Några absolut säkra svar på de där frågorna finns nog inte. Men faktum kvarstår: de som antas veta bäst i sådana här ärenden, de har nu kommit fram till att alla restriktioner kan hävas. Fritt fram för folk att leva ett normalt liv helt enkelt! På onsdag börjar livet om på nytt!
Fast det känns ändå som om något blir kvar. En liten tvekan som hejdar den där rutinmässiga kramen vi brukade dela ut lite till både höger och vänster, utan att mena särskilt mycket med den. Ett extra steg åt sidan i matbutiken för att undvika en krock vid fiskdisken. Längre avstånd till kunden som står före i kassakön. Munskyddet kommer förmodligen att ligga i handväskan ett tag till, för tänk om den bredvid mig på t-banan börjar vrålhosta … Flaskorna med handdesinfektion kommer nog också att finnas kvar. Men stockholmarna får gå på bussen genom framdörrarna igen.
Visst var det som om en stor propp lossnade när beskedet kom. Firmorna som hanterar biljetter till allehanda evenemang blev nerringda, biljetterna gick åt i svindlande fart. Resebyråerna invaderades både på nätet och på befintliga kontor: vi vill ju ut i världen nu, äntligen! Och folk ser definitivt glada ut när de ventilerar sina planer för den närmaste framtiden. Det kan bli både sol och storstad, den i hast inköpta pandemibåten är kanske till salu igen. Förhoppningsvis överlever de där hundarna som införskaffades när allt annat sällskap fick påtvingat förhinder.
Oönskad ensamhet och isolering kan brytas. Uppskjutna bröllop blir av. Avlidna anhöriga får hedras med minnesstunder utan krav på vaccinpass och maxantal deltagare. Den som vill ha en öl till ”after work” kan till och med få inta den stående i baren, och krogägarna ser en enorm ljusning vid horisonten. Det lär bli ont om lediga bord till Alla hjärtans dag!
Om vi nu ska våga lita på att den otrevliga trion corona, covid och omicron mist sitt grepp om oss så vore det ju helt underbart. En snuva kan få vara en snuva, ingenting värre.
Men innerst inne sitter tacksamheten över att vaccin kunde tas fram i rekordfart, att vi trots allt är många som kommit undan farsoten, även om alltför många blev dess offer. Fast den lilla, lilla taggen av oro sitter där: kan det bli pandemi igen, trots det vi nu ändå lärt oss? Bäst att tvätta händerna en extra gång. Det kan inte skada.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
vi var på julkonsert före jul, visade våra vaccinpass, legitimation, biljett, satt tätt utan avstånd, bra musik, helt underbart! Så avslappnat. Två dagar senare slut på alltihopa, igen... nya bestämmelser.
SvaraRaderaFör någon vecka sen hade en svärson, en svärdotter, ett skolbarn testats positivt... tre familjer som inte träffats efter jul. Med lättare förkylning. Då förstod man att spridningen är omfattande.
Men efter tredje vaccinen känner jag ingen oro, man måste kunna leva, rädsla tär också
Visst måste man! Och vara beredd på att det blir restriktioner, igen ...
RaderaJag säger tack och lov för vaccin! Efter tredje påfyllnaden så känns det rätt bra. Transplanterade väntar nu på sin fjärde påfyllnad, bl.a. min yngsta dotter.
SvaraRaderaJag kommer vara lagom försiktig, men inte rädd. Coronan har inte gått ur tiden, men den är hanterbar och det är skönt.
Försiktig men inte rädd låter som en bra strategi.
RaderaJag vet ju inte riktigt nu vad som är skillnaden mot för ett par veckor sedan. Men bra är ju att många har fått sin tredje dos och de som är i riskgrupper har i många kommuner även fått sin fjärde.
SvaraRaderaRädd eller orolig för att bli dålig har jag inte varit under hela pandemin. men mer försiktig än vanligt. Har i stort gjort det jag brukar men med undantag att inte träffa så många vare sig hemma hos oss eller hos dem.
Har hitintills bara fyra som jag vet i kretsen av de vi känner som drabbats. Och om jag drabbas, snarare när så hoppas jag på att vaccinationerna ska ge ett skydd så att jag inte behöver belasta sjukvården.
Jag har definitivt känt en viss rädsla - har bekanta/grannar/kollegor som dött i denna pest. Men visst törs man väl räkna med en mycket mildare variant om man åker dit nu?!
RaderaJag tror vi får leva med detta ett tag till. Jag kommer att fortfarande sprita händerna och tänka mig för vid köer och undvika folksamlingar. Naturligtvis är jag glad att det går åt rätt håll för många har blivit isolerade. Jag har inte varit rädd men har respekt, och den kommer att sitta i länge till.
SvaraRaderaTror att det är helt rätt inställning. Hör ideligen om folk som just insjuknat och testat positivt.
Radera