På önskelistan till Jultomten

Det är nästan midsommar.

Men jag ser fram emot jul.

I dag har jag nämligen sett den perfekta julklappen till mig, även om den måste öppnas i förtid (ja, det skulle funka som födelsedagspresent också, jag är ju ett vinterbarn).

Så vad önskar jag mig? Jo, en konsertbiljett, som vore jag en idolsugen tonåring. Det står nämligen i tidningarna i dag, att Kris Kristoffersson kommer till Sverige igen. Han var här för två år sedan och fick de mest lysande recensioner. En bekant reste många mil, till Skåne, för att uppleva honom, och garanterade att det var värt varenda krona, varenda tillryggalagd kilometer.

Den 13 november uppträder KK i Stockholm och då vill jag verkligen vara på plats. Visst sjunger han väl "Me and Bobby McGee"? Inte kan han låta bli att ge publiken "Help Me Make It Thru The Night"? Eller "This Old Road"? Där har ni bara tre låtar ur hans omfattande produktion, ballader som är oförglömliga. Det är en aning pinsamt (kanske) att erkänna, men faktum är att en gång satt jag på ett tåg och ägnade hela resan åt KK på cd. Och grät, inte oavbrutet men stundtals.

Han har väl inte världens bästa sångröst, åtminstone inte nu för tiden. Och visst, visst är det rätt så sentimentalt ibland. Men vad gör det? Han är ju fantastisk ändå! Ja, jag har till och med gillat honom på film, trots att han inte är klotets bästa skådespelare heller ...

Precis på midsommarafton blir Kris Kristoffersson 76 år. Det sas redan vid förra besöket att det förmodligen ingick i vad som skulle bli hans sista turné – och jag svor över min usla framförhållning som inte ordnat en musikalisk utflykt.

Men den här gången, snälla Tomten!?

UPPDATERING: Efter att ha sovit på saken har jag kommit fram till att jag nog ska ta tag i det här inköpet alldeles själv. Faktum är att jag aldrig, ens som riktigt liten, trott på Tomten.

Copyright Klimakteriehäxan