Risken för dåliga recensioner är – tyvärr, eller vad jag ska säga – ett av villkoren för att ge ut en bok. /.../ Alla litteraturkritiker vet, och alla som inte är litteraturkritiker kan föreställa sig, att man skriver en negativ recension med blandade känslor. Det är å ena sidan stimulerande, till och med roligt, att få underbygga och vässa sina argument. Antipatin man kan känna mot en dålig bok ger energi och formuleringsglädje. Å andra sidan tänker man förstås på författaren, det är omöjligt att inte göra det om man har minsta uns av empati: vad ledsen hon kommer att bli. I efterhand kanske man tänker: Var boken verkligen så dålig? Tänk om det var jag som hade en dålig dag?
-Det pågår en ganska inflammerad debatt om böcker, recensenter och recensioner för närvarande. Hur elaka får omdömena vara? Hur är de underbyggda? Har recensenten ens säkert läst det hen bedömer? (Långt ifrån alltid, skriver Daniel Sjölin, själv drabbad av en rejäl sågning). Kan och får en sågad författare försvara sig? Det här är ett inlägg av Greta Schuldt i Dagens Nyheter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar