"Längta hem: Om ett missionärsbarn i Kongo" av Lennart Hagerfors är en bitvis riktigt sorglig berättelse. Familjen bor i Afrika, båda föräldrarna är missionärer, och Lennart och hans syster Anna Maria (sedermera hyllad reporter på Dagens Nyheter) tvingas flytta från en missionsstation till en annan, sedan resor fram och tillbaka till Sverige och så småningom också långa terminer på internatskola. Och även om han skriver om hemlängtan kände han sig aldrig riktigt hemma var han än var ...
Läsningen av "Allt jag fått lära mig" (Educated) av Tara Westover var omskakande och skrämmande. Att ha startat livet i modern tid – Westover är jämngammal med min son, född 1986 – som hon fick göra i USA är svårt att ta in. Men religiösa sekter med sina fanatiska företrädare är riktigt skrämmande. Att den här tjejen klarade sig och i dag lever ett liv som de flesta av hennes jämnåriga gör är ett mirakel. Undantaget möjligen hennes ekonomiska status som kanske är bättre än de flestas, boken är en internationell braksuccé.
Barn som växt upp på Irland har märkvärdigt ofta haft det riktigt besvärligt, åtminstone att döma av de skildringar som kommit i otaliga böcker. En som verkligen berört mig är "Min vänstra fot" (My left foot), en självbiografi skriven med just en vänsterfot. Författaren, Christy Brown, föddes med en svår cp-skada och modern uppmanades att lämna bort honom till någon sorts vårdinrättning. Hon vägrade, sa att hon såg och visste att grabben var smart. Mest satt han i en kartong på köksgolvet men undan för undan visade det sig att mamman hade rätt: här fanns en begåvad människa. Hans historia blev också film, men den har jag inte vågat se.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Allt jag fått lära mig var så läsvärd! Jag gillade filmen Min vänstra fot, skulle vilja läsa boken
SvaraRaderaBokologen
Jag är kanske fånig som inte ser filmen ... Westovers bok är jättebra.
RaderaTara Westovers bok är tuff men tyckte om den.
SvaraRaderaFilmen Min vänstra fot är fin, sevärd.
Hon är en riktigt modig människa!
RaderaBorde kanske se filmen också, trots allt.
Min vänstra fot har jag sett som film. Jag vill minnas att den var bra, men som mamma kunde man känna sig underlägsen den urstarka modern i filmen. Det där hade jag aldrig orkat.
SvaraRaderaNä hon var verkligen en kämpe!
RaderaMan kan ju få mindervärdeskomplex för mindre. Skriva en bok med foten! Samma sak vad gäller att rita och måla. Jag saknar helt talang för att teckna. En streckgubbe, där går gränsen. Men jag tog hand om lite julkort efter mamma; såna som var oanvändna. Där fanns en del jättefina bilder, som någon hade målat med munnen...
SvaraRaderaEn del låter inget fysiskt handikapp hejda dem. Så beundransvärt. Christy Brown fick ett bitvis jobbigt liv, men nog hade hans mamma rätt!
Raderahar sett Min vänstra fot och läst Längta hem och Westover. att vara missionärsbarn verkar vara något speciellt. och att använda sig av en for för att skriva är svårt att föreställa sig
SvaraRaderaNöden har ingen lag heter det ju - det var kanske så det var med Biown och hans fot.
RaderaÅterigen slås jag av att du läser precis alla genren. Helt suveränt faktiskt. Själv har jag i nästan vanlig ordning inte stött på varken författarna eller böckerna.
SvaraRaderaJag vill ha variation, olika sorter, olika stilar. Skulle bli uttråkad annars!
RaderaHar inte läst någon av de här böckerna. Tack för tips!
SvaraRaderaRiktigt, riktigt bra frfr allt de två översatta. Men även Hagerfors är läsvärd.
RaderaTara Westover vill jag läsa, ska bara köpa mer tid någonstans.
SvaraRaderaOm du hittar den butiken kan du väl säga till ...
RaderaWestovers bok är riktigt intressant. Och hemsk.
Tack för tips! Har läst två men ser fram emot att läsa "Min vänstra fot". Låter läskig men givande. på flera sätt.
SvaraRaderaChristy Brown var en hjälte. Han dog 49 år gammal. Då hade han också hunnit etablera sig som konstnär. Mitt ex av boken har en annan titel : "Down All the Days", om du ska leta efter ett ex nånstans ... Försöker fatta om det är exakt samma bok som fått byta titel men det verkar som om "My left foot" kom först men att delar är lika. Lite förvirrande kan jag tycka.
RaderaDessa har jag inte läst och jag känner nog bara igen Min vänstra fot.
SvaraRaderaAllt jag fått lära mig tänkte jag läsa när den kom, men sen har jag lite glömt bort den. Tack för att du påminner mig! Och ja, irländska (svåra) barndomar finns det gott om i littetaraturen.
SvaraRadera