Frihetens dag är här

"Det är som kosläpp" sa någon i tv i går kväll som en kommentar till att Sverige i dag lyfter covid-restriktionerna och låter oss återvända till det vi tror är normalt igen, när nu den efterlängtade frihetens dag är inne.

Jag skrev om hur det känns, fast en dag för tidigt kanske ... du kan läsa min fundering i dag också förstås! Scrolla eller klicka här!

Copyright Klimakteriehäxan

ABC-böcker

Ugglan & Boken har hittat ett nytt ämne för tisdagstrion, nu ska det vara A, B, C (en boktitel eller författare på varje bokstav). Det blir alltså inga traditionella ABC-böcker.

Alvtegen, Karin – som tyvärr inte längre orkar skriva på grund av sjukdom. Men de böcker hon gett ut har varit lysande utropstecken i krimnischen, som "Saknad", "Skugga", "Skam" och "Svek".

 

Blyton, Enid – var det månne hon som la grunden till mitt intresse för spänningslitteratur? För hennes Fem-böcker var ju otroligt spännande ... i alla fall när man var sisådär nio år ...

Clement, Jennifer – som enligt mitt sätt att se har ett Nobelpris som väntar. Har du inte läst henne så gör det! "En bön för de stulna" (Prayers for the Stolen) glömmer man inte. Om livet på landet i Mexiko, i skuggan av våld och brottslighet och med ständig misshandel av flickor och kvinnor. Väldigt nära verkligheten och omskakande.

Copyright Klimakteriehäxan

Är pandemin verkligen över?

Är vi tillbaka nu, i det som var för ett par år sedan? Är pandemin verkligen över? Är den besegrad? Dödförklarad rent av?

Några absolut säkra svar på de där frågorna finns nog inte. Men faktum kvarstår: de som antas veta bäst i sådana här ärenden, de har nu kommit fram till att alla restriktioner kan hävas. Fritt fram för folk att leva ett normalt liv helt enkelt! På onsdag börjar livet om på nytt! 

Fast det känns ändå som om något blir kvar. En liten tvekan som hejdar den där rutinmässiga kramen vi brukade dela ut lite till både höger och vänster, utan att mena särskilt mycket med den. Ett extra steg åt sidan i matbutiken för att undvika en krock vid fiskdisken. Längre avstånd till kunden som står före i kassakön. Munskyddet kommer förmodligen att ligga i handväskan ett tag till, för tänk om den bredvid mig på t-banan börjar vrålhosta … Flaskorna med handdesinfektion kommer nog också att finnas kvar. Men stockholmarna får gå på bussen genom framdörrarna igen.

Visst var det som om en stor propp lossnade när beskedet kom. Firmorna som hanterar biljetter till allehanda evenemang blev nerringda, biljetterna gick åt i svindlande fart. Resebyråerna invaderades både på nätet och på befintliga kontor: vi vill ju ut i världen nu, äntligen! Och folk ser definitivt glada ut när de ventilerar sina planer för den närmaste framtiden. Det kan bli både sol och storstad, den i hast inköpta pandemibåten är kanske till salu igen. Förhoppningsvis överlever de där hundarna som införskaffades när allt annat sällskap fick påtvingat förhinder.  

Oönskad ensamhet och isolering kan brytas. Uppskjutna bröllop blir av. Avlidna anhöriga får hedras med minnesstunder utan krav på vaccinpass och maxantal deltagare. Den som vill ha en öl till ”after work” kan till och med få inta den stående i baren, och krogägarna ser en enorm ljusning vid horisonten. Det lär bli ont om lediga bord till Alla hjärtans dag! 

Om vi nu ska våga lita på att den otrevliga trion corona, covid och omicron mist sitt grepp om oss så vore det ju helt underbart. En snuva kan få vara en snuva, ingenting värre. 

Men innerst inne sitter tacksamheten över att vaccin kunde tas fram i rekordfart, att vi trots allt är många som kommit undan farsoten, även om alltför många blev dess offer. Fast den lilla, lilla taggen av oro sitter där: kan det bli pandemi igen, trots det vi nu ändå lärt oss? Bäst att tvätta händerna en extra gång. Det kan inte skada. 

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE-dags! Omgång 6

"Den roligaste utmaning jag varit med på ... men ganska svår ibland ..." skrev Gunnel i sin kommentar här på min blogg förra veckan. Och Ditte skrev: "jag tycker det är hur kul som helst!". Fantastiskt! Fler bloggare hänger på SELFIE-vågen, den i ord som inte kräver några akrobatiska fotografövningar, eftersom bilder helt enkelt inte behövs. Men i huvudet klarnar bilderna undan för undan, denna vecka av dessa bloggvänner:

Primrose, ViltogVakkert, BP, Femfemman, Åke, Paula, Gunnel, Geddfish, Lillasyster, Anki, Ditte, Ingrid, Kicki, Susjos, Musikanta.

Alltså dags för mallen till den sjätte omgången av SELFIE, tolv "nyckelord" och svaren hänger ihop genom att sista bokstaven i första svaret blir första bokstaven i andra svaret o s v. Du kopierar och lägger in dina egna svar och är precis så kortfattad eller mångordig som du har lust med!  

1. Min hobby: Bordtennis (som jag tog upp efter mer än fyrtio års paus. Tränar två gånger i veckan i seniorgrupp. Det är jättekul! Och bra motion!)

2. På huvudet: Solhatt (ja OK inte precis i dessa dagar eftersom behovet inte finns – men faktum är att jag har rätt många hattar fast jag vågar nästan aldrig använda dem)

3. Tidsfördriv: TV (det dräller av bra serier att fastna i, nu vill man också veta vem som vinner "På spåret") 

4. Dryck: Vin – vatten (väldigt bra som kombination också!)

5. Bok jag aldrig glömmer: Nalle Puh (den första bok jag läste helt själv)

6. Älsklingsmat: Havets Wallenbergare (med gröna ärtor och potatismos, tack gärna!)

7. Häftig person: Elton John (gränslös och rätt galen, ett musikaliskt geni som älskar blommor)

8. Dit längtar jag: New York

9. Plagg jag avskyr: Keps (alla modeller är i princip lika missklädsamma oavsett vems knopp de hamnar på)

10. Lagar aldrig: Strumpor

11. Pasta: Ravioli

12. Alltid i frysen: Istärningar

Häng på! Du tolkar naturligtvis nyckelorden på ditt eget sätt, med spelrum för alla fantasifulla infall! Man har som bekant inte roligare än man gör sig. Svaren hämtar du helst inte via Google utan letar upp dem inuti dig själv (det heter ju inte SELFIE utan anledning!)

När du svarat lägger du in en länk här i min kommentarsspalt så att alla kan hitta och läsa! Så klarnar bilden av dig lite grand. Kanske får vi nya bloggbekanta eller veta nytt om gamla? Välkommen!

Copyright Klimakteriehäxan

Förälskelse i tv-soffan

Om du mot förmodan har missat det, så låt mig berätta: en svensk tog i dag för första gången på 34 år en olympisk medalj i skridskor, på 5000 meter. Och inte vilken medalj som helst, utan guld förstås!

Grabben som stod för den bedriften heter Nils van der Poel, han är 25 år och från Trollhättan och en träningsmaskin av sällan skådat slag. Dessutom ser han trevlig ut och vet hur man formulerar sig, tänker efter innan han svarar på frågor och är helt enkelt en 100-poängare rakt igenom. Och jag är snudd på förälskad! Vilken kille! Se halvtimmesprogrammet med honom på SVT Play och du trillar också dit!

Till saken hör att jag verkar ha fått upp smaken för unga pojkar som jag träffar när jag bänkat mig i tv-soffan här hemma och grabbarna landat i en eller annan tv-studio. Först var det Armand "Mondo" Duplantis, 22-årig stavhoppare som kommer att sätta nytt världsrekord vilken dag som helst. Han var gäst hos Carina Bergfeldt och var hur charmig som helst, dessutom på svenska som han egentligen inte talat förrän nu, och han gör det riktigt bra (tack till flickvännen!).

I samma talkshow nån vecka senare dök så Truls Möregårdh upp. Han fyller 20 om några dagar och har satt sig i respekt i pingisvärlden genom att helt sensationellt gå till final i VM i fjol och därmed bärga ett svenskt silver. Också han var välformulerad och smart, hade humor och kunde dessutom berätta den fantastiska historien om kompisen som drabbats av cancer men som nu är på väg tillbaka – och spelar dubbel med Truls i svenska mästerskapen! 

När man stiftat bekantskap med (och blivit lite kär i) dessa tre grabbar är det lätt att nynna lite på studentsången, ni vet den där raden "och den ljusnande framtid är vår". Vilket gäller även om den här trion i ess mot förmodan inte skulle skörda mängder med segrar i sina respektive grenar framöver. Tre killar med huvudet på skaft och väldigt mycket annat i ben och armar, så kul! Det är roligt med sport!

Copyright Klimakteriehäxan

PS På fredag kör Nils van der Poel 10 000 meter. Alla, inklusive han själv, tror att han då skrinnar hem sitt andra guld. Häftigt!

Skyltat i olika format

Jag gillar att handla på rea, det skäms jag inte för. Men det finns erbjudanden som inte känns särskilt lockande ens när rabatten är 70 procent ... Skylten ovan fotograferade jag denna eftermiddag. Vem, jag bara undrar VEM är intresserad av att köpa en liten (och ful) julgran i februari?

Söndag är skyltarnas dag i Blogglandia. Du hittar vägen till skyltare via BP, kolla in hennes högerspalt, där dyker vi upp, vi som är med!

Sugen på ett chefsjobb, oklart av vilken sort? Detta måste vara headhunting i absoluta lågbudgetklassen. Jag tillåter mig tvivla på utfallet av denna skylt i miniformat ...

Den här är desto större! Blev konfunderad men insåg att det faktiskt handlar om en utställning på Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken.

Inte lätt att vara utomhusskylt när vinden viner. Inte nog med att själva budskapet blåst
bort, hela skylten fick sig en rejäl kyss.

Nytt år, ny budget, nya inköp? Handla ALDRIG på avbetalning, predikade min pappa,
"det blir bara dyrt." Jag har följt det rådet. Tror att han hade rätt.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om utseende

Finns det en mening i det man läst på sistone som står ut lite extra, av vilken anledning det vara må? Naturligtvis gör det det. Och det tycker Skriv-Robert att vi ska dela med oss av, som ett bidrag till Veckans mening. Hamnar även denna gång hos norska Karin Fossum, som låter en person i sin bok "Den onda viljan" komma med en kommentar som man gärna slipper drabbas av personligen:

Om jag hade en trädgård skulle du få jobb som fågelskrämma.

Copyright Klimakteriehäxan

Lite till vardags

 Fem frågor trillar in på fredagar från Elisa Matilda.

1. Vilken aktivitet utför du varje dag? Promenad, i olika längd.
2. Vad gör du enbart på helgen? Kommer inte på något!
3. Har du, eller har du inte magneter på kylskåpet? Javisst, har inte alla det?
4. Vad för något går mest på automatik i din vardag? Morgonrutinen: kaffe, sudoku, bädda sängen, toalettbestyr och så landar jag oftast vid laptoppen ... Äkta vardag!
5. Vad kallar du spontanitet en vanlig tisdag? Äta middag på restaurang. Eller gå på bio. Inte jättedjärvt, jag vet ...

Ömt vårdad kylskåpsmagnet, köpt i USA. Körsbären har Dottern gjort på dagis.

Copyright Klimakteriehäxan

Vårljud

Mia i bokhörnan har som veckans helgfråga råkat ställa samma fråga som bildade gårdagens kulturfråga från Enligt O.
Vårutgivningen har börjat komma på de flesta förlag. Har ni kollat ut någon godbit?

Jag kan riktigt önska att jag skulle stå på tå för att hitta ny läsning men jag gör ju inte det, eftersom lagret redan är fullt!

Tror ändå att det är dags för en ny radioföljetong, att ha promenadsällskap med. Är på väg att ge upp "Tritonus" av Kjell Westö, i oinspirerad inläsning av Reine Brynolfsson. Överväger att ge Agneta Pleijel en ny chans, med hennes "Dubbelporträtt". Hon läser själv. Förra gången hon gjorde det var resultatet inte imponerande (läs dåligt). Kanske bättre nu?

Så sent som i går kom "En dag i Ivan Denisovitjs liv" upp. Erik Ehn läser Aleksandr Solsjenitsyns bok. Jag har läst den på papper, sett filmen också, men minns ändå inte särskilt mycket. 

Längre fram i mars dyker en japansk historia upp som jag blir nyfiken på: "Hur mår fröken Furukura?" av Sayaka Murata, populär i sitt hemland. Boken påstås vara både varm och rolig, så det vore kul att testa!

Till den som till äventyrs inte är bekant med Jesper Virdborgs "Svart krabba" kan jag bara säga att den är mycket läs- och hörvärd! Riktigt spännande! Kan höras ända fram till i september!

Alltså är jag inne på att låta böcker på allvar ta upp konkurrensen med fåglarna när de får fart på vårkänslorna och sätter i gång att sjunga för fullt. Men vi är ju inte där riktigt än.

Copyright Klimakteriehäxan

Februarivy från stad och land

Från busshållplatsen på Magnus Ladulåsgatan.

  

Från promenad i Barndomslandet.

Copyright Klimakteriehäxan

Långt från boksvält

En kulturfråga att besvara hör till på onsdagens förmiddag. Det är Enligt O som ställer den, i dag: Vilka böcker ser du mest fram emot att läsa i vår?

Tanken är att det ska handla om sådant som just är på väg att komma ut, men jag måste erkänna att jag har usel överblick över det. Dock vet jag att Karin Alfredsson redan fått ihop en ny: "Från någon som vill dig illa" och den ska jag självklart läsa. Men jag har ännu inte läst hennes förra, "En rysk gentleman", så jag tar nog den först.

Och i brist på den där överblicken får jag väl ägna mig åt någon av mina färskare hyllvärmare. "Paradiset" (The Paradise) av Abdulrazak Gurnah har stått där bara sen jul. Sak samma med "En häst går in på en bar" (A Horse Walks Into a Bar) av David Grossman. Sedan har jag metervis med oläst att välja bland, så någon boksvält hotar inte!

Copyright Klimakteriehäxan

Läsning från Afrika

Böckerna vi sätter på prispallen i Tisdagstrion ska denna vecka ha anknytning till Afrika, så har Ugglan & boken bestämt. Här finns möjligheten att plocka in fem Nobelpristagare (Soyinka, Mahfouz, Gordimer, Coetzee och så den allra färskaste, 2021 års Abdulrazak Gurnah). De två första har jag nog inte läst, Gurnah ligger här och väntar. 

I stället tänker jag på "Ett ögonblick i vinden" (An Instant in the Wind) av sydfrikanen André Brink. Den sög jag i mig! En romantisk historia om vit rik flicka och fattig svart man. Det där var den första av Brink jag läste, det blev flera.

Sedan hamnar jag ofelbart i Nigeria, detta jätteland där det naturligtvis dräller av begåvningar. Jag återkommer ideligen till Chimamanda Ngozi Adichie. Hennes "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) berättar historien om Biafra-kriget på ett fullständigt lysande sätt. Måste-läsning! Alla hennes böcker (läste just den senaste som dock inte är en roman, "Anteckningar om sorg"), är just lysande! När får hon Nobelpriset, hon skulle kunna bli den sjätte med afrikanska rötter?!

Chimamandas landsmaninna Ayòbámi Adèbayó (måste vara ett av världens mest svårstavade namn?) har skrivit "Stanna hos mig" (Stay With Me). Det är en kärlekshistoria om en barnlös kvinna mitt i ett samhälle där kvinnorollen är tydligt definierad, men där hon inte riktigt passar in. Kanonläsning (som redan nått en stor publik) med lite överraskningar och lite näsduksbehov!

PS Blir plötsligt påmind om en bok som förvisso inte är skriven av någon afrikan, men en svensk. Eric Lundquist skrev "Ingen tobak, inget halleluja" och det är en humoristisk skildring av svenska missionärer som har till uppgift att omvända afrikaner till den kristna tron. Ännu en svensk bok dyker upp i min skalle: "Längta hem" av Lennart Hagerfors, om hans uppväxt med missionärsföräldrar i Kongo. Afrika med svenska ögon, alltså, men med god inblick i den tidens samhälle.

Copyright Klimakteriehäxan 

Vi testar ännu en SELFIE (nummer 5)

Anette med bloggen Vidare vyer uttryckte härom veckan perfekt sina tankar kring selfie-hetsen, och hon formulerar det så att jag känner igen mig exakt: "Att ta en selfie är bland det svåraste jag vet. Jag blir mig inte lik och ser bara tillgjord ut, inte särskilt smickrande. Att skriva en selfie, i form av en ordlek, är något som passar mig mycket bättre."

Just så! Alltså kommer här mallen till den femte omgången av SELFIE, tolv frågor och svaren hänger ihop genom att sista bokstaven i första svaret blir första bokstaven i andra svaret o s v.  Bilder behövs helt enkelt inte.

Tolv saker handlar det om. Den första punkten på listan handlar alltid om dig personligen. Sen blir det gott och blandat! Du kopierar och lägger in dina egna svar och är precis så kortfattad eller mångordig som du har lust med! 

1.       Där började jag skolan: Ekebol (i Värmland)

2.       Bok: ”Legionärerna” (kan vara PO Enquists bästa i mitt tycke)

3.       Äter gärna: Apelsiner

4.       Väder: Regn (lagom är förstås bäst, men man sover gott när det smattrar på fönsterblecket)

5.       Konsert: Nyårsdagskonserten från Wien (fast jag tittar mest för baletternas skull och i år blev jag besviken för då var det bara en)

6.       Nyttigt: Nötter

7.       Abba-låt: ”Ring, ring”

8.       Färdigmat: Gratäng (tycker att Mannerströms/Dafgårds Jansson är jättegod! Men jag gör gärna mina helt egna gratänger också)

9.       Skrämmande: Gängkriminalitet

10.    Roligt för barn: "Teskedsgumman" (bok av norske Alf Prøysen, älskad julkalender i tv)

11.    Ömtåligt: Nylonstrumpor (mina går sönder hela tiden utan att jag fattar varför)

12.    Grönsak: Rödbetor (i kombination med chèvre, mums!)

När du svarat (och vi som läst fått en lite tydligare bild av dig) lägger du in en länk här i min kommentarsspalt så vi kan hitta och läsa! Det är så kul att det blir väldigt olika och ofta roliga svar! Kanske får man nya bloggbekanta eller veta nytt om gamla? Deltagarlistan har t o m växt. Så här ser den ut just nu (saknar du dig själv eller någon, berätta!): 

ViltogVakkert, Primrose, BP, Åke, Susjos, Paula, Geddfish, Susjos, Susie på Stjärnarvet, Kicki, Anki, Ditte, Femfemman,  MittSkogsliden, Ingrid, Carita, Gunnel, Musikanta, 

Häng på! Du tolkar naturligtvis nyckelorden helt fritt (vilket bl a leder till att många inte alls nöjer sig med bara ord utan kompletterar med foton också, bara kul!) Om intresset ser ut att hålla i sig återkommer jag med en ny SELFIE-utmaning på måndag.

Copyright Klimakteriehäxan

Skylt mot deppighet?

Att flanera på Sergelgatan är inget nöje i dessa dagar. Snarare är känslan man får sorg, deppighet. Visst, här finns några butiker och matställen, men de flesta stora skyltfönstren är "döda", täckta av grå papp. Ingen verksamhet alls där innanför. En effekt av att folk handlar mer på nätet i pandemitider, men det kan ju inte bara vara det? Sorgligt ser det ut hur som helst. Kanske återuppstår de här kvarteren snart? Man kan bara hoppas. 

Tills vidare pågår en liten affischkampanj som väl ska locka den som går förbi att titta lite extra, minska risken för att framkalla depression ... och jag fastnade för en av skyltarna, samtidigt som jag upptäckte att glasobelisken (gemenligen kallad Pinnen) hade en för mig ny färg som stod vackert mot kvällshimlen.

 

Rätt svar: "Pinnen" är 37,5 meter hög.

Matvarupoesi man kan fästa blicken på när man står i kassakön på ICA Klingan i Grums.
Minskar möjligheten deppigheten som kan uppstå när slutsumman för inköpen avslöjas?

Skyltsöndag högtidlighåller vi vareviga vecka efter bästa förmåga, bloggare emellan. BP med bloggen Konst eller konstigt är "chef" över verksamheten och har listat potentiella deltagare här.

Copyright Klimakteriehäxan

Tulpaner, tulpaner, tulpaner

Det är dags nu. Det är tulpantid. Och till dessa blommor återgår min tanke än så gärna (ursäkta, Johan Ludvig Runeberg). Lika gärna som min blick vandrar till vasen på soffbordet, där den nya buketten står. Jag ingår nämligen i den befolkningsgrupp som – bara här i Sverige alltså –köper sammanlagt 150 miljoner tulpaner på en säsong, mellan januari och maj. Här drar jag sannerligen mitt strå till stacken!

Det finns ungefär 7000 sorters tulpaner, de äldsta kända ända sedan 1500-talet. Nya sorter dyker hela tiden upp. Bästsäljaren (enligt Blomsterfrämjandet) heter numera Leen van der Mark, en blomma i rött och vitt, döpt efter en nederländsk odlare. Den har slagit ut den gula Monte Carlo som legat stadigt på förstaplatsen i åratal. Tulpanen har fått sin egen dag i almanackan dessutom, nyss passerad för i år (den 15 januari).

Odlingen och försäljningen av tulpaner har haft en dramatisk utveckling i Sverige sedan den drog igång, vilket nog var på 1950-talet. Jag kan minnas att mamma förväntansfull grävde ner lökar i rabatten. "Svarta" tulpaner var extra spännande, de beställdes från Holland! Det är förvisso tulpanlandet framför andra och i decennier har jag drömt om att komma dit och se de enorma blommande fälten, men det kommer nog aldrig att hända, tyvärr ... Dock händer det att jag går på "självplock" i något närbeläget växthus, det får duga som substitut.

På 60-talet kostade jag på mig tre lösa snittblommor och bar hem dem varsamt för att sedan vårda dem ömt i min första egna lya. Föga anade jag då att denna blomma skulle bli en man köper buntvis, till klart överkomligt pris dessutom. En lyxartikel som blivit en livsnödvändig basvara, helt enkelt. De första dyker numera upp redan på hösten.

Möjligen borde man som anvarstagande samhällsmedborgare skämmas en skvätt över att lägga ner så mycket pengar på tulpaner. Men det handlar ju om att vara snäll mot sig så länge man har sig! Då är tulpaner ett bra hjälpmedel. 

Den här kan eventuellt heta Purple Prince. Men säker är jag inte.

Copyright Klimakteriehäxan