Tänker direkt på den allmänt hyllade "Den sista resan", långfilmen av Filip (Hammar) & Fredrik (Wikingsson). Mina förväntningar var, lindrigt sagt, låga, men jag visste att jag ville se den för att kunna ha en egen åsikt. Vilket ledde till att jag föll in i jubelkören! För värmen, för humorn, för hur det ofrånkomliga åldrandet hanterades.
Kommer på ännu en film som jag hamnade på lite av en slump: "Perfect Days". Berättelsen om en man som städar offentliga toaletter i Tokyos centrum. Väldigt lågmäld, fint foto, en historia om en familj som splittrats. Och då dessa otroliga toaletter! Gick ut från bion med en härlig känsla i kroppen. Bloggade om den för ett år sedan dessutom.
Allt åldras inte i skönhet som bekant, men jag tycker att det finns en brittisk dam från förr som har gjort det. För äntligen blev det av: under fjolåret lyssnade vi på hörversionen av "Lady Chatterley´s älskare" inläst av Sven Wollter, och det är ju en fenomenal roman! DH Lawrence gav ut den 1928. En för tiden märkvärdigt feministisk bok om makt, pengar, kärlek och komplicerade relationer. Upprepar vad jag tidigare påpekat här på bloggen: det är obegripligt att ingen skrivit en fortsättning på storyn, slutet är som gjort för det! Kanske hade Lawrence tänkt sig att skriva del 2 alldeles själv? Det gjorde han i alla fall aldrig. Synd.
 |
| "Lady Chatterley´s älskare" har förstås blivit film. Bilden ur en version från 2015. |
Inlägg
Sommartider - bio om Gyllene Tider och Per Gessle, såg med maken och andra sextioåringar, blev glad
SvaraRadera