En delseger i Kasskampen!

Minns du Kasskampen, en liten miljövänlig drive som jag ägnat mig åt här på bloggen? I mer än tjugo inlägg har jag propagerat för den långlivade kassen, att ständigt ha beredd i väska eller ficka eller bil när det är dags att handla. Allt för en bättre framtid.

Bland mina exempel på de där påsarna lämpliga för återanvändning har ni sett åtskilliga gjorda i tyg, men också kassar i starkare plastsorter som håller i en halv evighet, speciellt som de försetts med rejäla handtag. Och ytterligare några varianter (klicka på etiketten "kasskampen" ser du dem alla!).

Nu har jag i alla fall fått rejäl draghjälp i fajten för den ständigt återbrukade påsen. Av självaste statsmakten. För i månadsskiftet april-maj trädde den i kraft, den nya plastpåseskatten. 6:50 kostar påsen idag, en höjning med mer än det dubbla pris butikerna tog tidigare. Jag hade inte tänkt på det förrän en kassör härom dagen påpekade prisökningen för kunden före mig i kön – ville han ändå ha en kasse? Jo, det ville han.

Men fler tackar nej. För det har haft effekt! En rejäl sänkning av försäljningen noteras av alla de stora matkedjorna. Folk verkar ha gått över till papper, som är billigare (dock inte heller kanonbra ur miljösynpunkt). Många har i alla fall med sig egen påse, eller en s k "dramaten".

Fast målet som EU har satt upp, max 40 plastkassar per person och år till 2025, är det fortfarande långt till. Svensken använder fler än 100, ytterligare åtgärder lär behövas. Resultatet så här långt får betraktas som en delseger.

Ta detta som en uppmaning! Ställ upp i Kasskampen!
Visar gärna ett nytillskott i mitt förråd av påsar. Eftersom jag älskar tulpaner föll jag för den här, hopvikbar till mycket behändigt format. Tål tung last, den säljs av Akademibokhandeln som lovar att man kan ha den full av böcker!

Även om det verkar vara så gott som ogörligt att definitivt slå fast vilken typ av kasse som är miljövänligast finns en odiskutabel slutsats: för varje påse eller kasse gäller att ju fler gånger den tas i bruk, desto mindre skadlig för miljön blir den, oavsett material.

Till sist slutar de väl alla i återvinningen, men dit kan (och bör) det bli långt!

Copyright Klimakteriehäxan