fredag, september 16, 2005

Det finns bara en Elvis

Det är bara så. Bara en enda Elvis.
Maria Gripe försökte låna namnet. Hund- och kattägare har uppkallat sina ögonstenar efter honom. Mängder av föräldrar har döpt sina nyfödda söner till Elvis – de har väl drömt om att med namnet följer åtminstone berömmelse och pengar, resten av hans arv kanske inte känts lika eftersträvansvärt.

Men det finns bara en Elvis. Och på torsdagskvällen var jag en av 875 000 svenskar som såg honom i teve så som vi aldrig sett honom förr. Privata bilder som så vitt jag förstår inte tidigare släppts till allmänt beskådande. Exfru, dotter, kusin, kompis, svärföräldrar vittnar. Alla berättar vilken mjukiskille Elvis Presley var, som ett barn fast han var vuxen och idol för miljoner över hela världen.

Elvis gav bort bilar, hus, pengar, smycken, kläder till den som behövde. Han picknickade med gänget, surfade och dök, försökte sig på någon sorts karate. Skrev brev, ringde, charmade Priscillas föräldrar så att de till sist släppte i väg sin tonårsdotter till Graceland.
Han var en exemplarisk pappa. Inte riktigt lika exemplarisk som äkta make – men den biten kommer först i del två av dokumentären.

I kvällens avsnitt såg man en grabb som det hade varit lätt att bli störtförälskad i, även om han inte haft guld i strupen. Och till varje bildsekvens finns det en strof ur en Elvis-låt som verkar vara specialskriven för just den här detaljen i berättelsen.
Det är ofattbart att det fortfarande kan finnas nya saker att plocka fram om honom.
Hur många böcker tror ni det skrivits om Elvis? Sökte på Libris. Svaret man får där är 222 stycken. Kan nog finnas ännu fler. Ingen av dem lär berätta hela sanningen om honom.

Minns en biografi jag läste för några år sedan. Det var ingen vacker bild man fick. Och läsarna fick hänga med ända in på toaletten den där gången han satt där och dog. Hur sann? Vet inte. Men jag vet att det blev en storsäljare.
Ännu ett bevis på att vi är många som fortfarande tillhör fansen, och därmed håller intresset vid liv, får man genom en koll på Google. Den ger som resultat ungefär 6 460 000 träffar.

När jag tittar på snyggingen med sammetsögonen och de hiskligt stora polisongerna, baby på armen och alla spår av framgång runt omkring är det svårt att få historien att gå ihop. En superstar som säckade ihop totalt, även om pengarna fortsätter att strömma in i mängder av år framöver. Hans livs historia började fattigt och lite sorgligt, gick över till romantisk succcéstory men blev till sist en tragedi.
Än i dag finns det ju folk som hävdar att Elvis lever. Gjorde han det skulle han vara ett 70-årigt vrak.
Det är kanske trots allt tur att det bara finns en Elvis.

Copyright Klimakteriehäxan

2 kommentarer:

  1. Anonym7:22 em

    Men vilken kung han ändå var!!

    SvaraRadera
  2. Ja....den morgonen radion rapporterade att han avlidit var jag 7 år och låg i mormors röda fåtölj och bara grät. Jag grät och sörjde, som om det var en familjemedlem som gått bort. Jag älskade ju Elvis så som bara en 7-åring kan älska. Jag skulle ju gifta mig med honom när jag blev stor.

    'Cause I can't help falling in love with him....

    SvaraRadera