När vård förvandlas till poesi

När en offentlig person råkar ut för något dramatiskt blir det per automatik rubriker. Mera sällan skildrar huvudpersonen själv sina upplevelser. 

Bild från TV4.

Men när Göran Greider, journalist, författare, poet, debattör och politisk chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten drabbades av aggressiv blodcancer beslutade han sig uppenbarligen för att bli herre över sin egen historia. 

Vi känner honom från otaliga tv-program och mängder av debattartiklar, minns hans iögonenfallande vildvuxna vita hårman och hans välformulerade inlägg, ibland skarpa som knivseggar, ibland sammetsmjuka – som när han nämner sin hund eller sin dotter Ellen.

Håret har han tappat under behandlingen, men skärpan har han kvar, och han fortsätter skriva i sin tidning, samtidigt som han ger intervjuer om sin cancer och sin syn på vården.

Från sin sal på Nya Karolinska sjukhuset i Solna skriver han nu sina dagsverser, som han dag för dag alltsedan den 6 februari publicerar på Facebook, där han har nästan 14 000 följare. Han förklarar i Svenska Dagbladet varför:

–Det är ett bra sätt för mig att landa varje dag i någonting. Det är terapi. Det är förresten det finaste ordet jag vet! När man ser att en rad man skriver ner lyser i skymningen. Känslan av enstaka rader som får ett slags horisont runt sig, utan att det var meningen. Det är det roliga med att skriva.

Hittills har det hunnit bli 68 dagsverser, den senaste är från i går. En reflektion kring blod och krukväxter och poesi ... här är den!

Dagsform (68)

Ligger och tar emot

en påse blod och identifierar mig

med den över- eller undervattnade

fredskallan i sjukhusfönstret.

Pratar med sköterskan om bra blommor

i fönstren och jag förordar

som vanligt begonior

och hon undrar Tantblommor?

Åh, begonia, du och dina många

fantastiska sorter behöver upprättelse!

När läkare kommer pratar vi

om Dan Andersson som kallade vårens

alla blommor i Skattlösberg för rosor.

Tidigare, den 19 februari, skrev Göran Greider och publicerade denna som jag tycker väldigt mycket om:

Besvärar dig den där ringen, undrade läkaren och såg på mitt ringfinger. 

Händerna hade svullnat till två boxningshandskar. 

Vi har en särskild tång om den måste bort. 

Jag har haft ringen i trettio år. 

Jag har aldrig tagit av den. 

Jag har sett den glänsa i Berits hand när jag hållt hennes hand. 

Den har lyst fram ur den mörka mull som täckt mina händer när jag förbättrat jorden. 

Den måste bli kvar på ringfingret.

Copyright Klimakteriehäxan (och Göran Greider förstås)

Veckans mening – om att må dåligt

Om man tänker tillbaka på sådant man läst i veckan som gått kan det tänkas att man hittar det som kan bli Veckans mening här på bloggen. Det är Skriv-Robert som tagit initiativet, bara att hänga på! Och den mening man väljer att lyfta fram ska ha något litet extra. Kanske är den kul, kanske är den en aha-upplevelse, hur som helst ska den få läsaren att hejda sig ett par sekunder extra. Den här gången har jag fastnat för något ur en intervju i Dagens Nyheter med leg psykologen Åsa Kruse, en trösterik rad. Hon talar om en realitetsanpassning som saknas i den moderna människans jakt efter lyckan. Kanske borde vi tänka efter och ta det lite lugnt innan vi rusar vidare?

Livet måste inte vara storslaget – det är normalt att må dåligt ibland.

Copyright Klimakteriehäxan

Från knopp till tå

 Ja just så lyder temat för denna veckas fem fredagsfrågor från Elisa Matilda.

1. Hur känns det i kroppen den här veckan? Tack bra! Njuter av den lilla ömheten i armen, en effekt som den efterlängtade vaccinsprutan orsakat.
2. Vad gör du för att träna knoppen? Vet inte om det kallas träning, men sudoku, korsord, "Nian" i SvD och några spel jag har i mobilen som kräver viss tankemöda.
3. Vilken typ av aktivitet gör en dålig dag till det bättre? Interaktion IRL med någon människa som jag gillar.
4. Vad är vardagslyx för dig? Kallar det inte för lyx, men ändå: god mat, god läsning, ett glas bubbel (fast det får nog vänta till helgen).
5. Hur känns det i sinnet om våren? Förhoppningsfullt. Kanske får vi en fin sommar, med sol och mycket bad och trevligt umgänge? Och mindre covid?

6. 

   En annan sorts knopp.

Copyright Klimakteriehäxan

Hur viktigt är en boks omslag?

Man vet hur boken man söker ser ut. Men den går inte att hitta. Kanske, ja troligen, beror det på att man gett den ett nytt omslag. Varför byter man omslag på böcker?

Det är Mia i bokhörnan som undrar, i sin återkommande helgfråga. Och visst kan man undra, inte minst med tanke på att för den som ger ut böcker idag är omslagsdesignen en relativt tung kostnad.

När jag tänker på saken och på olika utgåvor jag sett tänker jag att det helt enkelt handlar om att hitta en ny publik. Titta bara på gamla klassiska flickböcker! Tjejerna får nya frisyrer, ny klädstil, nytt allting. Kulla-Gulla böckerna är ett bra exempel. Eller tänk på nyutgåvorna av Selma Lagerlöfs klassiker, de som nu fick omslag med blommor ur systrarna Jobs produktion, bilder som definitivt tilltalar många som aldrig skulle ha kastat ett öga på något diffust svartvitt.

Skojigaste exemplet som jag nämnt flera gånger förr är Harry Potters genombrott: eftersom så många vuxna läste om honom gjorde man en speciellt utgåva med omslag som inte skulle se barnsliga ut ... och därmed kunde man läsa boken på t-banan utan att skämmas ... så hette det i alla fall.

Lustigt nog har omslagens betydelse inte alls trängt igenom i Frankrike, så vitt jag förstår. Där står bokens titel och namnet på författare och förlag och sällan särskilt mycket mer, men de säljer böcker ändå! 

Nu tror jag i och för sig att även fransmännen är på väg att satsa mer på sina bokomslag. Vill minnas att Stieg Larssons serie om Lisbet Salander inte såg ut som Annie Ernaux underbara roman "Sinnenas tid" (Passion Simple) på bilden här bredvid. Jämför med det svenska omslaget till samma historia! Minns att det var just omslaget som fick mig att slå till, detta var den första bok av Ernaux jag läste. Det har blivit fler.

Bonusfråga: Har du haft en bra påsk? Jo då, tackar som frågar, den var lugn och ganska behaglig!

Copyright Klimakteriehäxan

Cykeldags och andra vårtecken

 Dags för ett stort beslut: ska jag också ta ut cykeln? Eller ska jag fortsätta gå?

Knoppande träd mot blå himmel. Ljuvlig syn!

Sol, vind och vatten är det bästa som vi vet ...

Några påskliljor har tjuvstartat i "min" tulpanbacke.

För sisådär trettio år sedan deltog jag i barnvagnsrallyt längs med Årstaviken. Så himla
mysigt att ses, ta en fika och prata bort en stund under barnledigheten!

De finns där, bladen som snart ska göra världen grön.

Copyright Klimakteriehäxan

Radarpar i deckarvärlden

Påsktider är deckartider, även om en kriminalhistoria kan sitta jättebra när som helst under året när man känner behov av den sortens underhållning. Enligt O undrar i veckans kulturfråga Vilket radarpar från deckarvärlden gillar du bäst?

Jo det ska härmed avslöjas: jag tycker att de två superungarna i Lasse-Majas detektivbyrå är suveräna. Det är Martin Widmark som "uppfunnit" duon och barnen älskar de här böckerna! Det har faktiskt blivit ett 30-tal titlar. Toppar utlåningslistorna på biblioteken, säljer jättebra.

Det började med "Diamantmysteriet" 2002 och sedan har det bara rullat på i rekordfart. Långfilm och en julkalender i tv har det också blivit. Widmark är väldigt smart när han tar upp en rad nutida samhällsdebatter i sina texter. Här finns både homosex- och integrationsproblematiken, till exempel.

Ska jag kika bland vuxenböckerna också, så ligger ännu en detektivbyrå bra till: "Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith. Mma Ramotswe, Botswanas första kvinnliga privatdetektiv, och hennes sekreterare Grace Makutsi tar sig an kriminaliteten på ett inte så traditionellt sätt, medan de ständigt har en mugg med rooibosté nära till hands. Även den här serien har blivit tv.

Copyright Klimakteriehäxan

Som en stor lotterivinst!

Det kändes som jag hade tagit hem storvinsten i ett lotteri. 

På skärtorsdagen ringde det i min mobil. 

-Hej, sa en vänlig kvinnoröst, jag heter Olivia och ringer från din vårdcentral. Jag undrar om du vill komma och få en vaccinspruta mot covid 19? 

OM jag ville! /.../

Fast lite smolk i bägaren uppstod när jag rapporterade min lycka till en (ännu ovaccinerad) väninna. 

-Grattis, sa hon först. Sedan la hon till: -Du vet vad det är för dag i dag va? 

Oj. Skärtorsdagen var den 1 april, dagen när man FÅR luras. /forts/

Inbillar mig att många som läser detta förstår min glädje, även om jag vet att folk faktiskt blir vaccinerade i en ökande takt. Nu heter det ju att leveranserna ska bli större för att eventuellt komma upp i utlovade mängder.  

Inte en dag för tidigt, hur som helst. Längtar efter att slänga de där eländiga munskydden som inte gör någon människa glad (eller vackrare heller för den delen – eller förresten kanske det ändå??? :-D).

Du läser hela min text på News 55, klicka bara här! 

Copyright Klimakteriehäxan

När det bara blir en enda bok

Tiden för påskekrim är över för denna gång. Nu ber Ugglan oss att peka på böcker av författare som jag bara läst en bok av. Visst!

Hon fick Nobelpriset i litteratur 2018 bl a för "Styr din plog över de dödas ben". Men för mig var den en stor besvikelse. Jag vill inte läsa mer av Olga Tocarzcuk. En plattare upplösning av en intrig än den hon totade ihop är svårt att finna.

"Dödssynden" (To Kill a Mockingbird) av Harper Lee är en klassiker som jag tror att fortfarande alla amerikaner läser i skolan. Om den modige advokaten i Södern som står upp mot rasförtrycket. Berörande! Harper Lee är USA:s största one-hit-wonder-författare. Visserligen kom ännu en bok ut efter hennes död (trots att den var skriven före "Dödssynden") men den har jag inte letat upp. "Ställ ut en väktare" (Go Set a Watchman) heter den om du blir nyfiken.

"Ro utan åror" är på sitt sätt också ett one-hit-wonder. Ulla-Carin Lindquist skrev den fast det är ingen roman, men en bok vars tillblivelse jag var en stor del av, något jag är väldigt stolt över. Ulla-Carin berättade om sitt liv som slutade tidigt eftersom hon drabbades av ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros, en av de grymmaste sjukdomar som finns. När jag la det allra första tryckta exemplaret vid hennes händer (hon kunde inte hålla den) mimade hon till mig: Jag vill skriva mer! Det fick hon inte. Men den blev en stor internationell succé. Till den som inte läst rekommenderar jag å det allra varmaste hennes enda bok. Stark och tankeväckande läsning. 

Copyright Klimakteriehäxan

Nytt aprilväder!

Kom inte och säg att inte saker och ting blir bättre ibland! 

Min påskkärring flög i snöyra och ilskna kastvindar i går, på annandagen. Men i dag, när helgen är slut och kärringen faktiskt är tänkt att landa, då är himlen så trevligt blå igen och luften verkar inte ha riktigt lika bråttom.

Nytt aprilväder, helt enkelt. Det tackar man för.

Copyright Klimakteriehäxan

Aprilväder

Annandag Påsk. Snöyra utanför fönstret. Husets enda påskkäring flyger visserligen inomhus, men bakgrunden är inte vårlig utan snarare vintrig. Visst vet vi att det finns något som kallas aprilväder – men var detta verkligen nödvändigt? 

I går var det fortfarande så vackert, om än blåsigt. Promenerade med en väninna och vi tänkte hitta en kaffeslurk, men inget fik med utebord i sol var öppet. Vi fick offra oss och ta ett glas prosecco i stället ... det kändes väldigt bra!

Nu ser jag en ensam kille där ute som trotsar vädret, antagligen är röksuget starkare än obehaget i snöyra. Han har dragit upp luvan till skydd. Önskar att "mina" tulpaner också kunde krypa in i något för att slippa det kalla vita ...

I krokusdalen fortsätter det att blomma, ännu mer intensivt i går, nu i sista andningen. Och för oss som inte är pollenallergiker är det en fröjd att se träden som börjar slå ut.

Tror att detta blir en innesittardag, faktiskt. Men värre öden har man väl drabbats av, det finns ju både böcker, korsord och tv, dator och telefon! En bra dag att ringa lite trevliga människor och prata bort några minuter, kanske!

Copyright Klimakteriehäxan (ej att förväxla med Aprilhäxan ...) 

En skylt om framtiden

Detta mina vänner är skylten som berättar hur resten av år 2021 kommer att se ut i min lilla värld. Det pågår stambyte i vårt hus. Vi är sist av alla i en stor bostadsrättsförening som ska igenom denna skärseld. Man har börjat i kåkens andra ände.

I ungefär två månader är det toa och dusch i baracker på gården som gäller, nödvatten i trapphuset och hantverkare överallt. Lägg därtill riktigt mycket oväsen i en redan innan tämligen lyhörd byggnad, och vem som helst fattar att ordet "husfrid" totalt saknar täckning. 

Vi räknar med att fly till Barndomslandet men hoppas att vi ska ha nytt och fint i kök och badrum till jul. Det blir säkert/förhoppningsvis bra när det är klart, men vägen dit känns lång och inte riktigt rolig ... galet dammigt lär det också bli överallt i hela bostaden. 

Där fick ni en bit av den bistra verkligheten som bidrag till bloggstafetten Skyltsöndag. Ni hittar som vanligt fler skyltande bloggare via BP. Tycker det är läge att slänga med en uppiggningsskylt i repris.

En helt annan sorts framtid möter jag på söndagspromenad i det vackra vädret! Naturen skyltar med det finaste den har: vårblommor!

 

Mitt sällskap på balkongen, med bok och korsord.

Copyright Klimakteriehäxan

Glad påsk! (med olika höns)

Har denna höna tröttnat på allt tjat om ägg så här i påsktider? Visst ser hon lite irriterad ut? Kaj Stuart-Beck har gjort henne, i keramik. Men trots att jag har pippi på fåglar lyckades jag hejda mig, så jag har inte köpt henne. Finns annars för den hugade på Arvika Konsthantverk.

Ägg äter jag däremot, så gott som dagligen. Inget "påskigt" över dem, alltså. Nyttig och god mat! Går dessutom att variera nästan i oändlighet. Min favorit är, det vet ni redan, bananpannkaka.

Alldeles oavsett hur denna påskaftons meny ser ut ber jag att få önska er alla gladast möjliga helg, och tar en mer stillsam och traditionell höna till hjälp. De stora kycklingarna är av marsipan (som hårdnat, de var för fina att ätas upp) och de små av glas. Inuti stora hönan dock inget godis, för tillfället i alla fall ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om tankeverksamhet

Veckans mening hämtar jag ur veckans läsning, efter initiativ av Skriv-Robert. Kul om fler hänger på! Det ska vara en mening som får läsaren att hejda sig om än aldrig så lite. Kanske är den rolig, kanske är den sorglig eller, som i den mening jag väljer denna gång, helt enkelt tankeväckande. För den här frågan dyker upp i "Tuktans ljuva år" (I beati anni del castigo) av Fleur Jaeggy, en roman som jag nu är mitt i (men inte är entusiastisk över). Bra fråga, menar jag, som inte har svaret, fast spontant vill jag säga nej. Vilket är ditt svar? 

Kan man tänka utan ord?

Copyright Klimakteriehäxan

Frågvist om framtiden

Elisa Matilda har fem frågor redo även denna fredag, som råkar heta lång-. Men det där med att ingenting roligt fick hända den här dagen, det är i alla fall historia nu. Och att svara på hennes fredagsfrågor är ju inte tråkigt, även om inget är svårare än att sia om framtiden, det är fastslaget en gång för alla. Men hur som helst:

1. Vad kommer du att göra om två timmar? Vara nyduschad efter en promenad och pyssla med middagsmaten. Barnbarnet och hans föräldrar är på ingång!
2. Till när i framtiden skulle du vilja hoppa? Till dagen när pandemin är utrotad och man kan leva lite friare än nu, lite mer som förr. Glädjebud i går: Jag får vaccin på onsdag!
3. Hur tror du ditt liv har ändrats om fem år? Törs nästan inte tänka på det. Kan bara hoppas på god hälsa för mig och alla omkring mig. Fler barnbarn vore trevligt, fast jag är väldigt nöjd med det jag har. Och tänk om Dottern skulle ha flyttat hem till Sverige ...? Föga troligt, dock.
4. Vad tror du att du har börjat med om ett år som du inte gör idag? Det får bli en överraskning, även för mig själv. För jag vet inte.
5. Vad är något du vill göra när nuvarande restriktioner är borta? Resa! Till Oslo och hälsa på Dottern. Till Solen och hälsa på den. Till någon storstad och känna den på pulsen.

Copyright Klimakteriehäxan

Påskens läsning är en trio

Skärtorsdag. Strålande väder. Tulpanerna växer så det knakar i backen. Hos grannen finns blåsippor. Påskliljorna i köksfönstret sträcker på sig, en tydlig bit varje dag. Kylskåpet är proppfullt med helgens mat. Då så!

Vad läser du nu? Ja så enkelt och rakt på sak kan en helgfråga från Mia i bokhörnan vara! I mitt fall handlar svaret om en triss, bestående av ett nytt (för mig alltså) författarskap och två gamla bekanta. 

Nedladdat i mobilen som sällskap på promenad har jag en ny radioföljetong, "Tuktans ljuva år" (I beati anni del castigo) av Fleur Jaeggy. Hon är en 80-årig schweiziska som skriver på italienska, och den här boken har trettio år på nacken. Aldrig hört talas om vare sig bok, författare eller inläsare (Kristine Gulbrandsen). Har heller inte kommit så långt att jag vet vad jag tycker. Men boken är lovordad av andra.

I bilen lyssnar vi på Håkan Nesser, som läser sin egen roman "En helt annan historia". Den ingår i serien om kommissarie Barbarotti. Och Nesser är definitivt en författare som ska läsa sin egna böcker, det vinner både de och läsaren/lyssnaren på!

När det så kommer till papper så är jag i Olle Lönnaeus grepp. "Tiggarens hand" får mig att inse att denne journalist baserad i Malmö vet väldigt mycket om vad som pågår i den stadens marginaliserade områden. Gamla nyhetsbilder flimrar förbi i min hjärna när jag läser. Otäckt men bra. 

Copyright Klimakteriehäxan