söndag, januari 11, 2009

Barr och blommor

Julen sjunger på sista versen, i alla fall för oss som låter tomtarna härska fram till Knut. Granen dricker fortfarande vatten lika törstigt som på julafton, hyacinterna är slut, amaryllisarna på upphällningen. Glögg finns det som vanligt kvar till nästa december, nu är det snart dags att - mot bättre vetande - bära hem den första semlan.
Men det är det där med granen ...

Vår julgran blommar, för andra gången på alla år såvitt jag kan minnas. Jo visst, den barrar naturligtvis samtidigt, men det är det där med blommorna som väcker min medkänsla. Lite skäms jag också: här har vi släpat hem ett träd som, om det fått stå kvar i skogen och växa, hade kunnat komma till mycket bättre nytta. Samma känsla som när jag på något kontor (”papperslöst”) tittar på högen med utprintade ark med en enda rad på, papper som ingen behöver utan bara slänger – tror folk verkligen att skogens alla träd bara står där för deras skull?

Julgranen bereder oss i alla fall glädje och njutning, även innan den visar prov på sin livskraft genom att i så gott som varje grentopp presentera en liten blomma.
Var och en är förstås ett konstverk i all sin oansenlighet. Man ser dem nästan inte. Det är lite som med människor: kanske gör de inte så mycket väsen av sig och sitt, men om man tittar efter lite noggrannare finns både kvalitet, skönhet och finess där.
Och med tiden så barrar ju även vi, på sätt och vis.

Dessutom får människans och julgranens historia likartade slut: vi slängs ut och eldas upp, och någonstans på vägen sjunger någon en passande melodi också.
Som Dottern sa när vi hade begravt en gråsparv och hon tyckte att en sång var på sin plats:
-Vi kan väl ta den där ”Ja må du leva uti hundrade år”!?
Bra tänkt. Fast hopplöst, i alla fall när det gäller gråsparvar och julgranar.

Copyright Klimakteriehäxan

17 kommentarer:

  1. Här¨åker granen ut idag! Och allt annat som påminner om julen...

    SvaraRadera
  2. Granen hos päronen åkte ut strax efter nyår, min lilla svarta plastgran åker förhoppningsvis idag men jag lovar ingenting.

    SvaraRadera
  3. Anonym11:34 fm

    Genom att ta in en julgran bjuder man också in trädandarna att fira ljusets återkomst i värmen och vacker festskrud. De vill ju naturligtvis tillbaka utsedan när festen är slut. Om trädandarna är glada växer skogen bättre ;)

    SvaraRadera
  4. Jag minns en helt otrolig gran vi hade ett år för en massa år sen. Den började växa och inte lite heller. När julen var slut fanns över hela granen ljusgröna långa skott på varje gren.
    Vi klädde av den allt pynt men hade inte hjärta att slänga den....det stod där och växte och skotten var 1 dm långa i mitten på februari då vi var tvungna att slänga ut den. Vi skulle fira makens jämna födelsedag och då fick vi ta ut den.

    SvaraRadera
  5. Anonym12:31 em

    Har varit med om samma som Bloggblad. Långa ljusgröna, riktigt vackra skott! Granen mådde hur bra som helst. hade man kunnat hade man vealt plantera den igen haha...snacka om recykling!

    SvaraRadera
  6. Anonym12:35 em

    Varje årr när granen släpas hem undrar jag varför. Egentligen, en bit barrskog i varje slott och koja. Ändå gör jag det av tradition men som sagt skum sedvänja är det i mina ögon.

    SvaraRadera
  7. Jag firade julafton nr 2 igår hos svägerskan som råkade vara bortrest när det begav sig för några veckor sedan. Det fanns fin äkta gran,glögg,nubbe och sill, vi sjöng hej tomtegubbar....

    SvaraRadera
  8. Anonym2:04 em

    Plantera om´en om´en blommar, stackars gran. Finns det liv finns det hopp. Plantera utomhus så klart. Å vattna. Gödsel också.

    Och Kimmi: visst menar du väl K-häxan, inte Bloggblad för bloggblad kastar ut sin gran skott eller inte.
    Och VG - överlever trädandarna kremering? Bara undrar, för jag har öppen spis och bränner mycket ved för värmens skuld. Gran och andra trädsorter.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Jag har också slängt ut en totalt obarrande gran i dag. Men nu räcker det med pynt och tjafs.

    SvaraRadera
  10. Anonym6:10 em

    Vår icke barrande gran åkte ut i fredags! Jag vill ha in ljuset i mitt liv igen, krypa ur min vintermys puppa. Så då fick den åka ut och allt pynt upp på vinden. Nu har ljuset återvänt i mitt liv i form av rosa tulpaner på köksbordet.
    Förresten så hittade jag hit via din underbara bok och du må tro vad jag känner igen mig med tonåringar och allt. Jag har suttit och skrattat för mig själv igenkännande. Underbart!!

    SvaraRadera
  11. Anonym7:38 em

    Anonym - elda på du så länge du gör det för att du behöver :)

    SvaraRadera
  12. Granen har åkt ut idag för så var bestämt från början. Tyvärr. Det var en av de finaste granar vi haft på länge och den barrade inte ett barr ...

    Så vackra de små blommorna är. Ofta är det så. När man tittar närmare på små "oansenliga" ting är de unika och vackra :)

    SvaraRadera
  13. Anonym8:18 em

    Klart jag menar Häxan. Jag skyller på hånglet.

    SvaraRadera
  14. Anonym8:20 em

    Nä...inte det heller faktiskt. Det är Londongirl jag menar och ingen annan...

    Förbaskade hångel att få en att tappa huvudet, och annat, så fullständigt.

    SvaraRadera
  15. Ack ja, granstackarn måste ut, förstås, fast det blir på tisdag, skott och blommor till trots. Nog vore det väl fiffigt om man kunde sätta ut den igen - kanske i en riktigt stor kruka som kan komma in, år efter år???
    Välkommen hit, Nicolesperla, jättekul att du gillade boken!
    Kimmi, hångla på du bara, det kan ju vara jättetrevligt :-D

    SvaraRadera
  16. Anonym10:44 em

    Vacker växtkraft.

    SvaraRadera
  17. Och nu är de gröna skotten framme också ...

    SvaraRadera