lördag, mars 16, 2013

Väskvänner emellan

Lykta på paradvagn från Hovstallet
- kanske i bruk i dag? Nej, inga
hästdragna vagnar, bara bilar visar det sig.
Kunglig begravning sätter sin prägel på Stockholm denna lördag. Huvudpersonen, som inte själv får vara med om all pompa och ståt, var en häftig dam med en otroligt fascinerande historia. Dessutom upphov till mängder av historier, många inte riktigt rumsrena men enligt samstämmiga vittnesmål levererade med sting och mycket glimt i ögonvrån.

Ett enda blixtkort möte med prinsessan Lilian har jag haft. Året var 2006 och man invigde en utställning av drottningens galaklänningar på Slottet – en helt makalös upplevelse för den som liksom jag tycker om vackra kläder. Kungahusets damer var på plats. Lilian, liten och nätt, trippade in och log mot alla kameror. Dessutom viftade hon glatt med en handväska modell större.

Och så hampade det sig att hon blev stående precis framför mig och våra blickar möttes. Jag tog tillfället i akt och sa något om den iögonenfallande accessoaren, som den väskvän jag är: en sån häftig sak, verkligen kul!
-Yes, isn´t it absolutely wonderful? sa prinsessan, fyrade av ett leende till och höll fram sin underbara väska så att jag kunde kolla den på riktigt nära håll innan hon övergick till att titta på Silvias festblåsor.

Jag kände igen den där väskan. Det skulle varje svensk som besökt London för sisådär tio år sedan ha gjort. För svenska turister hamnar ofta i området kring Bayswater, där hotellen är många, inte särskilt lyxiga men med överkomliga rumspriser. Mitt i alltihop Bayswater Road, kantad av butiker med massor av krimskrams: sjalar, t-tröjor, souvenirer, underkläder, kartböcker. Och väskor. Ja kanske är sortimentet fortfarande det samma, inklusive djurväskorna, jag har inte varit där på länge!

Inte vet jag var Lilian hade hittat sin. Men hon hade kunnat köpa den i en av de där billighetsaffärerna där kvalitet och stil är underordnade priset. Vilket inte gällde för Lilians övriga garderob och val av accessoarer.
Väskan pryddes av en hund, en lockig tredimensionell pudel med glittrigt halsband. En väska som bara en kvinna med humor skulle kunna använda ända in på 90-årsåldern.
Man får förmoda att det var en kungspudel.

Copyright Klimakteriehäxan

Om du vill läsa mer om dagens evenemang finns det information här och om hur det hela avlöpte läser du här.

4 kommentarer:

  1. Anonym3:02 em

    Tack för trevlig blogg. Igen.
    Gjorde inte du ett TV-program om utställningen i fråga? Jag tor att jag minns en tidigare blogg från det tillfället.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  2. Jo, det blev en halvtimme som hette "Festens drottning". Jättekul att göra - och rätt kul att titta på också, tror jag att jag vågar påstå! Bör fortfarande gå att se via Öppet arkiv på svt.se, tror jag.

    SvaraRadera
  3. Ingen dålig träff, den utställningen missade jag, långt från Hisingen...

    Men 2008 hann jag snabbt se prinsessan Lilian på balkongen på kungens födelsedag, hon mådde ju dåligt och försvann... Sonen (sönerna) spelade saxofon med Armeens Musikkår, då blev det oftare besök i huvudstaden.

    SvaraRadera
  4. Vilken rolig upplevelse! Jag är ingen rojalist men jag saknar Lilian som person.

    SvaraRadera