onsdag, juni 28, 2017

Smultronminnen

Om jag ska tänka på något traumatiskt jag upplevde som barn tänker jag lätt på smultron. Konstigt? Inte. Jag var nämligen allergisk mot dessa ljuvliga bär. Tålde inte jordgubbar heller, kräktes. Kunde inte ens klara några få.

Som tur är gick det där över, vet inte varken hur eller när, men är djupt tacksam över att det försvann. Smultron är också förknippade med ett helt annat minne från förr: vårt julaftonsfirande. När maten var uppäten, Disney haft final med Benjamin Syrsa och paketen öppnats fick vi smultron och grädde.

Denna somriga delikatess åt vi framför brasan i den öppna spisen. Min mamma plockade alltså så mycket bär att hon kunde frysa in så att det räckte till kanske sex personer! Inga jätteportioner, förvisso, men ändå!

När ungarna var små blev det också smultronplockning. En barnvagnspromenad höll på att aldrig ta slut, eftersom jag plockade bär vid vägkanten hela tiden. Och en annan gång fick Dottern ta av sig byxorna och så använde vi dem som korg ...

Nu är det ju tyvärr så med all bärplockning att jag i alla tider tyckt att det är jättetråkigt, egentligen. Stickande insekter brukar komma i veritabla flyganfall. Ryggen klagar rätt snart, även yngre knän får nog efter en stund. Svettig blir man och det där kärlet man haft för avsikt att fylla verkar aldrig bli mer än halvfullt hur länge man än håller på.

Ändå fick jag ihop till en liten smultrontallrik i går. Åt med lite strösocker och grädde. SÅ GOTT.


Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. Här är det barndomsminnen på absolut högsta nivå även för mig!

    Min farmor hade sommarställe på Öland och där var jag och min lillebror själva några veckor medan mamma och pappa "jobbade klart", storebror var väl ute och lekte med kompisarna. Farmor ÄLSKADE smultron, kanske för att de fanns i skogarna intill. Så många timmar har vi varit med och plockat och viftat flugor, skrikit om myggbett och läskiga spindlar. Smultron med grädde, med mjölk, på tårta på Emma-dagen.

    Jo, det är något speciellt med smultron.

    SvaraRadera
  2. väldans, så mycket har jag aldrig hittat - men har lite på vårt berg.

    SvaraRadera
  3. Min fina fina mormor sådde smultron till mig i sin sommarstuga. Jag gick alltid runt vägkanten och letade så hon tyckte jag skulle ha lättare att få tag i lite bär :-)

    SvaraRadera
  4. Det vilar ett speciellt skimmer över de små bären ...

    SvaraRadera
  5. ... och Hannele, det ser nog mer ut än det var! Kanske en deciliter. Bären ser stora ut på bilden men var i själva verket ganska små och lite för torra. Fast goda.

    SvaraRadera