torsdag, december 08, 2005

Härligt med beröm!

-Fantastiskt.
-Jättebra.
-Absolut toppen.
Superlativerna haglade bakom min rygg.
Där på bussen, i morgonrusningen, hade hon just träffat en bekant för första gången på länge.
Han kände inte till att hon hade flyttat.

Hon bytte adress för ett par månader sedan. Till min gata. Vi är alltså grannar, fast i olika hus.
Och det visar sig, att ett bättre ställe att bo på kunde hon inte tänka sig. Det spelar inte ens någon roll att det tar henne uppåt 45 minuter till jobbet, enkel resa. Och inte gör det något att bussen bara går två gånger i timmen på kvällen.
Helt enkelt finns det bara plus.

Då upptäcker jag att jag sitter där och tar åt mig. Det känns som om det är jag som får beröm, högst personligen. Trots att kvarteret ritats för länge sedan – och trots att jag, även om det varit sprillans nytt – inte skulle ha haft minsta finger med i spelet.
Visst tyckte jag också, när vi packade upp våra flyttkartonger, att vi hamnat på en fantastiskt bra ställe. Men ni vet hur det är: man ser inte skogen för alla träd. Man glömmer att uppskatta det gamla invanda.

Ibland är det bra med en liten påminnelse.
-Vi bara supertrivs! sa damen på bussen.
Fattar ni hur bra jag bor?
Tack för berömmet, jag tar det personligt!

Copyright Klimakteriehäxan

1 kommentar:

  1. Ja ibland är det bra att inte ta saker förgivet utan stanna upp och summera tillvaron..
    Fast vem gör det utan att bli påmind???

    SvaraRadera