Vad f-n är det som piper?

Jag har alltid hört bra. Jag hör fortfarande, trots min ålder, bra. Väldigt bra. Stundtals kan jag rent av önska att jag skulle höra sämre. Lite sämre i alla fall. Ni ska få veta varför.

Vår bomiljö är relativt tyst. Ingen genomfartstrafik, treglasfönster mot tågspåren som i och för sig ligger rätt nära. Grannarna brukar inte kasta möbler på varandra, besökande barnbarns fötter låter mest trevligt, lek på gården pågår bara under dygnets ljusa timmar, högljudda badutflykter enbart på sommarkvällar. Summa summarum: tyst och lugnt, helt enkelt. Väldigt skönt.

MEN det finns ett men. Det är något som piper. Regelbundet, vasst men inte högt. Maken hör det inte. Finns andra ljud i lägenheten, tv eller radio till exempel, hör inte jag det heller. Fast ibland är ju det mesta avstängt och då ... då piper det.

Riktigt illa var det för några månader sedan, då hade pipvolymen höjts påtagligt. Jag gick på spaning – det har jag gjort rätt många gånger vid det här laget, utan framgång – och så trodde jag mig ha lokaliserat källan. En kontorslokal rakt under oss var visserligen stängd för semester, men oj som det pep där inne!

Letade upp nummer och mailadress till firman, ringde (inget svar) och mailade sedan. Tro mig eller ej men jag fick kontakt! Någon bröt sin ledighet, åkte in till kontoret och fann att batteriet i brandvarnaren tagit slut. Därav pipandet som skulle få någon att köpa nytt batteri. Vilken lättnad!

Det var bara det att sedan var det lite lägre pipandet tillbaka. Och jag har snart letat ihjäl mig efter källan, för jag tror att det är något här hemma som låter. Har vänt på alla laddare, alla elektriska maskiner, till och med på lampor. Noll framgång. Men piper, det gör det. Vilket är på väg att göra mig heltokig.

Kanske måste jag resignera, gå ut mer och stanna borta längre, ta fram öronproppar eller något. Vilket verkar opraktiskt, för somliga ljud VILL man ju höra! Frågan kvarstår: Vad f-n är det som piper?

Copyright Klimakteriehäxan