På löparens och festremsans tid

Det finns ord som gått ur tiden. Utan att man märkt det nästan.
Jag tänker på ord som löpare. Och tablett.
Löpare, säger du, det är väl vanligt? Någon som springer fort, kanske också långt! Och tablett stoppar vi ju i munnen ibland, lite ont i halsen kanske?

Okej då. Men om jag säger festremsa? Håller ni med mig då?
För så är ju språket beskaffat att ord kan betyda vitt skilda saker. För oss som vuxit upp i närheten av en syjunta, med handarbetstraditioner, är löpare en avlång duk, ofta broderad, ibland vävd. Och tablett är en mycket mindre skapelse, ofta ämnad att passa under tallrik, bestick och glas.

Då kommer vi till festremsan. Kanske var det på 60-talet jag stötte på den? Festremsan var smalare än en löpare och definitivt mycket längre. Den skulle ligga mitt på det vackert dukade bordet, som förmodligen täcktes av en vit duk. Broderierna på festremsan skulle skonas från spill och kladd, det låg oändligt många timmar bakom dess tillkomst.

Man kan inte i det här sammanhanget glömma kaffeduken. Där behöver ju ingen tveka om vad ordet betyder. Men tjusigare broderier kan vara svåra att hitta. Kanske var det danska designmästarinnan Clara Waever som hade skapat ett svindlande vackert blommönster i hur många färgnyanser som helst, att sys i små korsstygn på linne. Ett mer typiskt arvegods får man leta efter, en klar släktklenod om den existerar.

Det var bara de mest tålmodiga som kunde färdigställa en kaffeduk. Sak samma med festremsan – jag skulle sy en, men tröttnade naturligtvis redan halvvägs och resultatet blev då en ovanligt smal löpare ... det är sådana smällar man får ta!

Fast släktklenoder? Arvegods? Det är kanske inte bara de där ordens betydelse i textila sammanhang som är på väg ut, för att enstaka gånger dyka upp i ett korsord (som bara 50+are löser). Jag har testat. Med nedslående resultat. Den yngre generationens intresse är minimalt eller helt enkelt obefintligt.

Duk? säger de med frågetecken över hela ansiktet. Duk? Det behöver man väl inte?
Och faktum är att de förvånansvärt ofta saknar bordsytor att eventuellt lägga en duk på. Sedan kan vi som kan glosorna stila med löpare, tabletter och festremsor så mycket vi vill. Våra barn klarar sig bra ändå. Handdukar och lakan, sådant som behövs, har de ju.

Nog är det synd! Tycker vi som levt på löparens och festremsans tid. Och menar att de där utdöda orden vore värda att komma ihåg, att återanvända.

Copyright Klimakteriehäxan

Festremsan på bilden kommer från garnaffären.se.