tisdag, februari 12, 2008

Ofattbart länge!

En fullständigt häpnadsväckande insikt har just uppenbarats för mig.
Jag och Maken kan fira silverbröllop snart.
Vilket betyder att vi varit gifta i 25 år – en helt ofattbart lång tid. Och det var inte många som skulle ha satsat en tjuga på att vårt äktenskap skulle hålla när det begav sig, det törs jag påstå med viss bestämdhet.

Vi tillhör nämligen de där människorna som inte tror på långa förlovningar. I vårt fall var det till och med så, att vi aldrig hann förlova oss. Och det tämligen överraskande bröllopet hälsades med allmän häpnad. Maken ringde en nära vän som råkade vara bortrest. Meddelade att han tänkte gifta sig – ville vännen komma på bröllopet?
-Bröllop? Ska du gifta dig? sa kompisen med en värld av förundran i rösten. Och la till:
-Är det med någon du känner?

Frågan var inte helt obefogad.
De unga tu – vi, alltså – träffades för första gången på ett födelsedagskalas. Ingen av oss kände själva festföremålet, vi hade bara hängt med andra kompisar, var för sig. Vi fick het kontakt från start, eftersom vi började prata med varandra över öppen eld. Den blivande Maken hade nämligen fått ansvaret för grillen.

Kvällen avlöpte odramatiskt, mat, vin, dans, prat, trevligt. När vi skildes åt bad han om mitt telefonnummer. Det fick han. Men till min irritation skrev han inte upp det, vilket jag kommenterade i bilen tillsammans med min väninna på väg hem.
-Idiot, konstaterade jag.
-Den där sorten som ber om telefonnummer – och så inte ens låtsas anteckna det! Att då spilla energi på att be om det, korkat bara, ingenting annat än korkat!

Döm om min förvåning när telefonen ringde följande dag och det var han. Som med klädsam blygsamhet förklarade, att en sifferserie om sex nuffror var väl ingen match att memorera.
Sedan gick det som det gick.
Vi bestämde oss för att slå till innan min semester var slut och jag skulle i väg i jobbet.

Själva vigseln ägde rum ganska exakt en månad efter det där födelsedagskalaset. Den som undrade om vi så att säga ”var tvungna” att gifta oss kunde vi svara varken ja eller nej, det medgav inte tiden.
I själva verket dröjde det flera år innan de tu blev tre.
Och nu är vi sedan länge fyra. Samt på väg mot silverbröllop.
Helt otroligt!

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

  1. Så söt kärlekshistoria. Jag hade ett par grannar ett tag, som kände varandra nån vecka innan de flyttade ihop för också sisådär 25 år sen.

    Vad härligt att ni träffade rätt! Maken och jag höll ihop i 5 år.... men å andra sidan var åtminstone han lite för ung för ihopflytt meddetsamma... han har växt ifatt mig nu.

    SvaraRadera
  2. Anonym11:33 fm

    Härligt! Ibland blir det bara helt rätt!Det behöver inte alltid vara lång bekantskap.

    Fast jag skulle förstås bli nervös om mina barn prövade den äventyrliga vägen, som jag berättar om nedan!

    Min make och jag deltog i samma diskussionsforum på nätet. En liten sammanblandning av signaturer ledde till en direktkontakt via mail. Efter tre veckors - som vi trodde oskyldigt - mailande hade en brand tänts, som inte gick att stoppa. Den blev faktiskt uppenbart för oss båda på Alla hjärtans dag, det året, genom ett litet vänskapligt kort!
    Inom en månad hade vi båda brutit upp från våra långa äktenskap resp. samboförhållanden. Vi flyttade genast ihop och var sambo i två år. Nu är vi gifta sedan fem år.
    Jämsides med mina nu vuxna barn, är detta det bästa som hänt mig, ja oss båda, och något som vi är innerligt lyckliga för varenda dag!

    Märit

    SvaraRadera
  3. Anonym12:00 em

    Det är på sin plats att säga grattis och önska er många år till tillsammans.

    Jag gillar när människor hittar rätt och inser att de hittat rätt.

    Grattis!

    SvaraRadera
  4. Anonym12:05 em

    Hihi, härligt, Grattis!

    Vi firar också silverbröllop i sommar,
    ett par veckor innan vår äldsta fyller 25 :)
    Vi blev sex på kort tid. Oddsen var kanske lite så där, tyckte omgivningen, maken var dessuton sju år yngre, men själva har vi inte märkt det.

    SvaraRadera
  5. Anonym12:43 em

    Grattis Grattis Grattis! Både till en underbar blogg och att ni har varit tillsammans så länge att ni nu firar silverbröllopsdag! Hoppas att ni har uppånerat litetgrann under åren. En slät linje är så trist :)
    Själva har vi just passerat pärlbröllop. Inte ens jag visste att det fanns förrän jag såg en lista i DN.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  6. (hjärta och mycket annat färgglatt får du se, om du går in på

    Inställningar
    Kommentarer
    Visa profilbilder i kommentarer?

    där ska du kryssa Ja

    SvaraRadera
  7. Anonym8:50 em

    Grattis,grattis!!

    SvaraRadera
  8. Anonym12:12 fm

    Mysigt att läsa om hur ni träffades. Själv firar jag (vi) också silverbröllop i sommar. Vi lyckades snabbt få ihop en familj på 6 pers. Tyvärr är vi numera bara 50% av den kvar i huset så det är ganska tomt.

    Hoppas ni får en härlig bröllopsdag när den nu infaller :)

    Lena

    SvaraRadera