lördag, juli 07, 2007

Det blev inte jag, det blev Svennis

Varför satsade jag aldrig på fotboll?
I teorin, åtminstone, skulle jag då kunna ha 40 miljoner kronor i årslön vid det här laget.
Det är förvisso sant att jag har en kort karriär som fotbollsspelare bakom mig.
Jag gick på en internatskola på 70-talet, och där dök den då tämligen revolutionära idén upp: vi skulle bilda en fotbollslag med bara tjejer.

En av grabbarna utsågs (möjligen av sig själv) till vår tränare och coach. Det var modigt, en klar självuppoffring, kemiskt ren från statuspoäng.
Varför jag ställde upp kan jag inte minnas, kanske berodde det på att jag ansåg att jag hade (och även av andra ansågs ha) ett visst bollsinne. Men jag hade definitivt aldrig rört en läderkula med en tå.

Vår tränare Åke kallade till samling på en gräsplan.
Vi kom, i shorts och gympadojor, några med entusiasm i blick, andra som till exempel jag med viss skepsis, som förmodligen speglade sig i hela kroppshållningen.
Nu skulle vi dribbla i zigzag-bana, vi skulle öva tillslag med fotens sida, vi skulle göra rusher på det hala gräset, vi skulle göra sit-ups och armhävningar som hemläxa.

Vårt lag skulle efter en full och helhjärtad satsning bli en sensation i Norrlands idrottsvärld – Umeå IK hade ännu inte satt ihop ordet ”damer” med ”fotboll”, Marta var inte ens påtänkt där borta i Brasilien. Öxabäck hette den enda klubb som lyckats med sin tjejsatsning, svenska mästare år efter år.

Om jag minns rätt så hörsammade jag kallelsen även till det andra träningstillfället. Läxan hade jag nog inte gjort, däremot hade jag haft lite ont i fötterna och kände av träningsvärk också på andra ställen – detta trots att jag på den tiden var i ganska gott trim rent allmänt sett.

Tredje gången det var dags att jobba på framtiden som fotbollsstjärna spöregnade det. Jag stannade inomhus. Vet inte säkert, men tror att Åke stod ensam i blötan nere på gräsplanen, förgäves spanande efter sina adepter.
Det blev aldrig någon fjärde gång.

Summan av kardemumman är att det är svårt att finna de stora likheterna mellan mig och Svennis. Alltså är det kanske inte heller så konstigt att vi ligger ganska långt isär även lönemässigt.
Men det gnager lite, det gör det.
Om jag bara inte hade gett upp så lätt…?

Copyright Klimakteriehäxan

Mer om Sven-Göran Eriksson, mera känd som Svennis, och hans guldkantade treårskontrakt som tränare för Manchester City finner du både här och här!
UPPDATERAT
Jag bluddrade lite med siffrorna. Nu är det rätt. 40 miljoner om året i tre år, totalt 120 millar.

4 kommentarer:

  1. Anonym2:07 em

    Det gäller att läsa innantill oxå.
    Årslön 40 miljoner gånger treårskontrakt ger 120 miljoner.

    SvaraRadera
  2. Aj då, fort men fel är en del av mitt liv. Ändrar tillbaka! Tack för påpekandet!

    SvaraRadera
  3. Anonym3:07 em

    Bollsinnet ligger tydligen i familjen och den yngre kvinnliga generationen gav ju inte upp vid fjärde försöket. Och hade trots den aktiviteten tid att plugga och bli student. Sport är nyttigt och bra - men jag är för gammal för det nu och kollar helst på TV. Fån bekväma soffan. Latmask, jag.
    Nice w/e to all and sundry!

    SvaraRadera
  4. Anonym3:12 em

    f-´R´-ån bekväma soffan ska det klart vara -jag lider också av fort men fel finger-syndromet.
    Det är våra hjärnor som är slöa, Häxan :o)

    SvaraRadera