Ju tidigare mammor mister livet, desto grymmare känns det. Pontus Löfgren förlorade sin älskade mamma Ulla-Carin Lindquist för sexton år sedan i den skoningslösa sjukdomen Amyotrofisk Lateral Skleros. Då var han tio. Idag är han ordförande i styrelsen för stiftelsen som samlar pengar till ALS-forskningen i hennes namn, en styrelse som även jag är med i sedan starten.
Och denna Mors Dag har Pontus skrivit så fint om förlusten och minnet av sin mamma. Jag delar med hans tillåtelse texten här!
PÅ MORS DAG 2020
Någon förklarade en gång för mig att man kan jämföra förlusten av en närstående med ett skärsår. Det gör ont och såret blöder men med tiden läker det och lämnar kvar ett ärr. Det gör inte längre ont men ärret blir ett minne som påminner oss om den vi förlorade.
"Minns ni, som ännu är små, er friska mamma?” står att läsa i mammas bok ”Ro utan åror”.
Jag minns mycket mer än tiden när du kämpade mot ALS. Jag minns när vi letade efter godis som Trollmor gömt i skogen. Jag minns när jag tappade Korre från bron i Monets trädgård i Giverny och du hoppade i bland näckrosorna för att hämta mitt gosedjur.
Tiden när du var sjuk kommer jag också ihåg. Jag var tio år gammal och vi utvecklade ett blinkspråk när du inte längre kunde prata. En blinkning betydde ”Ja”, en lång blinkning ”Nej” och tre blinkningar ”Jag älskar dig”. Jag minns att jag ritade en skiss på en maskin som skulle hålla dig vid liv. Den blev aldrig till verklighet och en solig vårdag när jag kom hem från skolan hade du somnat in.
Sorgen har lagt sig men saknaden är stor. Glad mors dag, Mamma!
Pontus
Stiftelsen har också en Facebook-sida där du hittar mer information. Och om du vill veta mer om tillkomsten av boken "Ro utan åror" – som ska komma ut i ny upplaga snart – kan du läsa den historien här. "I ljust minne bevarad" finns även som e-bok och pdf-fil.
Fotot av Pontus och hans mamma Ulla-Carin är privat.
Sorgen har lagt sig men saknaden är stor. Glad mors dag, Mamma!
Pontus
Stiftelsen har också en Facebook-sida där du hittar mer information. Och om du vill veta mer om tillkomsten av boken "Ro utan åror" – som ska komma ut i ny upplaga snart – kan du läsa den historien här. "I ljust minne bevarad" finns även som e-bok och pdf-fil.
Fotot av Pontus och hans mamma Ulla-Carin är privat.
Inlägg
Tack för att du delar detta. Boken har jag läst ett par gånger och har en nära som avlidit i ALS så boken har varit till god hjälp.En fruktansvärd sjukdom är det.
SvaraRaderaDet är en fantastisk bok, och en vedervärdig sjukdom. Jag är oerhört stolt över att ha varit inblandad i bokens tillkomst.
RaderaFint att du delar detta. Jag läste boken så snart den kom ut.
SvaraRaderaFörsta gången jag hörde talas om ALS var när Maj Fant hade fått den. Sen fina Ulla-Carin.
Jag har två f.d. arbetskamrater som fick sjukdomen. Den ena somnade in i sömnen ganska tidigt och den andra lever ett rätt bra liv på ett boende, hon har den långsamtgående varianten. Kan uttrycka sig på sociala medier via hjälpmedel. Tror hon varit sjuk i 15 år.
Min mamma dog för 38 år sen. Många tankar en sån här dag.
Det finns numera ett antal böcker där ALS figurerar, fast jag har inte riktigt orka läsa dem alla. "Tisdagar med Morrie" är fin och det är också Karin Alvtegens "Fjärilseffekten".
RaderaSå otroligt sorgligt men samtidigt väldigt fint skrivet. Jag får tårar i ögonen när jag läser detta.
SvaraRaderaIngrid
Precis! Ulla-Carin skulle ha varit mycket stolt över sin son om hon fått se honom nu.
RaderaSå väldigt fint skrivet! Du kan vara stolt över att vara med i styrelsen från början.
SvaraRaderaJag är det. Blir faktiskt mycket pengar till forskningen. Stolt över boken också, eftersom jag var så inblandad.
RaderaSå fint skrivet.
SvaraRaderaKärleksbevis!
RaderaJag gråter just nu. Så oerhört fint skrivet av Ulla-Carins son. Från hjärtat till andras hjärtan.
SvaraRaderaDu ska vara stolt som är inblandad i bokens tillblivelse. Jag har läst den och den sitter verkligen där den ska sitta.
Det är jag, stolt. Tänker inte så sällan att det kan vara det bäst jag gjort ö h t.
Radera