Just nu i juni

Just nu läser jag svenskt dubbelt upp (det är ju nationaldag i dag!): den hyllade "Ålevangeliet" av Patrik Svensson, och så växlar jag över till Maria Gustavsdotters "Karin Månsdotter", för variationens skull. 

Just nu lyssnar jag på "Bildhuggarens dotter", Tove Janssons barndomsskildring. Hon läser själv.  Har just avslutat "Lyktsken" av Michael Ondaatje (bra!) och snart har jag ingen radioföljetong ohörd. Men det kommer ju nya.

Just nu tittar jag på "Badhotellet", dansk serie i TV4 varje torsdag. Humörhöjande. Tyvärr bara ett avsnitt kvar. 

Just nu längtar jag efter att få krama min dotter. Hon är fast i Norge (där hon lever sedan länge) under rådande pandemi-regler, men förhoppningsvis lättar det snart.

Bloggen Kulturkollo har infört den här sortens månadsuppdatering. Tänkt att plockas upp den första lördagen var och en av årets månader, så nu var det dags igen! När nästa nummer i den här serien kommer är vi redan inne på årets andra halva. Det är nästan svårt att fatta. Tiden går faktiskt fort!

Blågul bukett dagen till ära. Firar förstås namnsdagsbarnet Gustav också.

Copyright Klimakteriehäxan

När solen lyser

Det är fredag förmiddag, solen skiner fast det finns även moln på himlen, de två får slåss mot varandra efter bästa förmåga. Sjön ligger hyggligt blank, både svanen och kanadagässen har ungar. Tulpanerna har gått i ide, men i rabatten vid vår port ser jag stora amaryllisknoppar! Krassefrön har grott, och min hortensia på balkongen är otroligt fin.

Nog är det sommar alltid, och den är efterlängtad. Vilket Elisa Matilda antagligen har tänkt på när hon formulerade sina fem fredagsfrågor, för oss andra bloggare att besvara om vi vill. Jag vill!

1. Vilket är ditt första tecken på sommar? Blommorna! Och förstås värmen, läge för sandaler, allvarliga funderingar på att ta ett första dopp i sjön.
2. Vad har gjort dig glad idag? En digital hälsning från en person jag inte hört av på väldigt länge.
3. Vilken är den ljusaste platsen i ditt hem? Faktiskt ljust i alla våra rum. Men antar att balkongen vinner den tävlingen.
4. När senast kom sol efter regn? Det gör det väl varje gång? Både bildligt och bokstavligt. Och som tur är.
5. Vad gör du helst en solig dag? Läser, badar, dricker något läskande, växlar mellan sol och skugga. Tar en promenad om det inte är för varmt.

Min hortensia blommar om på balkongen. Också ett glädjeämne!

Copyright Klimakteriehäxan

När tv:n blir räddningen

Visst minns vi när tv-apparaten gjorde sitt intåg i våra hem. Den var inkapslad i ett träfodral, hade ofta skjutdörrar framför skärmen och i åtta fall av tio låg det en duk ovanpå, kanske stod där också en liten prydnadssak, en blomkruka eller en skål med godis eller så. 

Nymodigheten var en mycket central pjäs som dominerade vardagsrummet och som styrde våra liv, åtminstone på kvällstid. Det kallas i efterhand att Sverige tittade på ”läger-tv”, eftersom det bara fanns en kanal och alla tittade på samma program, diskuterade det över fikat dagen efter, grubblade över lösningen på Perry Masons deckargåta, kommenterade Rias hemmafru-tips. 

Idag har tv:n återfått något av sin gamla, ursprungliga roll i det så kallade folkhemmet. För när krisen knackar på och vi tillhålls att stanna hemma, inte träffa folk, inte gå på bio eller krogen, söker vi självklart annat att syssla med. Då blir tv:n en räddare. /forts/

Det här är början på en krönika jag skrivit, publicerad på News55, gratissajten med nyheter och erfarna tankar för dig som fyllt 55, fast inget hindrar förstås yngre från att klicka sig dit och läsa ända till slutet! 

Copyright Klimakteriehäxan

Nästan slut på näsdukar

Det har blivit en tradition, en rit nästan: mitt årliga besök hos det originella näsduksträdet i Eriksdalslundens koloniträdgårdsområde. Första gången jag bloggade om det är elva år sen!

Varje år slår trädet (som ibland också kallas duvträd och har kinesiska anor) troget upp sina "näsdukar" kring den lilla oansenliga sak som är den egentliga blomman. Och varje år blir jag lika förundrad över saker som naturen kan bjuda på.

I går blev det av, det där besöket. Men den här gången kom jag i elfte timmen, redan ligger näsdukar hopskrynklade på marken, som vore de väl använda och fulla av snor ...

Copyright Klimakteriehäxan

Med tanke på sommaren

Mia i bokhörnan har denna gång en helgfråga som lyder:
Är det någon bok du ser framemot i sommarutgivningen?
Jag har jättedålig koll på vad som ska komma, försöker rent av att blunda för det, eftersom jag har så otroligt gott om olästa saker ändå. Det var det långa sättet att svara nej!

Det vore ju inte helgfrågan utan en bonusfråga: Ska Helgfrågan ta paus i sommar eller köra hela sommaren?
Jag röstar för pausfritt. Det brukar bli mycket läsning på sommaren, i skydd undan regnet eller i solstolen, så nog ska vi väl kunna fortsätta bokpratet? Om Mia orkar, naturligtvis. Det kan man ju inte kräva.

Copyright Klimakteriehäxan

Stockholms vackraste gata

Naturligtvis kan du tycka att jag tar till lite i överkant nu.
Men det kan inte hjälpas.
Jag skulle vilja påstå att jag har tagit de här bilderna på Stockholms vackraste gata.

För all del, Swedenborgsgatan på Södermalm omnämns förmodligen inte i några turistbroschyrer för sin skönhets skull. Det kan möjligen bero på att dess absoluta storhetstid är ganska kort. Den varar bara så länge kastanjerna blommar.

Den här gatan, uppkallad efter uppfinnaren och vetenskapsmannen Emanuel Swedenborg som levde på 1700-talet, börjar vid Mariatorget. Längs hela vägen ända till Södra Station kantas den av rejäla kastanjeträd i en pampig, härligt grönskande allé, just nu med blommorna som ljusspiror mitt i allt det gröna.

Gatan är som gjord för en stillsam promenad, en skuggig tillflykt för flanörer som hittar både mat, öl och kaffe och dessutom lite andra butiker längs vägen. Ingen biltrafik, däremot snygga blommande växter med jämna mellanrum. Jag får lite Paris-vibbar!

Swedenborgsgatan är helt enkelt värd en liten omväg. Mina bilder gör den inte rättvisa! Men vänta inte, kastanjernas blomningstid är snart till ända. Och då kanske någon annan gata (helt rättvist) får ta över förstaplatsen som vackrast i huvudstaden.

Det här fick också bli mitt bidrag till Gems Weekly Photo Challenge denna gång. Nyckelordet är VÅR, en av alla dessa homonymer som Mrs Susanne hittat. För när kastanjerna blommar är det väl VÅR? Eller slirar jag på sanningen då, är det rätta alternativet försommar? Kan inte hjälpas. Här är i alla fall VÅR finaste gata!

Copyright Klimakteriehäxan

Tangon lever!

Ytterdörren hade knappt hunnit slå igen bakom mig förrän jag fick det dystra beskedet.
-Det har inträffat en katastrof, sa Maken.

Ni vet hur många tankar som hinner gå igenom den mänskliga hjärnan på ingen tid alls när man hört en sådan replik. Barnen! Mamma! Det brinner! Cancer! Lurad på varenda krona! Tragedierna ställer sig på kö.

Men den här katastrofen såg helt annorlunda ut och var naturligtvis, rent objektivt sett, en första klassens struntsak.
Vårt tangopar hade gått i bitar.
Det är förvisso rätt många år sedan nu, tio kanske? Jag minns det som om det hade varit igår.

Egentligen är det Makens dyrgrip, för han fick paret i 50-årspresent. Fast eftersom jag dels är den som introducerat den argentinska tangon i hans liv, dels är ett tangofan sedan många år har jag kommit att betrakta den lilla keramikfiguren som min i lika hög grad. Kärlek vet som bekant inte av särskilt många gränser.

 På golvet låg nu fragmenten. Sorg! Bara damens rejält tilltagna rumpa (inspirerad av Botero?) hade klarat sig i kraschen. Jag "dammsög" med mina fingertoppar, plockade upp små små bitar, lade dem på en bricka. Skulle de två dansarna hamna i grovsoporna? Det vände sig i min mage vid blotta tanken. Ställde undan brickan med krosset.

Så blev det helg, med innesittarväder. Jag hämtade Karlssons klister och resterna av dansparet. Sedan satt jag där. Måttade, petade, klistrade. Byggde på nerifrån och upp. Det tog lång tid, faktiskt gick både lördag och söndag åt, varje klisterskarv skulle ju torka innan jag kunde klämma dit nästa bit, men på söndagskvällen var det bara huvudena kvar.
De fick inte plats i hålet i "axlarna".

Med hjälp av en nagelfil tog jag bort korn efter korn tills huvud och halsar kunde förenas med kropparna på nytt. En känsla av lycka genomfor mig: titta! De dansar igen!
Och de har fortsatt dansa på vår bokhylla, men måste vända ansiktena mot väggen, annars syns de klistrade skarvarna för tydligt, trots att jag målat i dem med nagellack.

En sak bevisar denna historia: det är inte penningvärdet som avgör hur mycket man uppskattar ett konstverk. Det är känslan betraktaren får i mötet. För den med Karlssons klister bemängda figuren är mig fortsatt lika kär som när den var hel och ny, direkt från Buenos Aires.
Carlos Gardel skulle ha förstått mig, det känner jag. Tangon lever!

 
Om du klickar upp de här bilderna i större storlek ser du skarvarna ...

Copyright Klimakteriehäxan

Trångt på hyllvärmarhyllan ...

När Ugglan & Boken vill att vi listar hyllvärmare i tisdagstrion blir det svårt. Eftersom jag råkar ha så otroligt många böcker som väntar på att bli lästa, som jag faktiskt också VILL läsa. Men ... Trängseln på den där hyllan är närmast generande för att inte säga direkt pinsam.

OK, jag sitter här och skäms men gör en rätt så oplanerad nerdykning bland de där olästa exemplaren. Inser att för de flesta av dem är hindret jag inte verkar ta mig över ett och samma: de är för tjocka.

Det gäller till exempel "Agaat" av Marlene van Niekerk, ett drama från Sydafrika om vit och svart och den ruskiga sjukdomen ALS – så pass mycket vet jag om den, samt att den fått hur mycket beröm som helst.

Tjock är också "Sonen" (The Son) av Philipp Meyer. Verkar vara lite av en historiebok stöpt i romanform, vilket jag tror att jag skulle gilla.

Och så har vi julklappsboken jag önskade mig (som det Selma-fan jag är) och fick: "Jag vill sätta världen i rörelse", biografin över Selma Lagerlöf skriven av Anna-Karin Palm. Den har i och för sig då "bara" några månader i kön på den där hyllan, medan de andra två stått där i ett par år. 

Då återstår frågan: HUR gör man för att ta tag i de där hyllvärmarna, när de är så himla många? Nån som vet?

Copyright Klimakteriehäxan

Barnboken lever! Länge leve barnboken!

Nästan varannan vuxen svensk läser om åtminstone en bok de stiftade bekantskap med redan som barn. Det visar en undersökning som streamingtjänsten Nextory gjort och som boktugg.se skrivit om. Bland unga vuxna i åldern 18 till 29 har till och med fler än hälften återvänt till en favorit från förr.

Varför? Jo orsaken är självklar: man har älskat just den där boken från första sidan och aldrig glömt bort den.

Men det är också vanligt att man läser sina gamla favoritbarnböcker för att få en nostalgitripp. 

Vuxenutgåva

Att Harry Potter hamnar i topp på Nextorys lista förvånar väl ingen. Den figuren har gått rakt in i så många hjärtan! Och det är möjligen den enda barnboksserie som tryckts i flera upplagor med olika omslag, en variant tänkt för vuxna läsare, den andra för barn.

Tillhör du också de vuxna barnboksläsarna? Jag gör det, definitivt. Tycker att kriteriet på en riktigt bra barnbok är att den ska ge även äldre läsare utbyte. Och jag tror faktiskt att jag läst alla på den här topplistan! Några som barn, några som vuxen. 

Topp 10 – Populära nostalgibarnböcker på Nextory

Barnutgåva

1. Harry Potter och De Vises Sten – J.K. Rowling
2. Fem söker en skatt – Enid Blyton
3. Narnia: Min morbror trollkarlen – C.S. Lewis
4. Mio min Mio – Astrid Lindgren
5. Det blåser på månen – Eric Linklater
6. Den vita stenen – Gunnel Linde
7. En ö i havet – Annika Thor
8. Heja Pelle Svanslös – Gösta Knutsson
9. Tordyveln flyger i skymningen – Maria Gripe
10. Sunes jul – Anders Jacobsson och Sören Olsson

Sammanfattningsvis: Barnboken lever. Länge leve barnboken! Och läs en (eller flera), du med! Du kommer inte att ångra dig.

Copyright Klimakteriehäxan

Minnet av en mamma

Vi är väldigt många som inte har någon mamma att fira idag. Ett tomrum finns där, en saknad som känns olika stark olika dagar. Men minnena har vi ju kvar, som tur är!
Ju tidigare mammor mister livet, desto grymmare känns det. Pontus Löfgren förlorade sin älskade mamma Ulla-Carin Lindquist för sexton år sedan i den skoningslösa sjukdomen Amyotrofisk Lateral Skleros. Då var han tio. Idag är han ordförande i styrelsen för stiftelsen som samlar pengar till ALS-forskningen i hennes namn, en styrelse som även jag är med i sedan starten. 
Och denna Mors Dag har Pontus skrivit så fint om förlusten och minnet av sin mamma. Jag delar med hans tillåtelse texten här!

PÅ MORS DAG 2020

Någon förklarade en gång för mig att man kan jämföra förlusten av en närstående med ett skärsår. Det gör ont och såret blöder men med tiden läker det och lämnar kvar ett ärr. Det gör inte längre ont men ärret blir ett minne som påminner oss om den vi förlorade.

"Minns ni, som ännu är små, er friska mamma?” står att läsa i mammas bok ”Ro utan åror”.

Jag minns mycket mer än tiden när du kämpade mot ALS. Jag minns när vi letade efter godis som Trollmor gömt i skogen. Jag minns när jag tappade Korre från bron i Monets trädgård i Giverny och du hoppade i bland näckrosorna för att hämta mitt gosedjur.

Tiden när du var sjuk kommer jag också ihåg. Jag var tio år gammal och vi utvecklade ett blinkspråk när du inte längre kunde prata. En blinkning betydde ”Ja”, en lång blinkning ”Nej” och tre blinkningar ”Jag älskar dig”. Jag minns att jag ritade en skiss på en maskin som skulle hålla dig vid liv. Den blev aldrig till verklighet och en solig vårdag när jag kom hem från skolan hade du somnat in. 
Sorgen har lagt sig men saknaden är stor. Glad mors dag, Mamma!
Pontus

Stiftelsen har också en Facebook-sida där du hittar mer information. Och om du vill veta mer om tillkomsten av boken "Ro utan åror" – som ska komma ut i ny upplaga snart – kan du läsa den historien här. "I ljust minne bevarad" finns även som e-bok och pdf-fil.

Fotot av Pontus och hans mamma Ulla-Carin är privat.

Den har jag letat efter!

Tydligt skyltat är det till denna fantastiska serviceinrättning. Som jag har letat! För varje vår när man dristar sig till att ta fram cykeln är ju hjulen platta. Då gäller det att hitta en pump med lite sommarluft i ...

De finns, de där pumparna som är gratis att nyttja. Men de är oftast inte användbara. Där står man och gnider sina geniknölar tills de i princip är utplånade, fast inte hjälper det. Däcken är fortsatt platta. Tänk om jag hade sprungit på den här saken!

Kolla bara: här får du hjälp med både barnvagn, rullstol och cykel. Och inte alls bara med lite luft, här finns verktyg också, för den händige. Det står "självservice" utanpå, men jag tycker det ska kallas Service. Med stort S. Afa fastigheter ska ha stort tack. Kan denna förnämliga företeelse möjligen yngla av sig? Som en liten present på Mors dag, till exempel? Skulle garanterat bli uppskattat av fler än mig. Fler skyltar:

Bild på fasadskylt från Times Square i New York, tagen härom dagen av min väninna som
bor på Manhattan, mitt i centrum för corona-pandemin. "Ett folktomt Times Square är
som kaffe utan kaffein - inte som vi vill ha det, men det får gå".

Någon har krånglat sig ut på stammen som hänger över Årstavikens vatten och lyckats
sätta dit en skylt, eller är det en tavla? Texten är svår att tyda men jag tror att det står
"Oh Hold Hold On". Allmän uppmuntran eller vad?

Den här hälsningen plåtade jag i påskas. Vem som står bakom graffitimålningen på klotterplanket vid Hornstull vet jag förstås inte. Och nu är det länge sedan det målats
över med andra budskap, men det fick bli en liten skyltrepris ändå med anledning av
dagen.

Här är väl kommentar numera överflödig?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om optimister

"Alla som är pessimister brukar vara förlorare. Optimister har inte bara roligare, de har dessutom oftare rätt."

-Finansmannen Mats Qviberg intervjuad i Dagens Nyheter. Just nu är han aktuell för att han köpte klädkedjan MQ när den precis skulle slå igen på grund av konkurs. Han köpte den på en fredag, butikerna öppnade på måndagen därpå! Antagligen är det så en optimist agerar.

Grattis på Mors Dag!

I morgon händer det: Mors dag.
En dag för uppvaktning, paket, tårta, blommor, fin middag, champagne?
Kanske. Eller kanske inte.

Men för elva år sedan berättade jag här på bloggen om min allra första morsdagspresent. Jag köpte den till mig själv på tidigt 80-tal. Och jag hade inte ett endaste litet barn att ta skydd bakom ... för mamma blev jag först flera år senare!

Blev du lite nyfiken och undrar vad jag fick av mig? Bara klicka här så får du svaret.

Copyright Klimakteriehäxan

Smultronstället, en dag efteråt

Jag tror mig aldrig tidigare ha citerat William Shakespeare här på bloggen, men nu har det blivit dags. En klassisk replik ur "Hamlet": "Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över." 
I går var det ju som bekant fredag och fredagsfrågor hos Elisa Matilde, frågor som jag och många med mig besvarade.

En av dessa flitiga bloggare var som så ofta BP. Men hon hade också en synpunkt som dök upp i mitt kommentarsfält: Varför la jag inte ut bilder? När jag nu pekade ut balkongen som mitt smultronställe? Och påstod att jag har lite tavlor i hisshallen?

Tja, varför? Får väl svara som Uppfinnaren i Lorry, han som alltid säger "tänkte inte på det". Även om jag ju brukar tänka på bilder, eftersom jag tycker det är kul att fota.

Men nu befinner jag mig i stadiet "eftertankens kranka blekhet" och åtgärdar gårdagens miss, i hopp om att återfå "beslutsamhetens friska hy". Den är definitivt mer klädsam. Älskar blommorna på balkongen och byter ganska ofta ut bilderna på väggarna utanför vår dörr efter humör och årstid.

Trevlig lördag på er! Det är till och med pingstafton, vi är i hänryckningens tid. Även om jag inte tycker att det märks så där jättetydligt.

Smultronstället: balkongen. 

Copyright Klimakteriehäxan

Fredagsdags med fem frågor

Denna fredag ska vi tänka som i det gamla tv-prorammet Jeopardy. Det är nämligen, för omväxlings skull, Elisa Matilda som ger de fem svaren och vi som hänger på ska formulera frågorna.

1. Det är sommarens smultronställe. Vad är min balkong, mer så denna sommar än annars? Det blommar som bara den där ute!
2. Två saker som alltid finns i kylskåpet. Vad är ägg och tomater?
3. Det jag ser precis utanför dörren. Vad är hissdörrarna, och tavlorna jag satt upp för att pigga upp utrymmet lite?
4. En fysisk aktivitet jag inte förstår mig på. Vad är friåkning på skidor (mer än fullständigt livsfarligt)?
5. Något jag drömmer om just nu. Vad är en resa till ett inte alltför avlägset eller alltför exotiskt mål där man kan få lite av det mesta, mat och kultur och nya tankar?

Denna fredags blomma är kastanjens.

Copyright Klimakteriehäxan