"Det är som kosläpp" sa någon i tv i går kväll som en kommentar till att Sverige i dag lyfter covid-restriktionerna och låter oss återvända till det vi tror är normalt igen, när nu den efterlängtade frihetens dag är inne.
Jag skrev om hur det känns, fast en dag för tidigt kanske ... du kan läsa min fundering i dag också förstås! Scrolla eller klicka här!
Copyright Klimakteriehäxan
Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok , gratis att lyssna på. Klicka bara på länken! Det tar två timmar och sexton min...
Inlägg
kosläpp hade vi några månader även i höstas, tack vare vaccinpass
SvaraRaderaSå sant.
RaderaJag har inte hunnit känna efter och något kosläpp känner jag absolut inte. Det är bara att simma lugnt.
SvaraRaderaJapp, så är det!
RaderaFunderar på om smittan är mindre idag än igår.Tveksamt! Läste med intresse dina tankar om just denna frihetens dag. För egen del har jag till viss del varit begränsad under pandemitiden men tycker jag kunnat göra mycket ändå.
SvaraRaderaNu ser jag fram emot teater, konserter, middagar med vänner och en och annan resa. Allt med fortsatt försiktighet.
Ja man får nog tänka sig för även framvöver!
RaderaTror att Sverige liksom de flesta andra länder inte hade råd att ha restriktionerna kvar. De har kostat trots att det "bara" var restriktioner och inte förbud. Två år är lång tid.
SvaraRaderaAtt pandemin sedan bevisligen inte är över är en helt annan sak.
Jag fortsätter nog ett tag till med att hålla avstånd. Det vore ju korkat att stupa på mållinjen om man säger så.
Visst har de ekonomiska konsekvenserna varit kännbara för väldigt många. Och man kan bli heligt förb-d över bidrag som delats ut/tagits emot till/av sådana som passat på att åka snålskjuts på en tragisk utveckling, trots att de egentligen inte alls varit i behov av hjälp. Men det är förstås en annan historia. Jag tror som du: vi fortsätter hålla ett visst avstund, av "gammal vana"!
Radera