torsdag, april 12, 2007

Så här för jag folkhälsan framåt

Du får chansen att göra en sak för att förbättra folkhälsan. Alla medel står till ditt förfogande. Vad gör du?
Så ser mitt ämne ut i Bloggstafetten den här gången. Det kom från ett klappande hårdrockshjärta.
Dags att fatta pinnen och sätta fart!

En hel provkarta dyker upp i skallen.
Mer gymnastik i skolan.
Mindre mat åt i-världen, mer åt människor i fattiga länder.
Bättre undervisning i näringslära, överallt.
Färre stillasittande arbeten.
Stimulans av bred folkidrott, där det inte bara gäller ”vinna eller försvinna” utan mer ”att kämpa väl”.
Gröna ytor väl fördelade över jordklotet, på det att mänskligheten av egen kraft söker sig ut i naturen.
Socker- och läskransonering.
Stopp för fotomodeller som är 180 cm långa och väger runt 40 kilo.
Intensiv kampanj för amning.
Listan kan bli väldigt lång.

Men nej. Detta är inte svaret på frågan, för det står ju faktiskt att jag får chansen att göra EN sak. Då duger det inte att leka Folkhälsoinstitut, med världen som arbetsfält.
Jag måste välja.
Då så.

Då måste det bli så att jag gör mig själv till det goda exemplet, det som manar till efterföljd och som – eftersom jag naturligtvis kommer att lyckas – snabbt skänker mig ikon- och idolstatus, och placerar mig på omslaget på samtliga blanka tidningar som heter Hälsa, Må Bra, I Form och vad det nu finns mer i den vägen. Samt åstadkommer jag, alldeles själv, att kurvan över förbättrad folkhälsa tar ett jätteskutt i positiv riktning.

Det blir inköp av ekologiskt odlade matvaror, fet fisk, fullkorn, bönor, oliver. En skvätt rödvin (för blodets skull) och många vackra frukter. Bara undantagsvis en härligt röd biff, men kyckling får slinka ner. Älg skjuten i närområdet blir bra. Bären och svampen får plockas där becquerel-halten knappt är mätbar. Charkvaror står inte på inköpslistan alls.
Kolhydraterna är långa, mellanrummen mellan matintagen korta och portionerna ofelbart av tallriksmodell.

En kosthållning som ger den perfekta utgångspunkten för långa, snabba promenader i alla sorters väder, ett och annat gympapass, blandat med lite poweryoga och pilates – spinning är, tyvärr, för tråkigt, och cykling på gatan allt annat än hälsobefrämjande, snarare livsfarligt.

Ska jag få godis till jul eller påsk blir det riktigt mörk choklad, i kombination med lite nötter. Av geleråttor gjorde man för några år sedan smycken, det måste bli det huvudsakliga användningsområdet framöver. Grönsakerna ska inte ha kommit med flyg eller ha varit i närheten av bekämpningsmedel. Alla tobaksprodukter går bort per automatik: alldeles för mycket kemi i den branschen, och då har jag inte ens nämnt cancerrisken.

Landets samlade massmedier kommer dock att få problem på lite sikt. Inga undergörande bantningsmetoder kan längre fylla löpsedlar och bilagor, för jag kommer att visa att bara rätt intag och flitigt uttag av energi gäller, inget annat fungerar.
På det området har jag personligen gjort omfattande fältstudier. Som t ex den gången Lill-Babs fick mig att citrusbanta med Damernas Värld. Till saken hör att detta var så länge sedan att jag inte alls bar på onödiga kilon. Jag gjorde ändå som Lill-Babs rekommenderade, köpte citrus i alla förekommande former och satte igång.

Dag 1 var det gott. Dag 2 var det mindre gott. Dag 3 längtade jag efter käk.
Dag 4 hade hela min matsmältningsapparat förvandlats till en enda stor juicepress. Jag luktade surt. Magknipet var av värsta sort. Dag 4 vid lunch var kuren över för min del. Dag 6 vägde jag som förr, fast jag hade mer ont i magen.

Se där, det varnande exemplet för att komplettera allt det jag gör rätt och riktigt.
Nu behövs bara att omvärlden förstår att jag är dess ledstjärna.
Så sticker hälsoläget iväg i rätt riktning. Samhällets kostnader för sjukvården dyker hastigt nedåt, flygbolagen behöver inte köpa nya och bredare stolar, en 42:a kan förbli en 42:a och behöver inte etiketteras om. Karamellkungen går i konkurs men öppnar hälsokostkedja i stället.

Så har jag gjort min insats för att förbättra folkhälsan.
Fråga inte om jag lever som jag lär, gör bara som jag säger!
Detta mitt nya liv började nyss. Tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. Anonym9:36 em

    Socker- och läsk på kort ;)

    SvaraRadera
  2. Anonym12:08 em

    Men Häxan, då får du och jag leva i olika världar för jag klarar helt enkelt inte att vara utan OST! Eller fanns det med på din lista?

    SvaraRadera
  3. Anonym1:41 em

    Ost ÄR nyttigt ;)

    SvaraRadera
  4. Anonym3:29 em

    Du och jag kan leva i samma värld, Hannele. Vore kul att träffas!

    SvaraRadera
  5. Bara att göra en pudel här. Så klart att vi måste ha lite ost också, förstår inte hur jag kunde glömma bort det!

    SvaraRadera