåse torr. Tack på förhand."

Tänka sig så specifika råd för förvaring av ett livsmedel!
Helt i onödan!
Eftersom det aldrig blir något kvar att förvara för ett senare tillfälle.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 74

WEBINAR

-Världsläget orsakat av corona-viruset gör att så gott som alla möten, sammankomster, konferenser och seminarier ställs in eller skjuts upp till ett osäkert framtida datum. Men då dyker den digitala varianten upp. Fick just inbjudan till mitt livs första webinar, alltså ett seminarium som hålls live via en videolänk på nätet. Självklart utan smittorisk! 

Film är bäst på bio

April, april, din dumma sill ...
Nej. Om inte det traditionella skämtandet som brukar höra den här dagen till inte redan är omodernt känns det hur som helst helt fel den här gången.
Det är väldigt mycket som inte är roligt just nu.

Läser om en av alla branscher som står vid kanten till ett svart hål: biograferna, varav många redan stängts. Några försöker hålla näsan över vattnet ett tag till. "Två månader kanske vi kan hålla ut", säger en representant, med en reservation: "om vi får del av statliga stödpengar."

Att gå på bio är ett nöje som jag verkligen inte vill vara utan. Det är inte samma grej att sitta hemma i soffan och titta på en film, hur bra den än är. Att gå in i en mörk biosalong och slukas av en historia, höra hur andra drar lika häftigt efter andan som man själv, eller brista ut i stort gemensamt skratt, det ger mer.

För ett par veckor sedan gick jag faktiskt på bio trots allt. Filmstaden hade just stängt alla sina salonger. Isvindar svepte runt mig på min promenad. Jag tänkte köpa en liten låda sushi, men restaurangen var inte öppen "på grund av rådande omständigheter". Tji sushi.

Strax bredvid ligger biografen Victoria. Där inne rörde sig folk. Jag öppnade dörren. Fanns det rent av en film man kunde se? Jo då, om fem minuter började "Corpus Christi". Jag hade inte en aning om vad det var för något. Frågade om det var många i publiken, fick ett tydligt "nej". Bestämde mig för att fly vädret, men bad om en plats så långt från övriga biosugna som möjligt.

Det är inget problem, sa tjejen i kassan, du väljer själv var du sitter.
Ja, den valfriheten kunde inte ha varit mycket större. När reklamsnuttarna var slut var vi summa summarum två damer i salongen. Vi hade åttio platser att dela på. Ingen av oss nös, hostade eller ens snöt sig (snor är inte nödvändigtvis ett symptom på covid-19 har jag läst). Det kändes hur tryggt som helst.

Filmen var stundtals otäck men bra, nominerad till en Oscar för bästa utländska film läste jag i efterhand. Förmodligen var detta mitt sista biobesök på mycket länge. Nu sägs det i alla fall att man börjat öppna biograferna i Kina igen, en gnutta hopp att hämta!
Hur som helst är film bäst på bio. Måtte vi få njuta av det snart igen!

Copyright Klimakteriehäxan