söndag, augusti 03, 2008

Krukbruk 3

Det är inte alldeles enkelt att vara balkongodlare, speciellt inte när man ideligen far iväg och lämnar växterna åt sitt öde i krukor och lådor.
Därför är det med lite extra tacksamhet jag äter mina första hemgjorda kapkrusbär. De har hängt som små gröna kräftlyktor på plantans grenar, blivit gulare och till sist mognat. Jättegott!

Den lilla kruksallad jag skar alla bladen av, men sedan grävde ner i en ledig kruka, har förvandlats till en växt som inte företer några som helst likheter med sallad, men nog ska jag skörda bladen endera dagen.
Tomater blev det inga i år, trots att det knappast går att uppbringa godare än de man just plockat solvarma från plantan.

Våra potatisar tog
vi upp för någon vecka sedan. Förra gången jag grävde ner ett par stycken bland blommorna fick vi till en middag – jag hade bara tänkt att det skulle se grönt och trevligt ut, så överraskningen var total. Den här gången väntade jag mig ett gäng knölar i hyfsad storlek, men det som kom upp var mest att skratta åt: ett par nävar med jordiga spelkulor, det var allt. Fast det är klart att vi åt upp de små rackarna.

Men nu visar det sig att jag i mitt balkongbruk har en mer sällsynt planta. Och då tänker jag inte på den fina krasse jag tycks ha fått gratis, kanske en fågel kommit med fröet, eller kanske ramlade det ner när grannen ovanpå sådde i sina krukor.
Nej, det verkar inte bättre än att jag i år odlar en olaglig växt. Den såg späd och söt ut när den först dök upp med små flikiga blad, så den fick stå kvar – det var definitivit ingen vanlig våtarv. Så har den undan för undan sträckt på sig, blivit allt kaxigare, fått flera blad. Som nu har flera flikar.

-Mamma, ska vi verkligen ha en haschplanta på balkongen? undrade Dottern en dag.
-Nej, så klart inte, vad menar du? sa jag.
Tillsammans gick vi för att inspektera. Och nog för att mina erfarenheter av den här sortens växter är begränsade, men visst sjutton har vi en haschplanta.
Alltså ett olagligt krukbruk. Fast tills vidare står den kvar och ser rätt fin ut i den i övrigt rätt magra växtligheten.
Men vi har åtminstone ingen vallmo. Om det kan vara en ursäkt?

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

  1. Jag förstår inte varför, men av någon underlig anledning läser jag inte den andra bokstaven i titeln på det här inlägget - och då blir det en väldigt konstig titel. :)

    Plantan ser ut att trivas riktigt bra. Hoppas du inte har fri insyn till balkongen.

    SvaraRadera
  2. Hoppsan! Och det vågar du tala om inför "hela svenska folket". Du kanske får besök av ordningsmakten. ;)

    SvaraRadera
  3. Tanken har slagit mig. Trots mitt kritvita samvete så ... fast å andra sidan, en enda planta kan väl knappast bli nåt i konsumtionsledet??? jag är så totalt okunnig! ska kanske bort den i a f, å andra sidan dör de andra växterna av sig själva i år, så jag kan nog räkna med att den här går samma väg!

    SvaraRadera
  4. Olaglig eller inte så är den väldigt ståtlig och praktfull...:-)

    SvaraRadera
  5. oj, vallmo har jag dock haft :)

    SvaraRadera
  6. Anonym9:09 fm

    Dessa små "olagliga" odlingar träffar man på lite här och där... fast oftast har bara ett enda frö grott. Allt är fåglarnas fel, säger jag säkert. Fågelmaten.

    Och skulle ordningsmakten blanda sig i denna enda planta... ja, då vet jag inte vad jag ska säga för fult. De har betydligt värre saker att ta reda på och bry sig om.

    Fast fina är plantorna. Jag kör med vallmo...

    SvaraRadera
  7. Anonym11:08 fm

    Haha.. den var bra !
    Hur ska man kunna veta vad alla blader kan vara?!
    Ha en bra dag!
    Mvh Marie

    SvaraRadera
  8. Anonym6:25 em

    Gröna fingrar ser jag :)

    SvaraRadera