Offer för gör-om-mig-trenden

Sitter på bussen. Mitt emot mig dimper en kvinna ner. Hon fångar mitt intresse. Utan fördröjning startar en process i min hjärna. Den är inspirerad av något av alla dessa gör-om-mig-reportage som jag sett, i tv, i tidningar. Det handlar om att upptäcka hur en människa ska kunna ta tillvara sina fördelar, och i bästa fall undertrycka saker som inte tillhör hennes bästa sidor. Damen mitt emot mig är ett perfekt ”offer”.

Håret kommer först. Det är platt, det är vitblekt med utväxt och trasiga toppar, det är oklippt, det är okammat. Kanske var det extra bråttom den här morgonen? Kanske var badrumsspegeln trasig? Och glasögonen! Så missklädsamma! Det finns hundratusentals bågar att välja på – tusen av dem skulle passa hennes ansiktsform bättre. Lite mascara och läppglans skulle också pigga upp. Till råga på allt är hon nagelbitare, en svår åkomma att bota, det vet jag av egen erfarenhet.

Sedan är det det där med kläderna. I sommarsandalerna har hon världens mest spruckna hälar, det hinner jag se när hon sätter sig. Byxorna är för korta. T-tröjan två storlekar för liten. Jackan var kanske snygg för några år sedan, nu är den bara säckig och färgen dessutom illa anpassad till själva människan. Väskan är en formlös säck.

Där sitter jag och gör om. Iväg med henne till frisören, så en sväng till en klädaffär – det går utmärkt med HM, Lindex eller Kapp-Ahl, jag tänker inte Armani eller ens Cos, så det behöver inte kosta skjortan. För jag inser naturligtvis att det kan vara en prislappsfråga. Och man kan definitivt fynda på ständigt pågående lagerrensningar, utan att resultatet skriker ”halva reapriset i mellandagarna”. 

Så där kan jag hålla på. Dömer ljudlöst och osynligt mina medpassagerares yttre, muttrar inombords om kläder som ser ut att spricka när som helst, om färgkombinationer som riskerar att framkalla blixtrande huvudvärk, kollar trashade jeans som knappt hänger ihop, irriteras av ylleluvor som står i stark kontrast mot vårsolens värme. Har drösvis med förslag som skulle göra helheten så otroligt mycket mer tilltalande.

Och medan jag sitter där och fortsätter min elaka granskning kommer nya passagerare på, andra går av. Antalet objekt för mitt projekt är outtömligt.

Så möter min blick plötsligt en annan kvinnas ögon. Hon är kanonsnygg, välvårdad ut i nagelspetsarna. Hela utstyrseln är genomtänkt. Allt funkar. Bara att gratulera.

Då ser jag vad hon (och förmodligen några andra) konstaterar när hon tittar på mig.

Slarvig frisyr, tänker hon. I tjockaste laget för jackan. I äldsta laget för den där tonåriga väskan. Skorna – bekväma kanske, men inte särskilt coola. Ta nåt med lite klack vetja! 

Raskt gör hon om mig från mitt vardagsjag till en långt tjusigare dam i övre medelåldern, med samma rätt som jag tidigare gjort om andra.

Bara att hacka i sig. Och kanske åtminstone ta fram hårborsten ... 

Dessutom är jag ganska övertygad om att vi är fler som drabbats av den här – ja ska man kalla det sjukan? Eller bara gör-om-mig-trenden?

Copyright Klimakteriehäxan