Det var som fåglarna...

Jag gnäller ofta på kollektivtrafiken.
Med fog, enligt mitt sätt att se.
Glest mellan turerna, man får oftast stå som packad i en sillburk, dålig ventilation, omöjligt att läsa eller lyssna på radio på grund av ljudnivån. Inte sällan fastnar bussen dessutom i trafiken, kollektivfiler till trots.

Men glada överraskningar KAN inträffa.
Som på 2ans linje i morse.
Mellan hållplatsutropen strömmade fågelkvitter ut i högtalarna. Kvillrande glada toner.
Härligt! Plötsligt bröt höstsolen genom molntäcket. Doften av fuktig mossa och frestande kantareller kittlade näsan. Ja, det kändes i alla fall så.

Minns i samma ögonblick t-baneföraren som överraskade ett helt tågsätt med att uppmana passagerarna att titta på den vackra utsikten när vi körde över Tranebergsbron. Och den glade mannen bakom ratten på 62an som sjöng en aria med klar tenorstämma när han svängde förbi Kungliga Operan.
Det finns alltså tillfällen när det är helt OK att åka kommunalt.

Copyright Klimakteriehäxan