Trappa upp och trappa ner

I Stockholm har jag bott sedan 1966. Det är jag väldigt nöjd med. I många år var Sveriges huvudstad en enda lång skönhetsupplevelse. Tyvärr är det svårt att hävda att det gäller än idag, i alla fall gäller det inte i samma utsträckning. För antalet ombyggnadsprojekt, renoveringar och jättegropar är så många i staden att det är svårt att se det vackra även om det stundtals kan skymta fram. Se bara på det förskräckliga området kring Slussen, med den oändligt fula "guldbron" (som jag envist vägrar att promenera över eftersom den är så hemsk). 

Arbetena pågår år efter år, skulle något råka bli klart öppnas snabbt ett nytt projekt i nästa gathörn. Att man i sin livstid ska få se något som ens börjar likna ett slutresultat är nog helt utopiskt. Vilket inte hindrar att man kan vända blickarna åt nya håll någon gång emellanåt. Det har jag valt att göra i dag! Blev inspirerad av att jag plötsligt tyckte vyn i rulltrappan ner till t-banan var riktigt snygg!

Nära Slussen finns Harald Lindbergs trappor, döpta efter en konstnär. Knyter samman
Katarinavägen och Klevgränd. Består av 119 steg.

En spiraltrappa som gör skäl för namnet. Vid Magnus Ladulåsgatan. 

Här kan man passa på att trappa upp effekten av motionsrundan! Många väljer ju
att promenera längs Årstaviken. Orkar man upp här hamnar man på Flintbacken.

Copyright Klimakteriehäxan