Östen Warnerbring är död, 71 år gammal, mitt under ett engagemang på Kanarieöarna. När nyheten når mig inser jag att jag faktiskt inte ägnat hon en endaste liten tanke sedan 70-talet. Det var då han var stor, på varenda Svensktopps-lista, i vartenda underhållningsprogram i tv. Hans spelade klarinett, spexade, pratade skånska och, förstås, sjöng.
Nu låter radion honom sjunga en avskedsstump, en bit ur ”Glöm ej bort det finns rosor”.
Då inser jag att Östen med Rösten faktiskt var just det hans smeknamn sa – en alldeles utmärkt röst. Som alltså tystnat, mitt emellan två shower för turistande svenskar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag har aldrig varit nån anhängare av Östen - men det där med "stor", jag trodde länge att han var väldigt lång, tyckte han såg gänglig ut. Och gapade stor när jag såg honom live, hur kort han var.
SvaraRadera