söndag, augusti 06, 2006

En miljard - bara att hämta

Knappt har de kinesiska visdomsorden om att allt inte går att köpa för pengar hunnit sjunka in förrän min lycka är gjord.
Jag har nu 12 800 000 dollar att hämta. Bortemot en miljard kronor, bara så där. Så gott som utan ansträngning. Allt jag behöver göra är att svara på ett mail jag just fått.

Min välgörare finns på en internationell bank i Burkina Faso. Han har skött pengarna åt en tysk medborgare som omkom i Concorde-kraschen utanför Paris för några år sedan, olyckan som kom att sätta stopp för flygningarna med supermaskinen. Tysken hade inga efterlevande, och ingen mer än bankmannen känner till den stora ”överblivna” penningsumman – ja, förutom jag då alltså.

Nu erbjuder bankmannen mig rollen som närmaste släkting, berättigad till arvet, och han ordnar alltihop. Inte alldeles gratis, förstås, jag får bara 30 procent av pengarna, men det är inte småsmulor, det heller. 60 procent tar han hand om, resterande 10 behövs för omkostnader under processens gång – det är min tolkning av ”naccasery expenciss” som han skriver.

Vad ska jag nu göra med ungefär 30 miljoner kronor?
Är det inte rent av i mesta laget?
Blir man inte lyckligare på lite sikt om man bara blir lagom rik? Om bankkontot fylls på så att guldkanten syns, men utan att man drunknar i överflödet?

Tror helt enkelt att jag avstår från de där tyska pengarna. Min okände vän på den afrikanska banken får söka en annan lämplig arvinge. Det kan tyvärr tänkas att han lyckas hitta någon som svarar, som inte hör de dånande varningsklockorna eller ser de flashande larmlamporna.
Fast bankmannen är inte helt oförberedd på detta. Tvärtom är han förutseende.
Det här är mailets själva slutkläm: ”In other for you to beleive me honestly try and go through this (website) before you start with me”.

Sån tur att kineserna hann först. Så att jag alldeles nyligen fick mig påpekat, att allt inte kan köpas för pengar. Man kan förstås köpa en idiot, men inte hederlighet.
Men en eller annan engelsklektion borde väl gå att betala för, även i Burkina Faso.

Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

  1. Och jag missade ett antal dollars genom att inte tacka ja till ett frieri... sen fick jag höra att samme kille (19 bast) hade friat till nästan alla bloggarkompisar... fisigt.

    SvaraRadera
  2. Anonym11:08 em

    Tänk om det inte fanns några hakar i erbjudandet? Hur hade du gjort då??

    SvaraRadera
  3. Ja jösses ja.... hrmpff... då hade saker och ting verkligen satts på sin spets!

    SvaraRadera