tisdag, januari 14, 2025

I vårens färg: gult

Gult omslag ska det vara på böckerna som klämmer sig in i veckans tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Inte så enkelt faktiskt. Ett skäl till att min egen första bok, "Klimakteriehäxan", är gul (du ser den i vänsterspalten här, måste kanske scrolla?) var faktiskt att vi tyckte att få böcker fanns i den färgen, så då var tanken att min skulle synas lite bättre. Resultatet? Vet inte. 

Lite smutsgult är omslaget till "Den gula tapeten" (The Yellow Wallpaper), en kortroman av Charlotte Perkins Gilman. Det är en sorts psykologisk thriller om en nybliven mor som stängs in på en vind och vad är det egentligen som finns bakom tapeterna? En amerikansk klassiker från sent 1800-tal. Jag tyckte den var rätt obehaglig och tänker inte läsa den igen.

"En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) är en tidig roman av Nigerias Chimamanda Ngozi Adichie och den berättar om det blodiga och grymma kriget när provinsen Biafra ville bryta sig ut och bli en självständig nation. Deras flagga pryddes av en halv gul sol, därav titeln. En synnerligen läsvärd bok, ja nästan ett måste, rent av!

"Livet är kort, Rytkönen lång" (Elämä lyhyt Rytkönen pitkä) är en av Arto Paasilinnas skrönor som kan roa för stunden. Det blir en hejdlös taxiresa runt om i Finland. Här finns inget "budskap" man behöver gå och grunna på i efterhand (åtminstone har jag inte upptäckt något). Fina franska tidningen Le Monde har kallat Paasilinna för "Finlands Woody Allen" fast det tycker jag kanske är att ta i ... det citeras i alla fall på bokens baksida!

Ja, gulare än så här får jag inte till det. Gult har aldrig varit en av mina favoritfärger, om man inte tänker på skönheter som tussilago, vårlök, vintergäck och maskrosor. Ja ni fattar: jag har börjat längta efter våren nu när julen är slut! Gult är vårens färg!

Copyright Klimakteriehäxan

20 kommentarer:

  1. Den gula tapeten tänkte jag också på, men tänkte att det gör nog andra också... Jag ville tipsa om bra böcker som inte alla läst 🙂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade svårt att komma på gula böcker ö h t. Men nu när jag kollar hos andra så ser jag ju en del bekanta jag missat.

      Radera
  2. Men se där, jag har läst både den första och andra boken.

    SvaraRadera
  3. Alldeles tillräckligt gult, tycker jag. En halv gul sol har jag läst med stor behållning och Den gula tapeten har jag i läslistan. Paasilina är nog inte min kopp te.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Chimamanda är alltid bra. De andra två spelar i helt andra divisioner.

      Radera
  4. Det här med gult är konstigt. 60% av alla trädgårdsälskare gillar dom blommor du nämner - men vill absolut inte ha några gula blommor i sina rabatter...!? Iaf inte rabatter med bara gula blommor!!
    KRAM-Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klok iakttagelse, precis så är det ju! Möjligen med ett litet undantag för påskliljor?

      Radera
  5. Paasilinnas bok har jag faktiskt läst, men den passade inte mig alls. Det gjorde däremot En halv gul sol.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja mer olika varandra kan nästan inte två böcker bli! Paasiliinna är ruggigt ojämn.

      Radera
  6. De enda gula omslaget jag kom på spontant är boken "Jag är Zlatan". Du som gillar fotboll har säkert läst den. Fördelen med den gula boken var att många killar, inte minst de som led av dyslexi läste just den boken:-) Och omslaget stod utan tvekan ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har absolut läst Zlatan-boken men mindes lika absolut inte att den var gul!

      Radera
  7. har läst Den gula tapeten och naturligtvis En halv gul sol, som jag tycker är bland det bästa jag läst. någon kärlekshistoria minns jag inte däremot

    SvaraRadera
    Svar
    1. Chimamandas bok är helt enkelt lysande. Törs man säga lysande som en hel gul sol???

      Radera
  8. En halv gul sol vill jag läsa.

    SvaraRadera
  9. Ser man på! Jag har faktiskt läst alla tre :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland talar vi med samma tunga ... :-D

      Radera
  10. Har bara läst En halv gul sol. Tack för tipsen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är förstås den enda man "måste" läsa i min trio.

      Radera