JOBBONÄR
-Se där en för mig alldeles ny titel som dök upp i nyheterna härom kvällen. Står för en person som fortsätter jobba åtminstone deltid efter uppnådd pensionsålder. De/vi är vid det här laget ganska många, cirka 350 000 kom man fram till i en undersökning nyligen!
Från Enligt O hämtar man på onsdagar veckans kulturfråga (om man vill förstås). I dag skriver hon: "Jag kör vidare med jultemat och den här gången handlar det om annan julig kultur än just böcker. Två frågor varav en kan göras helt ojulig om så önskas."Vilken är din favorit bland filmer och tv-serier som utspelar sig under jul? Här måste jag svara med flera, alla återkommande i SvT. Julavsnittet av tv-serien "Svensson, Svensson" får mig att skratta, år efter år. "Kan du vissla Johanna?" gör mig rörd, år efter år. Och "Karl-Bertil Jonssons julafton" är jättefin, år efter år! Fast det är förstås inte alls säkert att jag tittar på alla tre på julafton. |
| Per Oscarsson har huvudrollen i fina "Kan du vissla Johanna?" efter boken skriven av Ulf Stark. Bild från SVT. |
"Vita tänder" (White Teeth) av Zadie Smith tar läsaren till invandrartäta kvarter i London, där en importerad kultur ofta får råda, och dessutom krockar med den brittiska. Smith var bara 25 när boken kom ut 2000 och ordet "migrationsproblematik" knappt var uppfunnet. Redan då en märkligt "färdig" författare.
"Den vita tigern" (The White Tiger) av Aravind Adiga förflyttar oss till en ännu mer exotisk miljö, i Indien, där romanens huvudperson är chaufför hos rika människor. En fascinerande debutroman som fick fina Booker-priset 2008.
På tredje plats hamnar vi i Köpenhamn, via Vita Andersens "Håll käften och var söt" (Hold kjeft og vaer smuk), eller "Vilken hand vill du ha?" (Hva'for en hånd vil du ha). Författarens egen, inte särskilt lyckliga, barndom har spelat in. Andersen har spelat stor roll i den feministiska debatten inte bara i Danmark. Väldigt läsvärd!
"Folk vill inte trängas i butiker längre. Nu trängs de där paketen lämnas ut i stället."
-Robert Aschberg, som bland mycket annat skriver krönikor i Aftonbladet, kommenterar uppmaningarna att handla på nätet inför jul och undvika rush och trängsel i vanliga affärer. Läs gärna hela hans text, den är bra!
IORISM
-Det är Jan Scherman, en gång inrikespolitisk reporter, sedermera chef för TV4 och nu pensionär/frilansare, som skriver ilsken krönika på News 55 om en inställning som fått sitt namn efter Ior, den deppiga åsnan i Nalle Puh som efter ett "god morgon" gärna lägger till "om det nu är en god morgon". Det är det politiska ledarskapet i corona-Sverige Scherman kritiserar, bl a med anledning av Stefan Löfvens tal till nationen, direktsända i tv. Innehållet i de där talen är inte av bästa kvalitet, enligt krönikan: "Den verbala varmluften lyfter till nya och alltmer innehållslösa nivåer". Iorismen är alltså ett slags ledarskapsfilosofi som handlar om att skrämma skiten ur sina medmänniskor för det är först då som de kan tänkas förstå stundens allvar. Scherman rundar av sin attack: "Året 2020 riskerar att bli ett skammens år där de som borde skämmas inte ens rodnar lite lätt på kinden. Istället svär de sig fria."
Men det är en skämtare som varit framme och ritat en etta på skylten och därmed lurar busstrafikanter att väntetiden är längre än man tänkt sig. Tittar man noga syns ju skillnaden, men en hastig blick räcker för att väcka irritation – helt i onödan!
Det är extremt populärt att ta "selfies". Så när jag såg den här bilden i skylten hos ett galleri i Gamla Stan tänkte jag att den borde vara perfekt som reklam för en mobil, en modell med bra kamera ... Det är Jan Vermeers "Flicka med pärlörhänge" från 1600-talet som fått sin uppdaterade version, av en svensk konstnär vars namn jag (hittills) letat förgäves efter. Han (för det är en han) har i alla fall humor!
Filminspelningar brukar bjuda på en del intressanta saker att titta på. Mycket folk i rörelse, kanske en skådespelare man känner igen, kameror, lampor, ramper och vad det nu kan vara. Därför höjde jag rejält på ögonbrynen inför vad som uppenbarligen ska vara en pågående inspelning i Farsta-trakten. Om man får tro skylten, alltså.
Andra adventssöndagen är det i dag, och då är vi många som skyltar med traditionell adventsstake. Så även jag. Fast hyacinterna jag ställt framför staken är på väg att tackla av.
Via BP:s blogg Konst eller konstigt hittar du till fler bloggare som roar sig med att delta i projektet Skyltsöndag, som pågår året runt, söndag efter söndag!
Just nu läser jag "Där kräftorna sjunger" (Where the Crawdads Sing) av Delia Owen. Den valdes till Årets bok nyligen.
Just nu lyssnar jag på ny radioföljetong (äntligen!). My Holmsten läser Marguerite Yourcenars "En okänd man" (Un homme obscur) i översättning av Kajsa Andersson. Har just börjat, elva avsnitt finns. Tidigt i texten hittar jag också veckans mening!
Just nu tittar jag på frågesporter: "Alla mot alla" i Kanal 5 och "På spåret" i SVT 1. Frågan är om jag inte börjar bli lite trött på dem båda. Men jag gillar att försöka svara, det går sisådär. Musikfrågorna kan jag i princip aldrig.
Just nu längtar jag efter det mirakel som gör att Dottern kan komma hem i jul och slipper tillbringa helgen ensam i Oslo.
Bloggen Kulturkollo, nu nedlagd, startade traditionen med "just nu", en fingret-i-luften-notering att publicera första lördagen i varje månad. Eftersom jag är en envis typ har jag (ensam) hållit denna lilla gryta kokande, men nu har jag väl nått målet, antar jag, med det tolfte inlägget. Såvitt inte några fler vill ta upp grejen och köra ett just-nu-per-månad 2021? Hör av er i så fall! (Jag tror inte att jag fortsätter helt solo, men det här är ännu ett sätt att dela tips om böcker, film, radio, tv, saker som känns vettiga att rekommendera).
 |
| Decemberstämning hämtad i NK:s julskyltade fönster mot Hamngatan i Stockholm. |
Copyright Klimakteriehäxan
Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser, jag har hängt på Skriv-Roberts initiativ. Det ska vara en mening som fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, den kan vara allvarlig, eller överraskande på något annat sätt. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad ur "En okänd man" (Un homme obscur) av Marguerite Yourcenar. Meningen finns i bokens inledning och sätter förmodligen tonen för resten ... jag har inte kommit särskilt långt ännu. Inte direkt något uppiggande budskap, men i dessa pandemitider träffar det rätt, tycker jag.
De flesta människor kommer till världen utan större väsen och lämnar den lika stilla.
Copyright Klimakteriehäxan
En sak jag verkligen saknar under pågående pandemi är att få gå på bio. Vill sjunka ner i en bekväm fåtölj i salongens förlåtande mörker och glida in i en historia, i ny miljö, kanske i en annan tid, men med härliga bilder och en spännande dialog.
Faktum är att jag inte har varit på bio sedan i mars, när jag flydde ett ösregn och såg den polska "Corpus Christi". Bra film, om än bitvis otäck. Fast jag höll mig torr. Och i salongen med åttio stolar var vi två (2) tanter ... för det här var när coronaviruset hade börjat sitt segertåg över världen.
Filmen bygger på boken "La vie devant soi" av Romain Gary, en bok som jag lustigt nog har oläst hemma i hyllan, på originalspråket franska! Inköpt i Paris, på rekommendation av en francofon kollega som påstod att mina språkkunskaper skulle räcka. Nu blir det nog filmen först i alla fall ...
Det är Elisa Matilda som satt mig på filmspåret, eftersom hennes fem fredagsfrågor handlar om upplevelser i den där biofåtöljen, vare sig den står hemma i vardagsrummet eller i en salong på stan.
"Tar en Bia Hoi på söndagskvällen. Enormt populär vietnamesisk färsköl på fat á tre-fyra kronor glaset. Inte särskilt stark, bara någon procent mer än liberalerna."
-Nyss avgångne ledaren för vänsterpartiet Jonas Sjöstedt har inlett sitt nya liv i Vietnam där hans fru arbetar. Men han håller naturligtvis ett öga på den svenska politiken också i sitt nya liv ... därav denna tweet, som fick mig att le (även om Nyamko Sabuni förmodligen kan hålla sig för skratt). Liberalerna fick i den senaste väljarundersökningen från Sifo sitt sämsta resultat sedan mätningarna började och ligger stadigt under 4%-gränsen som krävs för att ta plats i riksdagen.
Årets julhelg är hyfsad, om man tittar på hur dagarna infaller. Julafton på en torsdag betyder att den som vill vara långledig inte behöver ta jättemånga semesterdagar. Och visst är det väl lockande med lugna dagar! Mia i bokhörnan funderar i de här banorna när hon ger oss vår sedvanliga torsdagssyselsättning med sin helgfråga:
Är det något du längtar efter att göra när det blir extra ledigt vid jul? Eftersom jag numera är ledig oavbrutet, en jättelång hemester, betyder en lång helg inte särskilt stor skillnad. Hoppas i alla fall på att se lite mer av Sonen och hans lilla familj. Hoppas också på en del vintersol, det piggar alltid upp och gör den nyttiga promenaden mer lockande!
Jag fortsätter i alla fall med en annan sorts julgodis, nämligen min tyrolersallad. Oslagbart god till både skinka, korv, sylta och köttbullar. Går också att smacka i sig alldeles för sig själv!
Copyright Klimakteriehäxan
Varför ska man vara inne om allt hopp är ute?
Om allt hopp är ute ska man väl inte vara inne?
Eller hur är det nu, egentligen?
Huvudsaken är väl att hoppet finns kvar, även om det är ute?
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Alla kommentarer
