Det var vid integralerna det sa stopp.
Hjärnan stängde av, öronen krullade ihop sig. Matteläraren ansträngde sig, men lyckades aldrig förklara vad de där integralkrokarna betydde eller vad de var bra för - i alla fall begrep jag inte resonemanget. Logaritmerna hade jag också problem med, och inte fick adjunkten mig särskilt intresserad när han påstod att det fanns tal som var absoluta, till skillnad från sådana som uppenbarligen inte var det. Jag satte helt enkelt streck i räkningen.
Fast när det handlar om praktiskt användbar matematik har jag aldrig haft några problem. Kronor och ören, till exempel, hanterar jag galant. Minuter och sekunder fungerar bra som huvudräkning, snabbt och lätt. Procent och promille törs jag också jonglera med utan att darra på manschetten.
Men vi är ju så olika, vi människor.
Alla är helt enkelt inte skapta för siffror över huvud taget. Det kan bli knepigt redan på de lägre nivåerna.
Ja, det kan bli riktigt snurrigt ibland.
Jag har samlat ihop några exempel på det, exempel ur det man brukar kalla verkliga livet.
Först lastbilschauffören som, intervjuad om säkerheten på vägarna i ett nyhetsprogram i teve, slog fast:
-Nittinie procent av förarna kör lugnt och bra. Det är alla de där andra procenten som ställer till med problemen.
En småföretagare förklarar hemligheten bakom sina framgångsaffärer:
-Jag köper prylar för fem kronor och säljer dom för tio. Och det ska du veta, att dom där fem procenten jag lägger på, dom lever jag gott på.
Klassisk är repliken som brukar tillskrivas Ingemar Johansson, tungviktare i boxningsringen men kanske mera lättviktig på mattelektionerna.
Det handlar om fördelningen av inkomster:
-Ska jag bara få en tredjedel? Nä, åtminstone en fjärdedel vill jag ha!
Mannen som hade ett stånd på en p-plats vid E18 och saluförde trädgårdsmöbler och träskor kunde nog räkna, men hade ett personligt förhållningssätt till siffror. Vi stannade till och kom på att hela familjen faktiskt behövde nya trätofflor - alltså fyra par, á 95 kronor.
-Tackar! Dä blir 350 kroner, sa mannen.
När han såg min förvånade min la han snabbt till, med en blinkning:
-Ja kanske inte räkner så bra. Men ja säljer möe skor!
Ibland blir det både sträck och träck i räkningen.
Som fågelskådaren sa.
Copyright Klimakterihäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Eller han som sålde sill: Hur kan du få det att gå ihop om du köper för tre kronor kilot och säljer för två? – Ja se, det är mängden som gör´t.
SvaraRadera